Nyheter

Del 39 om Värnamo 100 år: Jochnick & Norrman del 2

Nyheter Vi presenterar vår serie om stadens 100 år.  Inge Bergström berättar om Jochnick & Norrman. Del  2 av 3.

De två första egna byggnaderna cirka 1915.

Jochnick & Norrman. Uppbyggnad under mellankrigstiden

Harald Jochnick och Erik Norrman var två verkliga profiler. Som mer än de flesta bidrog de till Värnamos utveckling till en betydande industriort. Samtidigt var deras engagemang inom den hårt utsatta fackföreningsrörelsen av största betydelse för en ljusnande arbetarrörelse.

Slutet på 1910-talet upplevdes som stabila år men redan i början på år 1920 blev det uppenbart att det var slut på en period, som så tydligt präglats av krigsårens goda konjunkturer. Priserna på exportmarknaden sjönk vilket innebar driftsinskränkningar och snabbt ökande arbetslöshet. Som en följd av detta sänktes också lönerna. 1920 hade J & N något mer än 20 anställda. Det var ändå ett av de största verkstadsföretagen i Värnamo.

I fackföreningens årsrapport för 1921 skrev man så här: ”Det har varit synnerligen dåligt med arbete också enär arbetarna varit delvis permitterade. Lönerna reducerades i november, timlönen med 25 öre till 1,05 och ackorden med 20 %. Stora delar av den övriga industrin i samhället har legat nere”.

• Många utan jobb
1922 var nästan var tredje industriarbetare arbetslös. Ytterligare lönesänkningar hade skett. Timlönen för yrkesarbetare var nere i 85 öre.

1923 började man se tecken på en konjunkturförbättring i landet. Produktionen ökade och arbetslösheten minskade långsamt. Dessa förändringar registrerades också hos J & N. Även om tillgången på arbete var dålig pågick produktionen under hela året. Timlönerna sjönk med ytterligare 5 öre.

Vändningen fortsatte långsamt under både 1924 och 1925. 1925 hade dock antalet anställda minskat till 14.

Närbild av bilden ovan

Värnamo-Välten. Broschyr från 1920-talet

• Kipphyvlar
Redan från starten hade J & N specialiserat sig på kipphyvlar av olika storlekar. Också andra maskintyper som bordhyvlar och svarvar var stora produkter. Minskad efterfrågan på dessa maskiner gjorde att man började se sig om efter andra tillverkningsområden. Man började bland annat. tillverka kylmaskiner av olika storlekar. Vid denna tidpunkt påbörjade man också konstruktionen av några typer av vägmaskiner. Det handlade om dels vägvältar , dels vägrivare. Detta var maskintyper som visat sig vara efterfrågade. Man var samtidigt mån om att behålla den skickliga yrkesstammen.

En ännu mer uppmärksammad tillverkning påbörjades 1926. J & N hade skaffat sig rätten till en kullagerkonstruktion. Det var en avancerad tillverkningsprocess, som nu inleddes. Efter något år uppnåddes en imponerande tillverkningstakt och antalet anställda ökades snabbt. Det hade inte bara med denna tillverkning att göra. Lagren blev uppmärksammade inom branschen och man hade leveranser inte bara till den svenska industrin utan också till åtskilliga länder både inom och utanför Europa. Lagret hade namnet KOMO. Tillverkningen såldes i början på 1930-talet till SKF. Det blev en mycket god affär för J & N.

1927 hade antalet anställda åter ökat och var nu uppe i 35–40. I slutet av året hade man full sysselsättning, alltså 6 arbetsdagar i veckan.

Också de följande åren utmärktes av god sysselsättning men kullagertillverkningen började svikta. 1931 var alla som arbetade vid kullagersliperiet permitterade under sista halvåret. Under det följande året började konsekvenserna av börskraschen i New York att synas. 1932 var all verkstadsindustri i Värnamo drabbad med 4- eller 5-dagarsvecka som följd.

• Bättre konjunkturer
Från mitten av 1930-talet syntes en klar uppgång i konjunkturerna och arbetslösheten var snart halverad. Vid andra världskrigets utbrott 1939 var arbetslösheten nästan noll. Hos J & N arbetade nu 40–50 man inklusive rörmokeriet.

Ännu en udda maskintyp hade börjat att tillverkas. I samarbete med ett par andra svenska företag startades tillverkning av en ny typ av tändsticksmaskiner. Dessa maskiner skulle producera tändsticksaskar. De tillverkades under några år och levererades till flera europeiska länder.

Allt eftersom efterfrågan på verkstadsmaskiner stadigt började öka från mitten av 1930-talet blev kipphyvlar av olika modeller åter den stora produkten. Det blev den helt dominerande maskintypen.

Under tiden med goda konjunkturer gjordes nya tillbyggnader. Det allra mesta byggdes i tegel och de slutliga fasaderna blev mer och mer synliga

Grundritningen (1966–67) visar verkstadslokalerna när de var som störst. På ritningen är byggnaderna på fotografiet inlagda.

Brevhuvud från Kullagerfabriken. Cirka 1930

Fotnot: Under jubileumsåret 2020 presenterar 10-årsjubilerande Värnamo.nu i samarbete med HSGW ett stort antal artiklar med berättelser från förr. Utgångspunkt är bilder ur det rika arkiv som HSGW har. Under 2020 kommer vi även i övrigt att ha jubileumsartiklar med tema Värnamo.nu 10 år och även  livet i stan kring 1970, alltså för för 50 år sedan.

Taggar

Dela