Brunos krönika: Minnen av fotbollsprofessorn Gunnar Gren

7 januari, 2024 08:22

Nyheter Vi går mot fotbollstider och för att uppmärksamma detta tillägnar Bruno Franzon sin 75:e krönika den gamle liraren och fotbollsprofessorn Gunnar Gren. ˙

Minnen av fotbollsprofessorn Gunnar Gren

Jag kommer ihåg när TV-laget i fotboll besökte Valhall i Gnosjö någon gång i början av 1970-talet. Efter matchen blev den gamle stjärnspelaren Gunnar Gren hopträngd av en drös mycket ivriga Gnosjöknattar som ville ha autografer. (Jag var en av dem, fast jag höll mig lite diskret bakom.) Det knuffades och buffades, en intensiv trängsel uppstod kring Gunnar Gren iförd bylsig grå rock. Då blev han otålig, irriterad och gick in i bussen och satte sig. Vilken surgubbe, tyckte vi. : )

Ett annat minne av Gunnar Gren härrör sig från Smögen sommaren 1980. Utmed Smögens långa båtbrygga hade Gunnar Gren en liten bod där han sålde souvenirer och fotbollsmunderingar. Blåvitt och den makrillsvartgröna GAIS- tröjan fanns naturligtvis med i göteborgarens sortiment.

Just när vi befann oss där utanför Gunnar Grens affär hade missionsbåten Elida ankrat för evangelisationsmöte vid bryggan. Ombord fanns ungdomar som levde båtliv och sjöng och vittnade så härligt om Jesus. På skeppet fanns också den före detta entertainern Sigvard Wallenberg. Han hade tidigare haft en del succéer på Berns salonger. Nu delade han med stor inlevelse med sig av sin omvändelse till kristen tro. Och han sjöng med stark röst: ”För mig är det underbart, ja för mig är det underbart att veta att Jesus är min!”

Det var smockat med semesterfirare på bryggan och Gunnar Gren hade gått ut från sin marknadsbod och stod också nu han och lyssnade på sången från Elidas frimodiga ungdomskör. Han såg ut att vara gripen. Som om han hellre ville stå där på båten och vara med i sången. Då hör jag någon säga till Gunnar Gren: ”Så här många lockar du inte hit, du…”

Jag hörde inget svar. Och jag vet inte om Gunnar Gren någonsin fick vara med i sången. Det kan bli ganska tomt efter fotbollskarriärens slut när telefonen och hyllningskörerna tystnat. För ett annat fotbollsgeni, Lennart ”Nacka” Skoglund, blev det som bekant ödesdigert.

Gunnar Gren var en gudabenådad fotbollsspelare. Både i klubbar som IFK Göteborg, Örgryte, AC Milan och i det svenska landslaget för vilket han spelade i tjugo år. I Italien fick han smeknamnet ”Il professore” för sin bollbehandling och spelskicklighet. Sin sista match gjorde han för GAIS som 43- åring.

1965–66 var han faktiskt tränare i IFK Värnamo och inhyst i en lägenhet på Kolonigatan. På den tiden ett sensationellt mellanspel av en legend här i vår lilla stad.

Taggar

AC Milan Aktuellt Andlighet Berns salonger Betraktelse Blåvitt Elida GAIS Gnosjö Gunnar Gren IFK Göteborg IFK Värnamo Jesus Krönika Krönikör Lennart ”Nacka” Skoglund Livet Lokaltidning Örgryte Poesi Sigvard Wallenberg Skillingaryd.nu Smögen Svenska fotbollslandslaget Tidningsbud TV-laget Valhall Värnamo Nu

Dela

Skribent/Medskribenter

Redaktionen

redaktionen@skillingaryd.nu

3 reaktioner på Brunos krönika: Minnen av fotbollsprofessorn Gunnar Gren

Hans mål mot Tyskland VM 1958 borde vara för evigt instämplat som praktexempel på ett skott i krysset: stramare, kanon, projektil med mera, helt perfekt. https://www.youtube.com/watch?v=TAAJE714wjY

Han kallades bara Il Professore, professor, när han spelade i Italien. Någon ”riktig” professor var han alltså inte.

Uppskattar dina krönikor 🤗 men vilket år blev han professor?

Kommentarsfunktionen är stängd