Industrin behöver folk – men utan bostäder och utbildning blir det svårt

Företagen i bygden växer, exporterar och anställer, men en sak riskerar att bromsa utvecklingen: svårigheterna med att hitta rätt kompetens, samtidigt som det måste finnas bostäder för att människor ska flytta in och stanna kvar. Bild: David Alin

Industrin i bygden går starkt. Företagen automatiserar, exporterar och utvecklar nya affärer. Men bakom tillväxten finns en växande oro. Hur ska man hitta nästa generations operatörer, tekniker, verktygsmakare och specialister och var ska de bo?

På både Zinkteknik i Bredaryd och hos verktygstillverkaren BHV Verktyg i Lanna återkommer samma bild: framtiden avgörs inte bara i produktionen, utan också i skolan, bostadsmarknaden och synen på landsbygden.

– Vi har fått satsa väldigt hårt på personal för att både kunna attrahera och behålla folk. Har vi inte rätt människor spelar det ingen roll hur mycket teknik eller hur många kunder vi har, säger en av företrädarna.

Behovet av personal är tydligt. På Zinkteknik handlar det framför allt om operatörer, inte minst inom gjutning. På BHV Verktyg, som tillverkar avancerade verktyg till bland annat plastindustrin, märks samma sak, fast inom andra yrkesroller.

– Det är svårt att rekrytera, konstaterar företagen och det handlar inte bara om att fylla en tjänst.

Båda företagen beskriver hur de är beroende av människor som vill lära sig, stanna länge och växa in i verksamheten. I många fall finns det heller ingen färdig utbildningsväg att luta sig mot.

– Det finns ju ingen skola för zinkgjutning, säger en av representanterna från Zinkteknik.

På BHV ser man samma utveckling från ett annat håll. Förr kom många in via verktygsmakarutbildningar och industriprogram, men den vägen har blivit smalare med åren.

– När utbildningarna fanns fyllde det på hela tiden. Då hade vi inga problem, men sedan försvann mycket av det, säger en av företrädarna.

Samtidigt menar företagen att industrin fortfarande lider av gamla föreställningar. Många unga, och kanske också deras föräldrar och studievägledare, ser inte alltid hur moderna industrijobb faktiskt ser ut i dag.

– Folk tänker kanske att man står i ett mörkt rum med en skopa och häller metall, men det här är ju toppmodernt, automatiserat och tekniskt avancerat, säger företrädare på Zinkteknik.

Det är också något som BHV känner igen. Där handlar arbetet i dag lika mycket om 3D-modeller, CAD, digitala flöden och programmering som om klassiskt verkstadsarbete.

– Du jobbar ju med data hela tiden. Det har förändrats oerhört mycket, säger de.

Båda företagen lyfter därför fram vikten av att ungdomar får komma ut tidigt och faktiskt se hur verksamheterna fungerar.

– De måste få se att det inte bara är en smutsig verkstad. Det här är kvalificerade jobb med teknik, problemlösning och utveckling, säger en av företrädarna.

I båda intervjuerna återkommer utbildningsfrågan gång på gång. Företagen pekar på att industriprogram och yrkesutbildningar länge var en självklar väg in i arbetslivet, men att den kopplingen har försvagats.

– När jag växte upp gick nästan alla mina klasskompisar på industriprogrammet i Anderstorp. Det gör de inte i dag, säger en av representanterna från Zinkteknik.

Och effekterna syns fortfarande.

– De som gick där har i dag många av de bästa industrijobben i bygden. Många är chefer, konstruktörer och produktionsledare. Det visar hur viktigt det är att de här utbildningarna finns.

Hos BHV beskriver man samma sak.

– Vi har flera här som kom in via praktik eller utbildning. Det är så man bygger återväxt, men det kräver att den vägen faktiskt finns.

Båda företagen efterlyser också tätare samarbete med skolor, inte minst högstadiet, för att väcka intresse tidigare.

– Det räcker inte att träffa ungdomarna sent. Man måste fånga upp dem innan de redan valt bort industrin, säger de.

Flera gånger under samtalen kommer också den tyska modellen upp som ett exempel. Där ligger yrkesutbildningar ofta närmare företagen och vägen från utbildning till arbete är tydligare.

– De är bättre på det där. De ligger närmare industrin och produktionen än vad vi gör, konstateras det under intervjun.

Företagen ser gärna fler lärlingsspår, fler praktikmöjligheter och bättre koppling mellan utbildning och arbetsliv.

– När man får in någon via praktik eller lärande i arbete så lär man känna varandra direkt. Då vet båda sidor vad det handlar om, säger en av företagsföreträdarna.

Samtidigt räcker det inte att det finns jobb. Det måste också finnas bostäder. Här blir kopplingen till kompetensförsörjningen tydlig: om människor ska kunna flytta till bygden, eller bo kvar när livet förändras, måste det finnas fler alternativ än villor och dyra nybyggen.

– Det måste hänga med på bostadssidan, säger en av de medverkande.

I samtalen lyfts särskilt behovet av enklare, mindre och mer prisvärda bostäder fram, både för unga och för äldre. Tanken är enkel: om äldre kan flytta till mindre och mer lättskötta bostäder, frigörs villor för barnfamiljer och om unga vuxna kan köpa eller hyra något rimligt, blir det lättare att stanna kvar i bygden.

– Man behöver inte ha det värsta av grejerna. Det viktiga är att det finns något som folk faktiskt har råd med, säger en av företagsföreträdarna.

De menar också att frågan är avgörande om orterna ska kunna växa i takt med industrin.

– Om det kommer många nya jobb de kommande åren, då måste det också finnas någonstans för folk att bo.

Under intervjuerna finns också en tydlig underton: utvecklingen får inte bara handla om centralorten. Flera av de medverkande återkommer till att orter som Bredaryd, Lanna, Reftele, Forsheda och andra mindre samhällen också måste ges förutsättningar att växa.

– Det sägs ofta att man ska tänka på hela kommunen, men när man tittar på det så är det inte alltid så det blir, säger en av företrädarna.

Här handlar det inte bara om bostäder och utbildning, utan också om framtidstro, service och samhällsmiljö.

– Det är viktigt för samhällsstatus också. Det får inte stå förfallna hus mitt i byn, konstateras det i samtalet.

Och kanske är det just där som hela frågan knyts ihop, för industrin i bygden behöver inte bara maskiner, order och investeringar. Den behöver också människor som vill leva sina liv här.

– Det här löser inte företagen själva. Här måste företag, skola och kommun hjälpas åt, säger en av de intervjuade.

– Industrin är ju basen här. Det är den som bygger jobb, välstånd och skatteintäkter. Då måste vi få hela kedjan att fungera, menar en av de närvarande politikerna.