Sociala Mikael trivs i förarsätet

Mikael Karlssons passion för näringslivet tog honom till en ny politisk roll. Med två innehållsrika år i bagaget ser han ljust på framtiden. Bild: David Alin

De gråa molnen tornar upp sig på himlen utanför Värnamo stadshus, men innanför dörren till Mikael Karlssons kontor lyser dem med sin frånvaro. Efter att ha inlett sin politiska bana 2014 etablerade sig Gnosjösonen på allvar i politiken 2018 när han blev vice ordförande i kommunfullmäktige innan han fick äran att efterträda Hans-Göran Johansson som kommunstyrelsens ordförande under den avslutande delen av mandatperioden. Nu är han halvvägs genom sin första mandatperiod som kommunstyrelsens förste vice ordförande och ordförande i det nya näringsutskottet.

Hur kändes det när beskedet kom att du skulle bli kommunstyrelsens förste vice ordförande och ordförande i näringsutskottet?

– Där och då kändes det väl lite sådär. Vi hade trott att Centerpartiet skulle få ett större stöd av väljarna, men samtidigt så är det så att det här är demokratins spelregler. I efterhand tycker jag att det här känns jättebra, jag tycker att vi har ett jättebra samarbete inom alliansen men även med oppositionen. Det handlar om att ha respekt med hur väljarna röstar. Sedan kom idén om införandet av ett näringsutskott. I det här utskottet handlar det om frågor om näringsliv, upphandling, mark och exploatering och en del infrastruktur samt ansvar för den dagliga driften av Campus Värnamo. Som ordförande är jag dessutom kommunens representant i Europakorridoren, som jobbar för mer järnväg i Sverige, och i Baltic Link (en nätverksorganisation som samlar offentliga och industriella aktörer längs riksväg, Kust till-kustbanan Göteborg-Karlskrona/Kalmar och färjelinjen Karlskrona-Gdynia, där målsättningen är att skapa en framtida hållbar infrastruktur i södra Östersjöområdet genom att Baltic-Link ansluts till den Baltiska-Adriatiska korridoren). Jag tror att någon tänkte lite på mig vid införandet av det här utskottet, inte minst med tanke på att näringslivsfrågorna är en något av en hjärtefråga för mig. Jag tycker att vi har ett jättebra samarbete och vi har en bra organisation, så det känns jättebra.

– Jag hade en förebild i Gottlieb (Granberg (M)) för vi hade jobbat som Tobias och jag, fast omvänt. Att vara förste vice ordförande är en lite friare roll, man kan jobba åt sin KSO och ta fram underlag. Man blir ganska uppslukad som KSO med allt som händer. Så är läget även för mig, men det är lite friare. Jag kan lägga lite mer tid på att fundera på saker eftersom man inte är lika jagad. Det är lite friare och ger möjligheter och utrymme att fundera och ta sig an uppgifter som KSO:n kanske inte hinner med. Jag vill också betona att vi har en bra relation mellan alla tre kommunalråd. Vi fungerar jättebra ihop och har ett bra klimat och det stärker vår kommun. I de kommuner där politiken ska bråka om precis allting är det mycket svårare att få någonting uträttat. Här bråkar vi på fullmäktige när vi inte är överens om saker. Därefter återgår vi till våra jobb och genomför de saker som blir beslutade. Det kanske är mer utmanande att vara i opposition för då får man inte lika mycket som man vill, men i de allra flesta frågorna är vi överens. Sedan är det skillnad på hur vi vill genomföra saker, men jag tänker ofta att det politiska samspelet som finns här vinner den här kommunen mycket på.

Hur är det att vara kommunens ledande politiker?

–  Jag tycker det är underbart. Jag är ju sådan att jag har väldigt svårt för att jobba med sådant som det går rutin i. Jag är inte funtad så som människa utan jag trivs när det är väldigt omväxlande, utmanande och svårt. När man inte har den färdiga lösningen från början utan man måste vara kreativ och hålla dörrarna öppna. Sedan tycker jag om människor och här möter du människor i alla möjliga situationer hela tiden. Det är ju de som är uppdragsgivaren!

Hur ser en vanlig vecka ut?

– Att vara kommunpolitiker är oerhört inrutat de här sammanträdesdagarna. Det är kommunstyrelse varannan vecka och måndagen före är det ärendegenomgång inför nästa veckas tisdagsmöte, en torsdag varje månad är det fullmäktige och sedan är det näringsutskottet på det, så det är väldigt inrutat. Men däremellan kan allting hända, du har ingen aning om vad som kan hända. I dag (läs torsdag) har jag haft riksdagsmöte med Nitus, alla lärcentra i Sverige. Sedan tog jag och Tobias en fika och pratade ihop oss. Sedan har jag suttit i en diskussion om att införa social hållbarhet i vårt inköpsarbete och nu sitter jag här med dig.

Hur har de här två åren varit?

