Nyheter

Israels förekomst i bibliskt brev i fokus

Nyheter När Shalom Värnamo strålade samman för årets första träff i veckan stod Israels förekomst i Romarbrevet i fokus.

Pastor Håkan Sunnliden pratade om Israels förekomst i Romarbrevet. Bild: David Alin

Romarbrevet, Paulus brev till församlingen i Rom, är en av böckerna i Nya Testamentet. Det är det längsta av aposteln Paulus brev och anses av många vara hans viktigaste brev, eftersom det innehåller den mest fullständiga förklaringen av läran om rättfärdiggörelse genom tro på Jesus Kristus i stället för efterlevnad av Moselagen. I måndags stod Paulus brev i fokus när Håkan Sunnliden analyserade Israels förekomst i Romarbrevet. 

– När jag och Lennarth (Ekerstam) bestämde om temat så trodde vi att det skulle handla mer om den judiska tron i Romarbrevet. Ordet ”jude/judar” förekommer elva gånger i Romarbrevet, ordet ”Israel” nio gånger. Således förekommer de två begreppen 20 gånger i kapitel. Jag har lagt upp kvällen utifrån tre delar: ”två olika definitioner av jude och Israel”, ”varför blev det inte som Paulus ville att det skulle bli?” och ”hur ska det gå i Israel framöver?”, inleder Håkan Sunnliden.

Sunnliden betonar att kapitel nio till elva är nyckeln till hela Romarbrevet. 

– Romarbrevet handlar inte om Israel i första hand utan det handlar om att Paulus vill få kontakt med församlingen i Rom. Vid den här tiden bodde 50 000 judar i Rom i en stad med en befolkning på ungefär 800 000 människor. Många av judarna vallfärdades till Jerusalem vid stora högtider och det dem fick vara med på pingstdagen måste ha varit överväldigande. År 49 utvisades judarna ur Rom med hänvisning till att det var särskilda stridigheter om en särskild ”Kristos”. Troligtvis missförstådde skribenten namnet, så att tvisten förmodligen handlade om ”Kristus”. När man kommer till Romarbrevet och tittar i kommentarerna så faller Romarbrevet sönder i fyra delar: de första fyra kapitlen, kapitel fem till åtta handlar om livet, kapitel nio till elva om Israel och 12 till 15 om det som står i kapitel åtta. Tar man kapitel nio till elva som utgångspunkt för att läsa Romarbrevet, att man kastar ett ljus över de andra och kopplar till de judar som fanns där, så får Romarbrevet ett helt nytt ljus, säger Håkan Sunnliden.

 

Romarbrevet kapitel 1 vers 16, vers 15, vers 17: 

”Jag skäms inte för evangelium. Det är en Guds kraft som frälser var och en som tror, först juden och sedan greken.”

”Därför är det min önskan att få predika evangelium också för er i Rom.”

”Rättfärdighet från Gud uppenbaras i evangelium, av tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige skall leva av tro.”

– Vi måste påminna varandra, i minst i vår tid är det högst angeläget, om vad Evangeliet är. Som jag ser det är Evangeliet som kraft nästan borta i Sverige, så var det inte på den här tiden. Evangeliet är Guds kraft, det är den kraft som får människor att komma till tro, det är Guds gåva till mänskligheten helt enkelt. Dag Sandahl brukar tala om moralistisk, terapeutisk deism. Han menar att kristendomen i Sverige har blivit en ny religion. Kristendomen är ingen mänsklig filosofi, inga mänskliga tankar. Evangeliet är en annorlunda art, det handlar om Guds gåva till mänskligheten. Var det någon som förstod det så var det Paulus, säger Sunnliden.

 

Romarbrevet kapitel 1 vers 9 och 10:

”Nöd och ångest skall komma över varje människa som gör det onda, främst över juden och även över greken, men härlighet, ära och frid över var och en som gör det goda, främst över juden och även över greken,”

– Här talar Paulus om att vara en god människa innebär att ha en relation med Gud. Genom Jesus Kristus vill Gud ge ära, mod och frid. Vem får den gåvan? När en människa kommer till tro så blir den personen återfödd, personen får ett nytt liv. Som Jesus säger: ”Med det nya livet växer det fram en ny livsstil –  vem får mitt liv?”, undrar Sunnliden. 

 

Romarbrevet kapitel 2 vers 17, Romarbrevet kapitel 2 vers 28: 

”Du kallar dig jude och finner vila i lagen och berömmer dig av Gud.”

”Den är inte jude som är det till det yttre, och omskärelse är inte något som sker utvärtes på kroppen.”

