Ekonomi är socialismens akilleshäl
Nyheter "Tillväxt fungerar som ränta på ränta. Nästa år blir skattebasen större - och tillväxten bygger vidare. Staten får således mer utan att någon annan får mindre. Ingen och inget motverkar utan alla bidrar." Det menar Johnny Hornbrink (SD) i en debattartikel.
Vänsterblocket går alltid till val med krav och hot om höjda skatter, detta är enligt vänstern det enda sättet att stärka välfärden i form av vård, omsorg, skola och infrastruktur med mera.
Kortfattat så vill man få in mer pengar till statskassan.
Det matematiska exemplet är enkelt: Svenska löntagare tjänar tillsammans cirka 2 000 miljarder kronor om året.
En skattehöjning med en procentenhet ger således staten, 2 000 miljarder X en procent = 20 miljarder kronor.
Ganska logiskt men här uppkommer vänsterns problem.
För varje ny skattekrona tas ju från någon, och när människors marginaler krymper gör även deras drivkraft och företagande det samma.
Konsumtionen minskar, arbetsviljan kan komma att dämpas, företag väntar med att anställa. Ekonomin svalnar och skattebasen krymper.
Resultatet av en skattehöjning blir inte sällan det motsatta av det tänkta, detta såg vi under 70-80-talet då våra miljonärer i form av idrottsstjärnor som Stenmark, Borg, Wilander och företagare som Kamprad och Rausing med flera valde att skriva sig i lågskatteländer.
Men nu tänker vi tvärtom, det vill säga motsatt till vänsterblocket.
Vi fokuserar inte längre på att ta mer från det som redan finns utan på att skapa mer!
Sveriges totala skatteintäkter ligger på cirka 2 600 miljarder kronor.
Om ekonomin kan fås att växa en procent snabbare än i dag, får staten: 2 600 miljarder x en procent = 26 miljarder kronor
Det är alltså mer än vad en skattehöjning skulle ge, men skillnaden slutar inte där.
Tillväxt fungerar som ränta på ränta.
Nästa år blir skattebasen större – och tillväxten bygger vidare.
Staten får således mer utan att någon annan får mindre.
Ingen och inget motverkar utan alla bidrar.
Det är så här ekonomi fungerar, det är inte bara en fråga om hur mycket staten får – utan hur samhället fungerar som helhet.
Just detta förefaller vänsterfolket och dess företrädare ha förtvivlat svårt att förstå sig på!
Johnny Hornbrink, SD
Är det någon som inte förstår sig på ekonomi är det ju Jonny Hornbrink.
Att över huvud taget läsa hans inlägg är ju oftast pinsamt fulla av faktafel, även denna.
Bra skrivet Johnny! Marknadsekonomin i sin rätta form har alltid varit överlägsen planekonomin. Problemet i dagsläget är enligt min uppfattning att vi åläggs massor av indirekta skattehöjningar i form av pålagor som inte syns i lönekuvertet, utan i ens egen privatekonomi.
Massor av skattepengar har placerats i så kallade ”gröna projekt”. Northvolt och Stegra är skräckexempel! Allmänna medel såsom skatter och pensionsfonder investeras för att sedan gå upp i rök. Kommuner som Boden och Skellefteå har investerat massvis med pengar i nya bostäder och infrastruktur för att dessa företag ska kunna etablera sig på orterna. Det är ytterst osäkert om dessa företag ens kommer att ha någon framtida verksamhet på orterna.
Under den förra regeringen erbjöds man 70 000 kronor i statliga subventioner om man köpte en batteribil. Detta var ju planekonomi på hög nivå!
När nuvarande regering tog bort denna subvention sjönk plötsligt priserna på batteribilarna med 70 000 kronor eller mer. Subventionen blev därmed en ren kapitalöverföring av svenska skattemedel till bland andra kinesiska och amerikanska biltillverkare!
Hur det blir med de investerade pensionspengarna i framtiden vet vi inte, men det ser mörkt ut för närvarande.
Ett annat slukhål är EU! Medlemsavgiften stiger hela tiden. EU sätter upp så kallade klimatmål som alla tvingas betala; även vi som redan uppfyller dessa mål sedan tidigare. Sverige har kommit långt och var tidigt ute på detta område.
Nu är vi även ålagda att förse Tyskland med el när deras egen elproduktion inte räcker till på grund av den förtida avvecklingen av kärnkraften! Detta driver upp priserna rejält på hemmaplan och dämpar vår egen köpkraft då elräkningarna innebär en stor kostnadsökning för både företag och hushåll.
Det politiska systemet vi har nu påminner mer och mer om planekonomi. Hade marknaden fått bestämma hade vi inte haft grön omställning utan snarare grön utveckling, det vill säga ett steg i taget när vi är redo för det.