Niklas krönika: Skäms du din lilla rackare?  

I en krönika diskuterar Niklas Lindkvist skam. Bilder: Privat/Pixabay

Skäms gör vi alla lite då och då. Vi gör saker som i efterhand får oss att må dåligt. Alla har vi gjort saker, och vi gör saker, både i nutid men även tidigare i livet som vi ångrar, som fått oss att må dåligt och som ger oss skamkänslor. Ibland kan man skämmas så mycket så man undrar om det finns någon morgondag. Det intressanta är att vi människor hanterar skammen på olika vis. Vi tar oss alltså vidare från skammen på olika sätt.  

Och skulle det vara någon, mot all förmodan, som aldrig känner någon skam så vänd blad. Byt sida. Googla vidare och gör något annat. Jag tror faktiskt inte att det finns någon som aldrig upplever eller har upplevt skam. Alla gör vi saker som får oss att skämmas. Det kan vara att man gjort någon ledsen, slagit någon, gjort något litet fel någonstans, ja, det kan vara precis vad som helst. Stort som smått. Men skam känner vi lite då och då. Det råder det ingen tvekan om. Och för vissa människor behövs det inte mycket för att den där skamkänslan ska uppstå.  

Det finns alltså helt olika vägar vi tar för att möta och på bästa sätt kunna hantera skammen vi bär inom oss. Jag själv väljer i stort sett alltid samma väg. Jag färdas norrut. Nu undrar ni varför jag skriver norrut och det är för att jag blivit introducerad i ett begrepp som går under namnet Skamkompassen och som är framtagen av den framlidne psykiatrikern Donald Nathanson. När man är en skamkompassresenär som färdas norrut så väljer man att fly, gömma sig, hålla sig undan, man kan bli tyst och det kan gå så långt att man isolerar sig så gott det går. Man känner sig liten, ynklig och man vill bara krypa in under en soffa eller gömma sig under en filt eller en kudde. Någon som känner igen sig och skulle sätta sig på samma tåg och mot samma väderstreck? Ta då min hand och färdas norrut med mig.  

Jag vet människor som absolut inte skulle vilja hänga med mig norrut utan dom skulle kanske hellre välja att färdas österut. Är man en person som tar sig åt det hållet enligt Skamkompassen så är man säkert en människa som gärna dövar skammen med alkohol, droger, man kan känna avsky mot sig själv och då lindrar ju den där skiten man trycker i sig för stunden. Man skadar sig själv helt enkelt. Man är lättpåverkad och följer gärna med andra även om det innebär att man hamnar galet. Är det ett tåg du skulle kliva på?   

Jag älskar ju värmen och att vara på platser söderöver men jag är nog inte den som står först i kön till att kliva på tåget söderut enligt skamkompassen. Här står pojkar, flickor, gubbar och kärringar som är riktigt skojfriska och som gärna gör sig lustiga över andra och tramsar och skämtar bort sin egen skam så att den går ut över andra. Resenärerna i den här kön gör sig alltså gärna roliga över andra och dom sätter gärna på sig en röd rund näsa och stora skor och spelar clown för en stund. Och ofta är det personer med stort kontrollbehov som står här med sin lilla väska och väntar. Känner du någon som gärna ställer sig i denna kö?  

Du kanske hellre tar dig västerut? Vill du resa med det tåget då behöver du ha kvalitéer som jag personligen tycker är väldigt osköna. Har du följande ”fina” kvalitéer så varsågod och lös en biljett. Är du en kille, tjej, man eller kvinna som älskar att håna, trycka ner, mobba eller misshandla andra för att höja din egen självkänsla och slippa känna dig själv dålig så är du välkommen att ställa dig snällt i kön och vänta på att tåget västerut ska anlända till perrongen. Och är du riktigt djävlig på ovanstående så får man ju nästan lust att bjuda på biljetten.   

Fundera en stund vilket tåg och vilket håll ni vill åka åt. Vi kanske ses på tåget norrut? Det vore inte så tokigt att ta en kopp kaffe och en liten kaka och byta några ord innan vi drar oss undan, flyr iväg och till slut gör oss osynliga.  

Vilken perrong ni än ställer er på så är ni fina människor och ni hanterar era skamkänslor på olika vis. Och det är ju faktiskt en väldig tur att det finns olika håll att resa mot. Det hade ju varit fruktansvärt att stå och trängas på en och samma perrong.  

Vilket väderstreck som är rätt eller fel att åka mot har jag inget svar på. Vi är olika som människor och vi hanterar allt på olika vis och vi kan faktiskt inte alltid styra hur vi hanterar skammen. Vi har helt enkelt olika försvarsstrategier hur vi hanterar vår skam.  

Ta hand om er.