Nyheter

Samlande: Det började med kottar…

Nyheter Per Bunnstad inleder serien om samlande och sedan välkomnar vi andra att berätta vad man samlar på.

Kottar, stenar och allt möjligt från naturen lockar ofta små barn.

Jag har en samling med frimärken som heter Horda – här är jag född. Just precis, Horda, det lilla samhället utmed Borås – Alvesta järnväg, knappt tre mil söder om Värnamo.

Här bodde jag från det att jag föddes 1952 tills jag 1962 flyttade till Skillingaryd, men banden med Horda fortsatte för lång tid framöver med kvarvarande släkt. Fast i passet står det att jag är född i Gällaryd lite norr om Horda, varifrån min pappa kom.

• Kottar vid Tallebo
Som liten grabb var mycket spännande och det jag nog samlade på tidigast var nog kottar. Varför vet jag inte, men kring Tallebo där jag växte upp fanns det som namnet antyder många tallar och därmed många kottar.

Tallebo drevs av min mormor Ellen och man köpte stora partier av mycket, bland annat äpplen i kartonger. Dessa kartonger såg jag som en liten ”kotte” som kanske fyraåring till att få. Jag fyllde den ena kartongen efter den andra med kottar och vill minnas att jag hade ett 20-tal när det plötsligt tog slut en dag.

Det var inte så att jag tappade lusten att samla kottar, utan nu efteråt har jag förstått att alla dessa kartonger blev ett problem ur förvaringssynpunkt. Den här speciella dagen – jag minns den som i går – fanns inte mina kartonger kvar. Jag frågade och frågade men fick inga svar. I vuxen ålder fick jag veta att de hade eldats upp men lille Per hade inget fått veta…

Livet gick vidare. Barn glömmer fort. Det fanns annat som var spännande, exempelvis fotboll och lekar av skilda slag.

Horda och frimärken blev synonymt.

Jag fick även en del leksaksnallar, vill minnas att jag hade 10–11 stycken och en av dem finns kvar intill sängen än i dag. Fast något större samlande var det inte. Men vilket barn vill inte ha en nalle eller docka att leka med…

• Frimärksperiod 1
En dag fick jag av min mormor ett frimärksalbum och lite inköpta kuvert med frimärken. Skulle tro att jag var kanske fyra år. Det var riktigt spännande. Det var i mitten av 50-talet före tv-tiden och tråkiga lokaltidningar var inget som ett barn gillade. Frimärken däremot var kul: elefanter, flaggor och mycket annat på dessa.

Något direkt systematiskt samlande blev det först vid frimärksperiod 2 några år senare när flytten gått till Skillingaryd. Allt sedan dess har jag varit frimärkssamlare, eller filatelist som man säger med ett litet ”finare” ord.

I dag är samlandet organiserat och helt annorlunda än som barn. Vad och hur kommer jag att berätta om en annan gång.

• Skriv till oss
Nu släpper vi loss läsekretsen att berätta om sitt samlande. Välkommen att berätta vad du samlar på eller så gör vi en intervju med dig. Eller så kanske du har tips på någon samlare.

Skriv till oss under adress bild@skillingaryd.nu eller bild@vmo.nu.

Taggar

Dela


1 reaktion på Samlande: Det började med kottar…

”Det var inte så att jag tappade lusten att samla kottar, utan nu efteråt har jag förstått att alla dessa kartonger blev ett problem ur förvaringssynpunkt. Den här speciella dagen – jag minns den som i går – fanns inte mina kartonger kvar. Jag frågade och frågade men fick inga svar. I vuxen ålder fick jag veta att de hade eldats upp men lille Per hade inget fått veta…

Livet gick vidare. Barn glömmer fort”

Så stod det skrivet, men jag tror INTE barn glömmer så fort, ( verkar ju inte heller du ha gjort) de må vara förvisso lättledda, men glömmer det gör de ALDRIG!
Så snubbla inte över barn som du har lovat någonting till, de glömmer Aldrig!!!

Men alla har inte samma tur som Du, som vidare får gå. En del är fängslade i sina kammare, och ingen kan någonting göra.

Kommentarsfunktionen är stängd