Del 14 om Värnamo 100 år: Mosslegatan del 1
Nyheter Vi fortsätter vår serie om stadens 100 år berättar Inge Bergström i dag om Mosslegatan
Mosslegatan tillhör de äldre gatorna i staden. Gatan hade inte samma betydelse som de övriga infartsvägarna och användes främst av befolkningen i de närmaste byarna på Vidösterns västra sida. Det var egentligen först sedan järnvägarna kommit till Värnamo och köpingen fick en annan karaktär som gatan började bebyggas i större omfattning. Den växande industrin skapade behov av nya bostadstomter. Området låg länge utanför köpingsgränsen, men det var inget hinder. Ägaren till marken ville gärna sälja och tomtpriset var lägre här. Mosslegatan var gränslinjen mellan Helmershus och Mossle by. • Folkhögskola1877 Det fanns en begränsad bebyggelse i norra delen av Mosslegatan redan på 1870-talet. Längre söderut var det länge nästan obebyggt. Ett av de äldre husen var det, som kallades Folkhögskolan och senare fick adressen Mosslegatan 33. Här startades år 1877 på privat initiativ men med landstinget som huvudman länets första folkhögskola. Det var en ganska stor byggnad, som senare byggdes till ytterligare. Det var både skola, lärarbostad och elevhem. Skolan var kvar här till 1908, då den flyttades till sin nuvarande plats. • Mosslegatan delad Järnvägen Värnamo-Alvesta, som öppnades 1902, kom att dela Mosslegatan nästan på mitten. Det hindrade inte att bebyggelsen utvecklades på den södra sidan. Inte heller de befintliga järnvägarna söderut var något hinder, trots att spåren låg bara några meter bort. Under 1900-talets första år började området söder om järnvägskorsningen bebyggas på gatans båda sidor. På 1920-talet uppfördes åtskilliga bostadshus, de flesta av arbetare inom trä- eller metallindustrin, men det byggdes också i anslutning till bostäderna en mängd olika hantverkslokaler. Hantverksyrkena var fortfarande gångbara men småindustrierna tog mer och mer plats. Det gällde främst möbelindustrierna. Även om dessa till en början var av hantverkskaraktär skaffade de snart full maskinell utrustning. Flera sådana möbelfabriker byggdes också och de blandades med bostadshusen. Ofta låg fabriken och bostaden på samma tomt. På Mosslegatans västra sida söder om järnvägskorsningen fanns minst fyra industrier, varav tre var möbeltillverkare. [1/2]
På Mosslegatan 28 söder om järnvägskorsningen fanns en av många hantverkslokaler. Toffelmakaren hette Ernst Johansson. Han flyttade härifrån 1930. Ny ägare till fastigheten blev skräddarmästaren Claes Herman Claesén. Han flyttade sin verksamhet och sin stora familj hit samma år. Familjen hade 10 barn. De flesta kom att stanna i Värnamo. Nästan alla pojkarna blev välkända idrottsmän som boxare, fotbollsspelare och inte minst ledare. Någon blev till och med svensk mästare. (Foto Carl Fredricsson) [2/2]
Mosslegatan tillhör de äldre gatorna i staden. Gatan hade inte samma betydelse som de övriga infartsvägarna och användes främst av befolkningen i de närmaste byarna på Vidösterns västra sida.
Det var egentligen först sedan järnvägarna kommit till Värnamo och köpingen fick en annan karaktär som gatan började bebyggas i större omfattning. Den växande industrin skapade behov av nya bostadstomter.
• Utanför köpingen
Området låg länge utanför köpingsgränsen, men det var inget hinder. Ägaren till marken ville gärna sälja och tomtpriset var lägre här. Mosslegatan var gränslinjen mellan Helmershus och Mossle by.
• Folkhögskola 1877
Det fanns en begränsad bebyggelse i norra delen av Mosslegatan redan på 1870-talet. Längre söderut var det länge nästan obebyggt. Ett av de äldre husen var det, som kallades Folkhögskolan och senare fick adressen Mosslegatan 33.
Här startades år 1877 på privat initiativ men med landstinget som huvudman länets första folkhögskola. Det var en ganska stor byggnad, som senare byggdes till ytterligare. Det var både skola, lärarbostad och elevhem. Skolan var kvar här till 1908, då den flyttades till sin nuvarande plats.
• Mosslegatan delad
Järnvägen Värnamo-Alvesta, som öppnades 1902, kom att dela Mosslegatan nästan på mitten. Det hindrade inte att bebyggelsen utvecklades på den södra sidan. Inte heller de befintliga järnvägarna söderut var något hinder, trots att spåren låg bara några meter bort. Under 1900-talets första år började området söder om järnvägskorsningen bebyggas på gatans båda sidor.
På 1920-talet uppfördes åtskilliga bostadshus, de flesta av arbetare inom trä- eller metallindustrin, men det byggdes också i anslutning till bostäderna en mängd olika hantverkslokaler.
Hantverksyrkena var fortfarande gångbara men småindustrierna tog mer och mer plats. Det gällde främst möbelindustrierna. Även om dessa till en början var av hantverkskaraktär skaffade de snart full maskinell utrustning. Flera sådana möbelfabriker byggdes också och de blandades med bostadshusen.
Ofta låg fabriken och bostaden på samma tomt. På Mosslegatans västra sida söder om järnvägskorsningen fanns minst fyra industrier, varav tre var möbeltillverkare.
Fotnot: Under jubileumsåret 2020 presenterar 10-årsjubilerande Värnamo.nu i samarbete med HSGW ett stort antal artiklar med berättelser från förr. Utgångspunkt är bilder ur det rika arkiv som HSGW har. Under 2020 kommer vi även i övrigt att ha jubileumsartiklar med tema Värnamo.nu 10 år och även livet i stan kring 1970, alltså för för 50 år sedan.
På 60-talet följde jag med morfar till en barberare på Mosslegatan en gång. Han blev rakad och klippt. Jag tyckte det var spännande med rakkniven som barberaren striglade med en läderrem.
Tack Inge Bergström för alla dina fantastiska inägg och den kunskap som du förmedlar till oss som vill lära och veta så mycket som möjligt om Värnamos historia. Jag skall göra allt jag kan för att föra din kunskap vidare till kommande generationer.
Arne Atterling