Brunos krönika: Trollet Plupp, Björk och jag

Trollet Plupp. Bild: Pressbild

Såklart att det måste bli en krönika om trollet Plupp. Speciellt i denna tid när tillståndet i världen kan te sig som en ond saga, då behövs det goda, stillsamma.

Inga Borg heter hon som skrev böckerna om Plupp. Det blåhåriga trollet vid den fiktiva sjön Blåvattnet. Trollet Plupp är en del av min barndom. Svensk teves barndom är också min barndom. På 1960-talet satt jag trollbunden framför den svartvita teven och tittade på trollet Plupp. Det hände inte särskilt mycket. Stillbilder. Hörde ni, ungdomar –STILLBILDER! Några färgstänk. Den blåa sjön Blåvattnet. Snö på fjäll i smältningsfasen. Plupp bor i en torvkåta med sängplats av björkslanor och täcke av björnmossa.

Trollet Plupp fascinerade mig med sitt intensivblåa hår och sin gulröda halsduk. Jag var svältfödd på barnprogram men Plupp hade allt som behövdes för att jag skulle omfatta denna stillsamma men samtidigt färgstarka varelse med kärlek. Jag tror att det var det smått exotiska, de lappländska uttrycken som fängslade mig. Och så är det väl alltjämt. Det är inte vad som händer utan mer själva landskapet, färgerna och trollet Plupp i sig som tilltalar mig. Poesin. Plupp: en tidlös sagogestalt!

Man behöver väl inte göra så mycket väsen av sig, behöver inte slåss och ha sig som Tolkiens högljudda orcher. Trollet Plupp behöver inte heller bete sig som trollen i folktron, de som rövade bort små barn och bergtog dem. Plupp är ett sympatiskt litet troll som ännu i vår rymdålder gillas av de yngsta ungarna. Jag minns tevefigurer i min barndom som Patrik och Putrik, Pellepennan och suddagumman, Humle och Dumle i kapten Bäckdahls skafferi. Det var dock alltid trollet Plupp som fick de största kärleksbetygelserna av mig. Men sen kom Tintin förstås…

Björk. Bild: Pressbild

Jag tycker att Plupp påminner lite om en punkare med det där stretande blåhåret. Personligen tycker jag att detta androgyna väsen även har vissa likheter med den isländska artisten Björk. Jodå, troll kan också vara vackra. Hur kunde Inga Borg vara så förutseende? Det måste vara en ren tillfällighet för Inga Borg skapade ju trollet Plupp redan 1955. Och enligt henne själv så är Plupp egentligen inget troll utan en osynling som inte kan ses av människorna. Plupp talar med djuren.

Förresten, har jag berättat att jag mötte Björk på Keflavik, Reykjaviks flygplats, sommaren 2001? Jo, det var så att jag gick därinne på terminalen och väntade på hemresa till Arlanda. Plötsligt fick jag syn på Björk. Våra ögon möttes kort men intensivt. Hon var vacker och vi log mot varandra några lyckliga ögonblick i evigheten. Tänka sig!

Dessa flyende sekunder är bevarade som ett filmklipp på You Tube inom mig. Trollet Plupp och Björk. DET är också kärlek, banne mig! I sin stillsamhet nästan lika het som en isländsk gejser med sprutande svavelhaltigt blått vatten.