Emmanuels vädjan: ”Se på oss med funktionshinder och diagnoser som de människor vi är”
Nyheter Värnamobon Emmanuel Holmberg går en kamp mot Värnamo kommun för utökad hjälp. – Tänk om, gör om och gör rätt. Se inte på oss som har funktionshinder eller diagnoser som att vi bara kostar pengar. Vi är individer, säger han till Värnamo.nu.

Värnamobon Emmanuel Holmberg går en kamp mot Värnamo kommun för utökad hjälp. – Tänk om, gör om och gör rätt. Se inte på oss som har funktionshinder eller diagnoser som att vi bara kostar pengar. Vi är individer, säger han. Bild: David Alin
Solen skiner utanför fönstret, men innanför Emmanuel Holmbergs väggar pyser en känslomässig berg- och dalbana. Holmberg flyttade till Värnamo i december 2024 med drömmar om ett bättre liv efter att ha nekats all typ av hjälp av Vaggeryds kommun.
– Jag insåg väldigt snabbt att jag måste dra för att få hjälp. Jag var tvungen att köpa mig min egen rollator för hela min inkomst, 5 995 kronor, bara för att få komma ut. Jag fick inte ens låna en rullator. När jag flyttade till Värnamo så tog det tre-fyra veckor innan jag fick en uterullator. En dag höll jag på att ramla omkull i duschen. Då ringde min förvaltare om hemtjänst. Jag larmar dem bara om jag skulle ramla och inte komma upp, men för att jag ska få utökad hjälp så måste det fattas ett nytt beslut. Jag flyttade till Värnamo från första början för att få hjälp och så gör Värnamo kommun exakt samma sak som Vaggeryds kommun på grund av att de har samma riktlinjer.
För ett par veckor sedan kontaktade Emmanuel och förvaltaren biståndshandläggare på Värnamo kommun, men än så länge har ingen återkoppling skett.
– I måndags skickade jag ett mejl till biståndshandläggaren och ifrågasatte kommunens agerande. Så här får det inte gå till. Jag förstod nu i veckan som var hur Värnamo kommun tänker och hur de ser på oss med funktionsvariationer och diagnoser: vi får inte kosta pengar. Det är så, helt enkelt. De anställda på Värnamo kommun får sitt kaffe betalt, men vi på Glädjekällan (den dagliga verksamheten) får köpa vårt kaffe. Det är diskriminerande.
– De har ingen som helst rätt att diskriminera oss som har funktionsvariationer eller diagnoser. Vi är lika mycket människor och individer, precis som alla andra. Alla medborgare i Sverige betalar skatt och då måste man få känna att man får någonting tillbaka. Vi är många människor som står under lagen om särskilt stöd (LSS) och kommunerna är skyldiga att följa den lagen. Gör de inte det, då begår de ett grovt tjänstefel.
För att ha rätt till stöd enligt LSS (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade) måste personen tillhöra en av följande tre personkretsar:
Personkrets 1) personer med intellektuell funktionsnedsättning (utvecklingsstörning), autism eller autismliknande tillstånd.
Personkrets 2) personer med betydande och bestående begåvningsmässig funktionsnedsättning efter en hjärnskada i vuxen ålder som har orsakats av yttre våld eller kroppslig sjukdom.
Personkrets 3) personer som har andra stora varaktiga fysiska eller psykiska funktionsnedsättningar som uppenbart inte beror på normalt åldrande och som gör att man har stora svårigheter att på egen hand klara daglig livsföring som att klä på sig, laga mat, förflytta sig eller kommunicera med omgivningen.
Emmanuel Holmberg har autism, svårt med balansen och ett allt sämre sjukdomstillstånd. Han drömmer om att få bo på ett anpassat boende med särskild service, men Värnamo kommun nekar honom den hjälpen.
