Värnamo kommuns version av 34:an
Nyheter "Och när allt till slut är borta – husen, miljöerna och stadens minne – då kan man säkert luta sig tillbaka på kommunhuset och konstatera att man lyckades. Inte med att utveckla Värnamo, utan med att radera det. För historia kan ju vara besvärlig att ta hänsyn till." Det menar en insändarskribent.
Det anrika gatuköket ska rivas. Bild: David Alin
Nu ska hela rasket rivas- nu ska hela rasket bort, lät det i en sång i mitten på 60-talet.
Den är i allra högsta grad aktuell idag också i Värnamo. Gula villan, Folkets park och nu Sten Stures i avvaktan på att hela kvarteret Rudan och förmodligen även Viadukten om kommunfolket får som dem vill. Lite hus vid Tånnögatan och Lagmansgatan kommer väl också att få stryka på foten för Pumpareleden liksom något vid Finnvedsvallen för fotbollens välsignelse. Rivningshysterin fortsätter oförtrutet i denna stan för att sudda ut alla historiska spår och enklaste sättet att få det gjort är ju att låta bli att underhålla så förfallet får fortgå fritt med tidens tand. På så vis kan man ju också motivera att det inte finns någon underhållsskuld.
Och när allt till slut är borta – husen, miljöerna och stadens minne – då kan man säkert luta sig tillbaka på kommunhuset och konstatera att man lyckades. Inte med att utveckla Värnamo, utan med att radera det. För historia kan ju vara besvärlig att ta hänsyn till.
Fortsättning följer.
När en stad planeras i delar, utan helhet och kontinuitet, av tjänstemän som ständigt byts ut – då blir resultatet därefter. När fastigheter dessutom underhålls så dåligt att de till slut anses obrukbara, och när politiska beslut främst styrs av att få årets budget att visa plus, då hamnar vi där vi är i dag.
Detta är ingen slump, det är en konsekvens av hur vi väljer att styra och prioritera.
Glöm inte: nästa gång kan det vara stadshuset eller Figy som står på tur att rivas.