Nyheter

Ewa deckardebuterar med Värnamohistoria

Nyheter Ewa Klingbergs passion för historia får utlopp i bokform. Nu debuterar hon som deckarförfattare med boken ”Midsommarblot”. 

Ewa Klingbergs passion för historia får utlopp i bokform. Nu debuterar hon som deckarförfattare med boken ”Midsommarblot”. Foto: David Alin/Historiska Media

För Ewa Klingberg är hennes trettonde roman en tillbakablick på uppväxttiden i Värnamo.

– Jag flyttade hit med mina föräldrar 1965 och bodde här under tonårstiden samt mellanlandade här efter ett studieår i Göteborg. Inspirationen till boken fick jag från historien om en kreaturshandlare som försvann en gång i tiden. Jag har förvanskat historien från alla håll och kanter. I min bok är det en hästhandlare som försvann, säger hon.

Boken handlar om journalisten Niklas återvänder till Värnamo för att reda upp affärer efter hans faders död. När han tömmer barndomshemmet hittar han pappans gamla tidningsurklipp om hästhandlaren Kåges oförklarliga försvinnande 1965. Niklas nyfikenhet väcks och kanske kan lösa fallet som gäckade hans fader i många år?

– Jag har tagit ett annorlunda grepp med den här historien, där händelserna skildras berättas ur hästhandlarens perspektiv. Läsarna följer honom hela vägen, ända tills det svartnar för honom. Jag valde ett journalistiskt perspektiv eftersom att jag använder mina egna erfarenheter som bas, säger Ewa Klingberg.

Midsommarblot är den första delen i Ewas nya mysdeckarserie ”Värnamord”.

– Det är lite nervöst att ge sig in i en ny genre efter att ha skrivit feelgood hela tiden, men jag ser fram emot att läsarnas reaktioner. Jag har aldrig jobbat så länge på en bok som jag har gjort med den här. Uppföljaren ”Plundringsitder” gick snabbare eftersom jag visste vad jag ville skriva. Uppföljaren finns redan förlaget tillhanda för bearbetning, säger hon.

Men låt oss backa bandet, för är det något som ligger Nässjöförfattaren Ewa Klingberg extra varmt om hjärtat så är det historia. 

– Redan som barn fastnade jag för ämnet. När jag var 12–13 år läste jag alltid historiska romaner, mer eller mindre rumsrena sådana. Även det som kallas för personforskning ligger mig varmt om hjärtat. Det är ofta sådana personer som dyker upp i mina böcker. När jag besöker nya platser väcks alltid nyfikenheten: ”vem har bott här? Vad kan väggarna berätta?” För att ge en extra dimension till mina besök, bokar jag upp mig på slott i närheten för att bilda mig en uppfattning om områdena. 

Ewa Klingberg är i grunden lärare och arbetade länge som specialpedagog på högstadiet. Skrivandet har genom yrket alltid varit henne nära tillhands. Hennes passion resulterade i att hon sadlade om till frilansande journalist och sedermera författare.

– Jag arbetade åt bland annat de historiska magasinen ”Klassiker”, ”Kattliv” och ”Gods och gårdar” samt skrev noveller och följetonger åt veckopressen. 2014 tog förlaget Historiska Media kontakt med mig. De hade följt mig efter att jag hade skrivit två böcker om kyrkoturism och släktforskning. De frågade om jag hade lust att skriva den sjunde delen i serien ”Släkten”. 

Ewa Klingberg gjorde ett mindre ett utkast och träffade förlaget på bokmässan i Göteborg samma år. De gav klartecken och Klingberg kastades in i en ny värld. 

– När manuset var klart tilldelar förlaget en redaktör. Jag glömmer aldrig det första mötet. Redaktören hade skrivit ut och satt boken i en pärm. Sidorna är fulla med markeringar av olika slag. Den första kommentaren var ”du har skrivit en fantastisk episk berättelse, nu ska vi jobba med det här”. Jag blev till en början skraj och tog kontakt med kollegan Maria Gustafsdotter på ett annat förlag. Hon sade att det är fullständigt normalt. Boken skickades fram och tillbaka fem-sex gånger för bearbetning. 

2015 kom ”Stenhuggarens dotter” ut. Boken var Ewa Klingbergs stora genombrott och hon gjorde författare som Katarina Mazetti och ovan nämnda Maria Gustafsdotter sällskap som kreatör i bokserien. ”Stenhuggarens dotter” var Ewas tändande gnista och 2017 inledde hon sin egen bokserie ”Huskvarnasviten” med boken ”Manglade dukar och vikta servetter”. 

– Jag fick inspiration till boken när jag hörde talas om en möbel och ville därför berätta möbelns historia. Boken är uppdelad i två delar, där den ena delen utspelar i 1800-talet och den andra i nutid. Huset som Huskvarnasviten utspelar sig i var mina mordföräldrars. I dag finns inte huset kvar och ibland får jag frågan vad det är för hus som återfinns i böckerna, eftersom det ligger en annan typ av hus på den adressen.

Manglade dukar och vikta servetter” blev en stor framgång. Tre dagar efter släpp var den slutsåld. Boken toppade nätbokhandeln Adlibris alla listor, den blev utsedd till månadens bok i Bonniers bokklubb och blev en populär ljudbok. Framgången gav Ewa Klingberg stor inspiration och de senaste fyra åren har hon lanserat tolv böcker: fem i Huskvarnasviten, sex i serien ”Tranan” och nu ”Midsommarblot”. 

– Jag bär på idéer. Förutom arbetet med ”Plundringstider” (namnet på bok nummer två i ”Värnamord”) är jag lite sugen på att göra en spinoff på Tranan. Sedan 2015 har jag sålt 300 000 böcker. Anledningen till min kreativitet är att jag skapar tiden åt mig. Andra människor spelar golf medan jag använder tiden att skriva. Jag gör det jag vill göra och jag njuter varje dag. Den viktigaste biten för mig har varit att få träffa läsarna, men den tråkiga pandemin har ställt till det och det saknar jag mest av allt. Det är lite tomt utan bokmässan och feelgood-festivalen, men i år är tanken att feelgood-festivalen blir av samt att bokmässan genomförs i hybridform. 

Taggar