– Jag är jätteglad att jag har boendestödet och färdtjänst, utan den hade jag inte kommit någonstans. Problemet är att jag behöver mer hjälp än det stöd jag har i dag, men jag får inte den hjälpen. Det är inte okej att hemtjänstpersonal ska slita på sin hälsa för min skull, det är inte okej. Jag behöver stöttning för att få kunna få hjälp med mina grundläggande behov för att kunna spara energi så att jag har energi för att kunna komma till Glädjekällan och jobba, men det får jag inte eftersom Värnamo kommun inte ser mig som en människa och inte ser till mina behov.
– En kompis skrev till mig på Instagram att ”vi saknar dig från jobbet på Glädjekällan”. Jag förstår det, för jag märker att de få timmar jag är där så öppnar de upp sig ett helt annat sätt som de aldrig har gjort förut. Jag vet att jag fyller en funktion på Glädjekällan, jag brukar vara där två timmar på måndagar och tre rimmar på tisdagar, men nu hindrar Värnamo kommun mig från att ens komma dit. Min arbetsterapeut sa att ”du kanske kan vara där en timme”, men det hjälper inte i min situation. Då är det bara som att komma dit och åka hem igen. Kommunen verkar ju vilja att man hellre ska vara hemma än att kunna bidra till sina kompisar på jobbet. Det drabbar min hälsa, det drabbar mig ekonomiskt och det är det de inte ser på Värnamo kommun. Som tur är så har jag en fantastisk arbetsterapeut, som ser mig som människa och som går emot kommunens uppfattning. Hon har nu beslutat att jag ska få en permobil för att jag ska kunna komma ut mer och spara min energi. När jag rör på mig så tar det all min energi, vilket gör att jag är helt slut sedan. Det är tur att det finns människor som ser och sätter individen i fokus. Sådana människor måste vi vara rädda om.
– Det är ju så uppenbart också att Värnamo kommun bara ser på oss som att vi kostar pengar. Då hade inte en kamrat till mig som jobbar på Glädjekällan behövt ansöka om anpassat boende på nytt, för femte gången, i Värnamo kommun. Hon blev nekad anpassat boende, där det finns personal dygnet runt, för att hon behöver det, hon behöver känna den tryggheten, men kommunen ser inte henne som en människa och inte heller hennes behov. De ser inte mig som människa och inte heller mina behov på grund av att de ser på oss som att vi enbart kostar kostar pengar. Vi har inget som helst värde överhuvudtaget, de trampar på oss fullständigt. Det är samma sak i Vaggeryds kommun. Jag förvarnade omsorgsförvaltningen i tre veckor innan mitt tillstånd förvärrades, men de lyssnade inte på mig och så ska jag få skit för att de inte lyssnar på mig som människa och individ. Då måste man kämpa för sin egen rätt. Sådana här saker ska inte behöva ske i Sverige 2025. Systemet borde ha kommit längre.
Den 5 november hålls ett möte mellan alla parter som är involverade kring Emmanuel Holmberg.
– Jag har en kontaktperson på Värnamo sjukhus och han känner mig väldigt väl. Han ska förklara för dem hur det faktiskt ligger till med mig och reda ut allt det här, för så här har det varit hela mitt 38-åriga liv. Lagen om LSS grundades ju från början för att ge människor med funktionsnedsättningar och diagnoser rätt i samhället, rätt till hjälp och rätt stödinsatser men så är det inte längre. Jag har fått kämpa med vården och jag har fått kämpa med myndigheter. När man ser att deras ögonbryn åker upp och de bara tittar på en, då vet man vad de tänker. De bildar sin egen uppfattning redan från början när det står ordet autism, för att de har med sig det i deras roll som läkare ”att vi med autism inte förstår någonting”. Det var likadant för min mamma när jag pratade med henne. Hon fick kämpa för exakt samma sak inom vården och hon försökte få hjälp. Sedan gav hon upp, hon blev aldrig lyssnad på.
Vad ser du fram emot på mötet nu den 5 november?