– De har varit väldigt händelserika, måste jag säga. Jag gjorde lite bokslut för mig själv innan du kom. Vad stod det i valprogrammet och vad har vi hunnit göra? Vi kunde kompensera nämnderna när den så kallade kostnadstsunamin slog till med 53 miljoner kronor. Det täcker kostnadsökningar för löner, pensioner och annat och pensionerna var det som slog hårdast mot kommunerna. 20 av de 53 miljonerna gick till barn- och utbildningsnämnden och en stor pott gick till omsorgsnämnden. Vi satte inför det här året åtta miljoner särskild till barn- och utbildningsnämnden, varav fem av dessa var för att rädda landsbygdsskolorna och nattis och tre för likvärdig skola, för att hålla delningstalen jämnt och kunna skicka ut specialpedagoger till de mindre skolorna. De pengarna har BUN nu sagt att de behöver permanent hädanefter. Sedan har vi lyckats få Kriminalvården att bygga sin anstalt här, tillsammans med kollegan i regionen jobbar vi för att få till ett tågstopp i Horda, vi har arbetat fram multiarenorna i Bredaryd och Rydaholm, köpte in lärarbostaden i Horda för att få fram expansionsmöjligheter för skolan. Vi har etablerat en familjecentral med fritidsgård i Rydaholm och kanske har en på gång till i Värnamo. Vi har infört en koldioxidbudget, vi har infört landsbygdsforum och det vi kallar för branschdialog, där vi pratar med företagens branschorganisationer, vi landade Kompetensutveckling Småland+ (en treårig satsning som Campus Värnamo driver värd totalt 15 miljoner kronor), vi har börjat besöka kommunens gröna näringar med särskilt fokus på att lyssna in dem, vi har infört meröppna bibliotek och har avvecklat den gamla bokbussen till förmån för en ny bokbil. Sedan hade vi med att vi vill jobba för att främja cykling och hållbara transporter, bland annat har cykelvägen mellan Helmershus och Hånger blivit till nu. Vi har sjösatt projektet ”Styr framåt” som handlar om hur man ska möjliggöra, förbättra och förenkla för hållbara transporter i Värnamo stad och i kransorterna. Vi råkade ju bli årets kulturkommun, årets friluftslivskommun och årets läsinspirationskommun, så det är heller inte så pjåkigt. Vi steg i 49 platser i företagsrankingen. Vi har arbetat kontinuerligt med att förbättra dialogen med näringslivet i flera år, men det har inte synts på rankningen: det har varit lite källa till förundran över att vi jobbar mycket med dialoger, skapar forum och träffas mer och mer med näringslivet men att rankingen bara har gått nedåt i ett par år. Man får se rankingen som en indikation med tanke på att de är ett ganska litet underlag med ca 100 svarande, men glädjande att se satt den gick uppåt så pass mycket. Det finns alltid något att jobba med, man får aldrig släppa taget. Vi har gjort en tillväxtkampanj för att locka Skellefteåbor till Värnamo, sedan tidigare har vi också varit med och etablerat Värnamo Filmhistoriska Festival, som jag själv tycker är en superkul sak och som sätter Värnamo kartan, vi har varit med och sett till så att Vandalorum får utökade bidrag och har slutfört fiberutbyggnaden i kommunen.

– Under den här kostnadstsunamin som har varit har fokus legat på kärnverksamhet: jobba med våra interna rutiner, jobba med effektivitet, titta på vad vi kan göra, hur vi kan förbättra och effektivisera. Även titta på alla de här interna sakerna, som trafikplan och översiktsplan. Och här har personalen verkligen levererat! Det ska vi vara tacksamma för.

Hur är det politiska klimatet i kommunstyrelsen och i näringsutskottet?

– Jag tycker att vi har ett jättebra klimat. Vi kanske inte tycker lika alltid, men vi har en hög respekt och gör skillnad på sak och person. Det tycker jag är bra.

Hur ser du på relationen med kommuninvånarna?

– Jag tycker den är bra. Man hör ju kommunalråd i andra kommuner som blir utsatta för det ena och det andra och det tycker jag är ett jätteproblem för demokratin. Oavsett vem du ställer frågan ”vill du leva i en demokrati?” till så vill nog alla det. Det bygger på att vanligt folk ska ha en lust och en vilja att engagera sig och det är klart att om invånarna är elaka eller hotfulla på något vis så kommer allt färre och färre engagera sig då. Då lämnar man möjligheten öppen för att man får inte kanske inte de godaste krafterna, så det är ett rejält hot men jag upplever inte att det är så i Värnamo. Vi har en ganska mustig debatt om ett och annat och följer man sociala medier så är det kanske inte sant det som sägs, men det får man leva med för det tyder på att det finns ett engagemang hos invånarna och det ställer krav att vi som jobbar med det här på heltid faktiskt är tydliga och noggranna med att när vi uttalar oss så är vi pålästa och uttrycker oss sakligt.