– Här är inledningen till en förvirring som inte är ovanlig: Vem är en jude? Etnisk jude är man av naturen, men jude i sin bästa mening är man endast om man är omskuren i sitt hjärta. I femte Moseboken vers 10 står det om när Mose fick de tio budorden till sig. I femte Moseboken vers 12 att ”du ska älska Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ”. Du behöver alltså älska Gud för att få bli en full etnisk jude, som Mose skriver i femte Moseboken vers 16: ”Omskär därför ert hjärtas förhud och var inte längre hårdnackade.” Det Paulus gjort klart är att den jude som omvandlas genom Guds kraft är en jude i dess rätta mening, säger Sunnliden. 

 

Andra Korinthierbrevet kapitel 3:

”Börjar vi nu rekommendera oss själva igen? Eller behöver vi som vissa andra rekommendationsbrev till er eller från er? Nej, ni är vårt brev som är skrivet i våra hjärtan, känt och läst av alla människor. Det är uppenbart att ni är ett Kristusbrev som är ombesörjt av oss och skrivet inte med bläck utan med den levande Gudens Ande, inte på tavlor av sten utan på tavlor av kött, på människohjärtan. En sådan tillit har vi till Gud genom Kristus, inte så att vi av oss själva skulle kunna tänka ut något på egen hand, utan vår förmåga kommer från Gud. Han har gjort oss dugliga till att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstavens utan Andens. Ty bokstaven dödar, men Anden ger liv.”

 – Det här är ofta citerat. Här brukar man höra omläggningar, när man brukar spela ut bokstaven. Judar lever genom bokstaven men vi som är kristna lever genom anden, det är två helt olika perspektiv. Det var inte så Paulus menade, att den som lever med bokstaven utan att ta anden lever under döden. Anden ger liv åt bokstaven, så måste det vara i grunden för det judiska folket, de kunde inte vara oense om det här. Det finns för lite ande i dag,  säger Sunnliden. 

 

Romarbrevet kapitel 7 vers 5:

”Så länge vi levde i köttet var de syndiga begären som väcktes genom lagen verksamma i våra kroppar så att vi bar frukt åt döden.”

– Vi är människor utan det nya livet, men när vi finner tron står vi i andens nya tjänst, anden ger oss drivkraften i vår verksamhet. Här har vi alltså definitioner av en jude: en jude är en person som har ett omskuret hjärta. Sedan har vi även definitionen jude som en person som har ett hjärta, men som lever via bokstaven. Nu har vi ord som beyuder olika beroende på hur man läser kapitlen, det gäller att vara observant. En slutsats vi kan dra av det här är att judarna har en kallelse, de har ett uppdrag ända från Abraham och Isaks tid. De är ett folk på väg, ett folk på väg mot ett slutmål: Jesus Kristus. De judar som inte tror på att Jesus Kristus är på väg har det bästa framför sig, nämligen gemenskapen med Jesus Kristus, säger Sunnliden.

 

Romarbrevet 3 vers 1 och 2, Romarbrevet kapitel 9 vers 4:

”Vilket företräde har då judarna, eller vilken nytta har de av omskärelsen? Ett stort företräde på allt sätt. Först och främst att Guds ord har anförtrotts åt dem.”

”De är israeliter, de har barnaskapet och härligheten, förbunden och lagen, tempelgudstjänsten och löftena.”

– Paulus menar att Kristus var närvarande i det här, men klagar på judarna för att de inte tagit del av fördelarna. Kristus var klippan i öknen, Kristus var närvarande i mannan från himlen. I allt detta var Kristus närvarande men de tog inte emot. Man hör Paulus anklagelse emot dem i Romarbrevet kapitel 3 vers nio, menar Sunnliden. 

 

Romarbrevet kapitel 3 vers 9:

”Hur är det då? Har vi något företräde? Nej, inte alls! Vi har ju redan anklagat både judar och greker för att alla vara under syndens välde.”

– Också juden är drabbad av syndens makt. Evangelium ger förlåtelse. Det vi kan läsa om i Romarbrevets nionde och tionde kapitel om Israels fall/misslyckande/nederlag beror på deras egen vägran, menar Sunnliden.

 

Romarbrevet kapitel 9 vers 32, Romarbrevet kapitel 10 vers 3: 

”Varför? Därför att de inte sökte rättfärdigheten av tro, utan tänkte sig kunna vinna rättfärdigheten genom gärningar. De har snubblat på stötestenen,”

”De känner inte rättfärdigheten från Gud utan strävar efter att upprätta sin egen rättfärdighet och har inte underordnat sig rättfärdigheten från Gud.”