– Jag vill ju för det första att de i grunden ska skaffa sig kunskap och lära sig hur vi med autism fungerar, tänker och ser saker. Det handlar mycket om okunskap från vårdens sida: att de inte bemöter oss på rätt sätt. Det beror på att de saknar kunskapen från början och då blir allting fel. Man måste se människan i första hand och ha rätt kunskap från början. Respekt, kunskap, förståelse: tre ord, men de är helt avgörande för varje människa och individ. Har man rätt kunskap, då vet man hur man ska se på den människan och förstå den.
– Sedan skulle jag vilja att filmen ”Det kunde varit vi” skulle ha varit obligatorisk att se för alla människor som jobbar inom vård, kommun och landsting, så att de ska förstå hur vi med funktionsnedsättningar och diagnoser blev behandlade förr i tiden och tyvärr fortsätter i dag att bli behandlade på grund av att de saknar kunskap och lever kvar i gamla traditioner, säger Emmanuel Holmberg som avslutar reportaget med följande meddelande:
– Jag är säker på att det finns anställda i Värnamo kommun, Jönköpings kommun och Vaggeryds kommun och många andra kommuner som vågar säga ifrån och sätta ner foten men de blir inte lyssnade på. Jag säger precis som Astrid Lindgren klokt sa en gång: ”När människor med makt slutar att lyssna på folket då är det dags att byta ut dom”.
– Se oss som människor och individer. Inte som statistik och att vi kostar pengar. Vi är människor med ett viktigt värde och jag och vi andra ska inte bli fråntagna vår rätt till frihet och att kunna bidra till samhället och till sin familj och arbetskamrater. Vem förlorar på att diskriminera sina invånare? Döm ingen människa på grund av deras bakgrund. Se människan i första hand! Ge dem ett jobb och en sysselsättning. Öppna fler fritidsgårdar, ta hjälp av pensionärerna, just för att pensionärer skapar lugn och trygghet. De har varit med hela livet och de har erfarenheter som ungdomarna inte har. De kan fixa kaffe och fika, ställa fram saft, bullar, frukt och läsk eller göra smörgåsar. Ge ungdomarna chansen att få bli en bättre människa, inte bara för sig själv men också gentemot andra. Lär dem vad respekt mot andra människor innebär. Lär dem att säga stopp! Lär dem vett och etikett.
– Jag själv blev nedvärderad av anställda på närliggande sjukhus på grund av att de ser på mig på ett sätt som aldrig är acceptabelt. När jag var liten så fanns inte ens internet. Jag hade inte råd med ”de senaste kläderna” på grund av fattigt hemförhållande. Min mamma lade alla pengar på alkoholen och cigaretterna i stället för på sin familj och jag blev bland annat mobbad på grund av att jag inte ”passade in” bland de andra. Men! Det är inte mig det är fel på, utan det är mina mobbare som aldrig lärt sig att vara tacksamma för det som de har. Så ta ingenting för givet. Ingenting!
– Och till dig som är anställd inom kommunen eller vården och som jobbar med människor. Du får tre ord att lägga på minnet av mig i dag och inför framtiden. 1. Respekt. 2. Kunskap. 3. Förståelse. När du får rätt kunskap så får du också förståelse. Sedan så lär du dig också att visa respekt mot mig och andra individer. Man ska inte bara gå på gammal kunskap från förr i tiden och tro att du eller ni vet bäst. Lyssna på oss som lever med våra diagnoser dagligen. Man måste uppdatera systemet och sin kunskap. Så länge vi lever så lär vi oss. Gör man inte det så kan det aldrig bli någon positiv förändring. Jag och andra med autism eller funktionsnedsättning eller annan diagnos förstår dig och er andra på vårt sätt. Därav så måste du och ni ha rätt verktyg från verktygslådan för att kunna förstå mig och oss på rätt sätt så du och ni också förstår vad vi vill säga, menar och visar. Och hur vi reagerar när vi blir illa behandlade mot vår vilja, till exempel med mediciner som ni tror fungerar för oss men som i regel gör det mycket värre för oss. Du och ni kan aldrig ”bota” en person med autism med era mediciner. Då blir det bara värre för oss eftersom att du och ni inte har rätt kunskap från början. Då blir allt ett missförstånd, vi blir behandlade på fel sätt och mår mycket sämre samt får bestående skador för resten av livet. För den där gamla myten som säger att ”vi med autism