Valfriheten försvinner
Nyheter Personlig assistans ska inte längre ska erbjudas av kommunen? Istället föreslår man privat utförare för att spara pengar. Läs (S) debattartikel här
Syftet med personlig assistans är att ett personligt utformat stöd ges till individen på grund av funktionsvariation och att individen ska kunna leva ett så självständigt liv som möjligt. Det handlar med andra ord mycket om individen, hens behov, hens önskningar och hens mål.
Omsorgsförvaltningen går fram med ett underlag som menar att ”Kommunstyrelsen har uttryckt en tydlig vilja att strukturella förändringar ska göras i förvaltningen för att komma tillrätta med underskotten”. Man väljer alltså att föreslå att klippa personlig assistans för att få en budget i balans. För Socialdemokraterna är detta inte en acceptabel lösning.
Det finns mångt flera strukturella förändringar som kan göras, exempelvis i organisationens hierarki, utan att man tar ifrån brukarens rätt att väja utförare. För det är som så att LSS-lagstiftningen ger brukaren medbestämmanderätt och den enskilde har därför rätt att välja mellan kommunal, privat eller kooperativ utförare. Men här handlar det alltså inte om vad som är bäst för brukarna utan vad som är bäst för Omsorgsnämndens ekonomi.
Som stöd för detta argument lägger man fram statistik som tyder på att det finns en nedgående rikstrend i att välja kommunen som utförare och men å andra sidan så konstaterar man också att det är vanligare att välja kommunen som utförare i vår trakt än vad det är i riket.
Att tro att kommunen vid en privat upphandling av personlig assistans inte längre skulle stå för basansvaret är fel. Kommunerna är skyldiga att betala de 20 första timmarna som brukaren är i behov av till den privata utföraren – en skälig ersättning – utan att riktigt kunna granska verksamheten man betalar. Om behovet däremot skulle överstiger 20 timmar så är det Försäkringskassan som betalar ut assistansersättning, en schablonsumma på 304,30 kr, men de 20 första timmarna är alltid kommunens att betala oavsett utförare.
Utöver detta finns det ett utjämningsystem för LSS:en som alla kommuner ingår i och som är ett solidariskt system för att förutsättningarna ska vara så lika som möjligt för invånarna i de olika kommunerna. Rent krasst så innebär det att kommunerna bidrar lika mycket till systemet per kommuninvånare. Alltså blir följden att de kommuner där LSS-kostnaden är större än den fastställda standardkostnaden får tillbaka från systemet. Medan de kommuner som understiger den fastställda standardkostnaden per LSS-invånare får betala in en summa till utjämningssystemet.
Med ovan sagt så är det med andra ord inte så lätt att spara in på totalen genom att sälja ut kommunala LSS-insatser samtidigt som man fråntar brukaren valmöjligheten. Istället för att kommunen lägger pengar på de egna insatserna kommer man istället enbart att betala privata utförare och pytsa in mer pengar till utjämningssystemet. På samma gång har man också tvingat individen att välja privat vare sig man själv vill det eller ej.
Vi kommer därför att säga nej till detta förslag!
Azra Muranovic, Oppositionsråd
Mikael Andersson, Kommunfullmäktigeledamot
Åke Wilhelmsson, 2:e vice ordförande Omsorgsnämnden