Niklas krönika: Om religion och tro

"Jag vill ju att det ska finnas något mer efter livet vi lever här och nu och jag vill tro att den goda Guden finns. Vi började prata om det. Våra tankar gick en aning isär då jag inte tror att man måste ta sig genom Guds son Jesus för att nå självaste Gud. Ni håller kanske inte med? Med all säkerhet fanns det någon med namnet Jesus för tvåtusen år sedan men det är väl så långt jag sträcker mig." Det menar vår krönikör Niklas Lindkvist. Bilder: Privat/David Alin

I somras träffade jag ett par kompisar jag inte sett på många, många år. Kanske tjugo-trettio år sedan. Det var riktigt trevligt och det märkliga är hur man snabbt som attan faller tillbaka och antar samma roll som man hade i dåvarande umgänge. Båda grabbarna jag mötte var sig lika, både i utseendet och i sättet. Jag träffade först en av dem själv en kväll hemma hos mig och han hade kört hela vägen från Oslo. Han var hungrig och sopade i sig ett par mackor och så drog vi i oss varsin kopp te. Jag dricker inte te särskilt ofta men när jag satt där med koppen i handen slog det mig att te borde drickas oftare. Man blir lugn av det. Det värmer skönt i kroppen.

Vi började snacka musik men kom snabbt in på lite tyngre ämnen. Han fick besked för två år sedan att han hade ”nån skit” i huvudet och efter olika undersökningar visade det sig att ”nån skit” var cancer. En stor knöl, som ett äpple enligt läkarna. Min kompis hade fått samtal från en läkare som bad honom komma in till sjukhuset omedelbart.

– Kom med en gang og la noen kjøre bilen.

Min kompis sa att när han fick det samtalet och att han inte fick köra själv så förstod han att de var något som inte stämde. Han åkte in och en rad undersökningar följde. Och sen var det operation, cellgifter och annat som behövde göras. Körkortet drogs in. Det måste ha varit ett tufft år för honom men trots allt detta kändes han stark i psyket. Och det är nog så att när man är med om mycket elände så stärks man eller så går man fullständigt under. Det finns nog inget mellanläge. Han har alltid haft en gudstro och den tror jag hjälpte honom igenom detta. Vårt samtal kom senare in på religion och tro vilket alltid är intressant. Jag är ju kluven vad gäller detta. Jag vill ju att det ska finnas något mer efter livet vi lever här och nu och jag vill tro att den goda Guden finns. Vi började prata om det. Våra tankar gick en aning isär då jag inte tror att man måste ta sig genom Guds son Jesus för att nå självaste Gud. Ni håller kanske inte med? Med all säkerhet fanns det någon med namnet Jesus för tvåtusen år sedan men det är väl så långt jag sträcker mig. Han gick säkert i strandkanten vid något tillfälle men den promenaden slutade efter många år och flera olika berättelser till att han gick ”på” vattnet. Det är jag tveksam till.

Jag ska inte snurra mer i detta. Det viktigaste är att min kompis blev av med ”skiten” i huvudet och nu mår han helt okej. En aning hjärntrött men det är inte särskilt konstigt efter att helt läkarteam varit inne i skallen och röjt.

Den andra grabben som nu bor i Stockholm var allt bra med. Han jobbar som hushållsekonom och är kommunikationsansvarig på något företag som håller på med olika undersökningar. Han har dykt upp i teverutan vid några tillfällen. Han var sig lik och vi gjorde en sak som vi ofta gjorde förr. Vi drack kaffe på lördagen och lämnade in ett Stryktipssytem. Tyvärr ingen vinst på tipset men en stor vinst i livet att ha träffat de båda återigen. Och en stor vinst i livet att cancern krossats. Hade den försvunnit utan gudstron? Det är bara en som vet. Och det är han som vakar över alltet.

Trevlig helg

Niklas Lindkvist