förstår ingenting…” Jo vi förstår precis, fast på vårt egna sätt och det är just det som du och ni måste ha rätt kunskap om hur vi ser och tänker på vårt egna sätt. Även personer med CP, Aspergers, ADHD, Downs syndrom, ALS, MS, Alzheimers, Afasi, ME, EDS, Sjögrens sjukdom, fibromyalgi, reumatism, skolios, diskbråck, nervskada, Parkinson, ryggmärgsbråck, stroke, dövhet, synskada, muskelsjukdom eller NPF. Vi hittar inte på våra svårigheter. Vi hittar inte på att vi har värk. Lyssna på vad vi säger: ta oss på allvar! Alla fungerar och förstår på sitt sätt. För ingen kan säga att det är rätt eller fel. Bara om du eller ni har rätt kunskap, förståelse och respekt. Så låt mig och oss få vara precis så som vi är och vill vara. Lär av mig och oss. Ta aldrig någonsin ifrån oss vår frihet eller rätten! Vi kan så mycket mer än ni tror, men vi är många som aldrig får chansen att få göra det på vårt sätt och utvecklas som människa och individ. Problemet är också att kommunen hindrar oss från att få vara den eller dem som vi vill vara. Föräldrar får ingen hjälp eller rätt kunskap från början. Kommunen och LSS handläggaren sviker dem totalt med hjälpmedel trots bekräftad diagnos hos läkare på mottagning. Jo, jag vet av egen erfarenhet från min gamla kommun genom en vän vars dotter lider av sjukdomen ME. Jag själv och många andra vill kunna bidra till samhället, sina kompisar och sina arbetskamrater, men kommunen sätter stopp på grund av att de ser på mig och oss som att vi bara kostar pengar. Det drabbar min ekonomi och min hälsa. Så vad är bättre? Att stanna hemma eller att få bidra till sina arbetskamrater och må bra på sitt jobb med rätt förutsättningar?
– Hela mitt liv så pratade min mormor Ulla till mig som om jag vore fem år. Varför? Jo, för att hon hade lärt sig att vi med handikapp eller autismdiagnos inte förstår någonting. Hur tror du att jag kände mig då? Och mina systrar stod bredvid och försvarade mig aldrig. Inte heller någon annan i min familj. Varför? Jo för att alla hade fått fel och gammal information och gammal kunskap om mig med autismdiagnos som säger att vi med autismdiagnos inte förstår någonting eller att vi bara ” hittar på ”. (Vi) ” tror inte att det är så” utan (vi vet att det är så). Det är bara jag och vi som känner vår kropp bäst. Det gör inte någon annan läkare, person eller anhörig. Att du och de bedömer mig att jag ”tror att det är så” stämmer inte på grund av fel kunskap om mig. Precis så har det varit i hela mitt snart 40-åriga liv. Nu får det faktiskt vara nog! Skulle du vilja att någon pratar till dig som om du var fem år? Eller säger till dig att du bara hittar på eller något som du fått för dig? Troligtvis inte, för jag och vi andra ska ha samma rättigheter att bli lyssnade på och bli tagna på allvar! Jag och vi andra betalar skatt i Sverige precis som många andra i detta landet. Vad har jag och vi fått tillbaka för det? Bland annat i hela mina 38 år för det? Jo, läkare som höjer på ögonbrynen, tittar på dig och tar för givet att jag inte kan förstå någonting. Nu, år 2025 och snart 2026, så trodde jag faktiskt att vi hade kommit längre än så här i Sverige, men än idag så blir vi med handikapp och diagnos fortfarande nedvärderande. Vi blir fråntagna våra rättigheter till ett väl fungerande liv. Vi blir fullständigt trampade på av politiker. Många blir fråntagna sin personliga assistans eller frihet med färdtjänst till att bara kunna ta sig till affären och köpa kaffe, mat eller toapapper eller att få komma till ett viktigt läkarbesök, för att vi som är under lagen om LSS existerar inte längre. Lagen om LSS skrevs från början just för att ge oss med funktionsnedsättning stöd i livet med rätt förutsättningar, men kommun efter kommun bryter mot lagen inom LSS och även patientlagen. Jag stred med fyra vårdcentraler i Region Jönköpings län som systematiskt ljög för mig i stället för att hjälpa mig. Inte ens min egen remiss till neurologen hade någon betydelse. Jag blev tvungen att anmäla till patientnämnden och IVO. Problemet är att IVO inte lyssnade på mig, så nuvarande chef och alla läkare på vårdcentralen får fortsätta att ljuga för sina patienter. Är det värdigt år 2025 och snart 2026? Svar: Nej!
