Nyheter

Brunos krönika: Bastuba – skapad av en ängel

Nyheter Bruno Franzon presenterar sin fjärde krönika och den handlar om bastuban

Österrikiskt frimärke med en tuba

Jag lånade en gång en liten sympatisk barnbok av min vän Magnus som handlade om en pojke som börjat spela bastuba och allt vad detta kan innebära. Magnus (före detta musiklärare i Värnamo) vet att valet av bastuba är ett modigt val. För bastuba är väl inte det instrument som står högst på barn och ungdomars instrumentdrömlista? Säg mig en pop- eller rockstjärna som trakterar bastuba! Inte ens ett experimenterande band som 10 cc gjorde det på sin tid. Roxy Music gjorde det inte heller. Brian Eno var innovativ på synthesizer och Andy Mackay blåste i sin gyllene saxofon. Men inte någon av stjärnorna spelade bastuba.

Bastuba är det största av bleckblåsinstrumenten. Tonerna framalstras genom läppteknik på så kallat grytmunstycke. Ett klassiskt instrument ofta använt i brassband och i symfoniorkestrar. Så banne mig, inget instrument att skratta åt! Det är ett fint instrument som en gång skapades av en ängel med oändligt tålamod.

I dessa trista coronatider har artister och scenarbetare det jobbigt. Jag och en kompis skulle gå på en konsert i Växjö med Bo Kaspers orkester i april förra året. Men denna blev uppskjuten till september och så ännu en gång framskjuten till 19 mars i år. Men det lär väl inte bli av då heller.

Jag har varit på alla möjliga slags konserter. Små som stora. Alltifrån jul- och kyrkokonserter till fullsatt på Stockholms Stadion med David Bowie och på Ullevi med Madonna och Rod Stewart. Men ni ska veta att den charmigaste konsert som jag någonsin varit på var när Magnus ledde sina unga adepter på Rörstorpsskolan i Värnamo i en unison bastubekonsert. Det var inne på köpvaruhuset Kärnan, fföre detta lokalerna till företaget Exaktor.

Bruno Franzon

Det var inte något komplicerat stycke av Schubert eller Bach som uppfördes. Men det lät klämmigt och medryckande. Trudelutten satte sig inom mig. Tonsäkerheten och blåstekniken var dock inte perfekt. Ibland spelades fel och ett bröl som från en älg blåstes ut över det intilliggande caféet där jag satt och diggade. Eller man skulle kunna beskriva det när det brast i tonsäkerheten som när elefantungar ger sig till känna med små brakskitar. Frånvaron av perfektionism hade ingen betydelse. Ungarnas spelglädje var helt enkelt odiskutabelt formidabel.

Föräldrar var där och lyssnade på sina bastubapojkar och bastubatjejer. En pojke i publiken blev plötsligt mycket upprörd och framförde högljutt synpunkter på konserten. Alla lyssnade tålmodigt på hans arga monolog. Det var som Salieri trätt in på scenen kritiserandes Mozart. Även detta tonbrott blev i sammanhanget charmigt.

Min vän Magnus hade tålmodigt allt i bastubakonserten under kontroll. Maestro med barnen som hör himmelriket till. Och Magnus vet att man bör välja sin egen väg och att vi alla i Guds ögon är stjärnor. Med eller utan bastuba.

Taggar

Dela


1 reaktion på Brunos krönika: Bastuba – skapad av en ängel

Åh, fin text!
Ja, den änglakören hade jag gärna hört, och nu blir det så inombords, tack vare din målande beskrivning!👍🙏🙂

Kommentarsfunktionen är stängd