– Jag välkomnar att det finns forum där man kan del av debatten men sedan tycker jag att det är tråkigt trend med låg tillströmning av nya till de olika partierna. Alla partier säger att de vill ha nya medlemmar och det är fritt att engagera på sig den nivån du själv vill. Man önskar att fler skulle vara politiskt engagerade i något parti för de får också möjligheten att få en betydlig mängd adekvat information. För demokratins skull så behöver vi fler politiskt engagerade personer och alla är välkomna.

Vad betyder forum som exempelvis landsbygdsdialoger för ditt arbete?

– Alla de forum vi har, från landsbygdsforum till branschdialog och regionala forum, är superviktiga och en absolut nödvändighet. Det här jobbet handlar om att ge service och representera andra i kommunen och om man inte lyssnar på det som är angeläget, då är man illa ute.

Hur ser du på den andra halvan av mandatperioden? Vad ser du för utmaningar?

– Det som bekymrar mig allra mest är den demografiutveckling som hela västvärlden är på väg att få. Det är positivt att befolkningen blir mer hälsosam och äldre, men det är bekymmersamt att det föds så lite barn. Det gör att de som nu ska försörja de som inte längre är arbetsföra blir färre. Just nu kan man inte hoppas på någon invandring eftersom vi just nu inte har någon invandring. Förra våren ökade befolkningen med 1 600 personer i hela landet – i princip obefintligt, så vi har ingen befolkningsökning att prata om, det gör att vi måste inse att fler och fler blir äldre men också friskare, samtidigt som det föds mindre barn. Vi kommer att hamna i en situation där vi tvingas titta på hur vi får ihop den här ekvationen: vi behöver ge mer resurser till de äldre och lägga mindre resurser på de unga totalt sett. En stor omfördelning. Förhoppningsvis hamnar vi inte i ett läge där vi behöver lägga mindre per capita på de unga, men både pengar och resurser behövs det göras något åt och lösningen på det vet vi inte. Däremot är jag helt övertygad om att kraften som finns i den här organisationen kommer att hitta de lösningarna, det är jag övertygad om för det har man visat innan, med pandemin och kostnadsökningarna. SKR har reagerat och kommit med initiativet Action Plan. Min bild av det är att kommunerna och regionerna måste se till att ha förutsättningar för att hålla sig frisk på arbetsplatsen är så bra som det bara går, för nu är det ett så pass skarpt läge: att i stället för att jobba med det så måste man utesluta alla risker och perspektiv. Man måste som arbetsgivare se till att utlova heltid, men en del har inte förmågan att arbeta hundra procent och då måste vi se till att kunna möjliggöra och hitta lösningar så att de kan vara kvar i vår organisation och stärka oss som en attraktiv arbetsgivare för vi är inte utan konkurrens på arbetsmarknaden. Det är en utmaning i det hela, samtidigt ska vi fokusera på att ha en bra kvalitet på våra kärnverksamheter skola, vård och omsorg. Sedan är vi tämligen överens rakt över i politiken att vi har en symbios med näringslivet: mår inte de bra, så mår inte det offentliga bra och där behöver man trampa sitt vatten.

Vad är det bästa med att vara politiker?

– Att man träffar mycket människor, att man får chansen att göra nytta för andra och att det är så otroligt omväxlande. För mig är det en oslagbar kombination. Sedan ingår man också i en fantastisk organisation där man inte vet om lösningarna men där man får lov att vara kreativ. Sedan lockas jag också av att jobba med organisation och ledarskap och det får man utrymme för här.

Vad är det svåraste med att vara politiker?

– Att det alltid finns begränsningar och att man inte kan göra allting, oavsett hur mycket man vill vara människor till lags. Samtidigt så är jag en person som gillar när det är svårt. En annan svårighet ligger också i kommunikation. Många människor tror att kommunen är ansvarig för precis allting och så att det händer till exempel att man jättearga på oss, när ansvaret i själva verket ligger hos Trafikverket eller regionen. Då får man försöka förklara på ett så tydligt sätt som möjligt hur situationen ligger till, vilket jag tycker lite svårt. Då låter som att man skyller ifrån sig och det ligger liksom inte för mig att försöka skylla från sig på någon annan, utan man vill ju ta det där ansvaret och lösa de uppkomna problemen. Sedan är ju det här en oerhört komplex verksamhet där man ska ta hänsyn till och ansvar för 3 000 heltidsarbetare, närmare 35 000 invånare, 4 500 företag, flera hundra föreningar och ett tiotal samfund som jobbar för en gemenskap. Värnamo kommun är inte bara organisationen Värnamo kommun utan det är alla som är här: både verksamheter, människor och besökare. Det är svårt och utmanande men ändå kul. Vi har en sorts informationsfördel jämfört med de allra flesta, utifall vad som händer inom den kommunala organisationen och lite till som gör att man har möjligheten att bättre än de allra flesta se alla de här sambanden och se hur hänger ihop. Då blir uppgiften att ta ansvar för det och se till att göra det så gott man kan. Det är svårt men det är också det som är så motiverande.