– Värnamo kommun har dessutom som ”policy” att man ska försöka vara så självständig som möjligt, men arbetsterapeuterna får inte dela ut vissa hjälpmedel i hemmet så att vi kan vara så självständiga som möjligt. Dessutom så drar kommunerna i Värnamo och Jönköping in maten till de pensionärer som bor hemma och som inte kan laga eller köpa mat. Ska de leva på vatten och luft då? Har man något IQ då när man bestämmer sådana regler? Så jag är inte född i går, inte många utav oss andra heller. Så var mot mig och oss andra precis så fullt med respekt, förståelse och rätt kunskap så som du vill att andra ska vara mot dig och er. Prata aldrig till mig och oss andra som till en femåring. Aldrig. Och säg aldrig till mig eller oss att du ”förstår”. Du kan aldrig förstå när du aldrig gått i mina och många andras skor. Eller suttit i hens rullstol, permobil eller gått med hens rullator. När du har gjort det, kom sedan till mig och oss och säg att du och ni förstår. Vi ser på världen på vårt egna sätt. Och ett tips! Alla ni personal och medarbetare inom skolan, vården, sjukhus, vårdcentral, tandläkare, fritids, Polisen, kommunen, Försäkringskassan, överförmyndarnämnden, butiker, optiker, dagligvaruhandeln, blombutiken, kiosken, särskolan, högstadiet, gymnasiet, taxi, färdtjänst, hyresvärdar och hyresbolag. Se filmen: ”Det kunde varit vi”. Den visar och förklarar exakt hur vi med handikapp och diagnos blev behandlade förr i tiden och tyvärr än i dag så fortsätter det. Bland annat att regeringen vill återinföra institutionsboenden för handikappade individer. Vi lever inte på 1600- och 1700-talet! Vi lever 2025 och snart 2026, skärpning! Ni måste få se verkligheten och få den rätta kunskapen. Det som hände då får inte fortsätta! Inte i dag, inte i morgon och inte heller i framtiden. Det borde vara obligatoriskt för alla blivande läkare och personal som jobbar med människor och möter människor att se filmen ”Det kunde varit vi”, så att diskrimineringen aldrig någonsin får fortsätta! Tre ord: Respekt. Förståelse. Kunskap.
Jag blir så upprörd.
De som arbetar som handläggare har bara en uppgift att betala ut så lite som möjligt för då får de bättre lön/provision, så får det inte gå till.
Vad är de för hjärtlösa människor som tar sådana jobb.
Vad har vi för samhälle, usch fy säger jag
Är inte detta korruption.
Jag blir då förtvivlad och ledsen när jag läser detta. Är tyvärr inte förvånad. Dessa grupper tillhör inte de prioriterade eller populära. Däremot kan man göra nedskärningar där för de är tysta. Inga föräldragrupper som startar uppror på sociala medier, samlar namnlistor, konfronterar politiker och tjänstemän. Det är skamligt! Tänk om barnen på förskolan och skolan serverades uppvärmd kyld mat? Vilket uppror det skulle bli, men nu är det personer med funktionsnedsättningar det gäller. En helt annan sak. Skäms på er!