– Det judiska folket menar att ska man få upp ögonen för den heliga anden så måste anden uppenbara sig, säger Sunnliden.

 

Romarbrevet kapitel 10 vers 19, Romarbrevet kapitel 11 vers 12: 

”Nu invänder du kanske att grenarna bröts bort för att du skulle ympas in”

”Och om deras fall har varit till rikedom för världen och deras fåtal varit till rikedom för hedningarna, hur mycket mer skall då inte deras fulla antal vara det?”

– Här har det blivit en felöversättning i Folkbibeln. Ordet fall är inte rätt i det här avseendet, det ska vara nederlag/misslyckande. Helt enkelt att Israel har misslyckats att gå med Kristus, säger Sunnliden. 

 

Romarbrevet kapitel 11 vers 15: 

”Ty om deras förkastelse betydde världens försoning, vad skall då inte deras upptagande betyda, om inte liv från de döda?”

 – Vad menas med ”deras förkastelse”? På grekiska finns ej genitivform. Jag tror att det är en felaktig översättning. I Romarbrevet kapitel 11 vers 2 står ”Gud har inte förskjutit sitt folk”, vilket förmodligen bör översättas som subjektiv genitiv. Helt enkelt att judarnas förkastelse av Evangeliet har lett till misslyckanden. De här misslyckandena vänder Gud till allas bäst, så är Gud. Han har en plan för allt som har skett här. Genom deras fall har frälsningen kommit till hedningarna. Deras misslyckande har blivit till hela världens välsignelse, det är en del i Guds plan. Gud vill väcka deras avund. I Efesierbrevet kapitel fyra kan vi läsa om Herrens kallelse på att kristenheten ska väckas upp i kristi mognad. Jag anser att vi är i den tiden, jag hoppas att samfund världen över växer sig samman som en gemensam kropp. Om inte vi kristna växer upp till en andlig mognad så är det vi som är ett hinder för Israel. Om svensk kristenhet kunde komma samman till gemensamhet så skulle saker och ting hända, säger Sunnliden. 

 

Romarbrevet kapitel 11 vers 12:

”Och om deras fall har varit till rikedom för världen och deras fåtal varit till rikedom för hedningarna, hur mycket mer skall då inte deras fulla antal vara det?”

– Om nu deras nederlag kunde betyda så mycket, vad skulle då inte deras omvändelse betyda? Jag tror att Paulus har rätt, att det ska bli en förändring mellan judarna och kristna. Han trodde säkert att det skulle ske under deras tid, men han kunde inte se att det skulle dröja 2 000 år. Jag tror att vi börjar ha rätt. Hur ska det gå för judarna i framtiden? Gud är inte färdig, det finns en plan för det judiska folket, säger Sunnliden. 

 

Romarbrevet kapitel 11 vers 11:

”Jag frågar nu: Inte har de väl snubblat för att de skulle falla? Visst inte. Men genom deras fall har frälsningen kommit till hedningarna, för att detta skulle väcka deras avund.”

– I guds planer är Israels fall att betrakta som delvis, i form av att många judar kommer till tro på Jesus. De första kristna vara judar allihopa, kristendomen är en inomjudisk rörelse. En stor del av Israels befolkning tar inte emot Jesus, därför är fallet bara delvis och framför allt tillfälligt. Det kommer en dag när hela Israel blir frälst, säger Sunnliden.

 

Romarbrevet kapitel 11 vers 11:

”Om förstlingsbrödet är heligt, är degen helig. Och om roten är helig, är grenarna heliga.”

  Här pratar vi om metaforer. Den första är hämtad från tempelgudstjänsten. När man bakade storbak så lades en tiondel fram till templet. Det handlar om symbolik, Det tionde bild som bärs fram är ett heligt bröd. Om roten är helig så är också grenarna heliga. Det kommer en liknelse med olivträdet. Det här handlar inte om olivträdet, utan det handlar om att hedningar har kommit in i gemenskapen, Guds folks gemenskap, och har tagit del av den heliga roten, säger Sunnliden. 

 

Romarbrevet kapitel 11 vers 26:

”Och det är så hela Israel skall bli frälst, som det står skrivet: Från Sion skall Frälsaren komma och skaffa bort all ogudaktighet från Jakob.”

– Det är så temporalt. I vers 25 står att om alla hedningar har sin tid, så kan de bli frälsta. Om några grenar tryckts bort så borde man kunna ympa in dem igen. Här talar vi inte om det eskatologiska Israel, utan i vers 26 verkar det som att en del av hedningarna kommit till tro, vilket är en möjlighet mot att hela Israel, avrundar Sundliden. 

Taggar

Dela