Brunos krönika: Bara kärleken kan få oss att läka

31 december, 2020 06:50

Nyheter Bruno Franzon presenterar sin tredje krönika och den handlar om kärlek

Så står vi inför ännu ett nytt år. Världen är inte densamma. Tiden med coronapandemin har påverkat oss på många olika sätt. Vi har fått lära oss att leva med det hotet och alla restriktioner. Många lever isolerade i ensamhet. Samtidigt tränger klimatförändringarna sig på i accelererande fart.

Men det finns ändå hopp för vår mänsklighet! Vaccin kommer att bli effektivt mot en osynlig fiende som terroriserat oss i närmare ett år. Men det finns också mycket allmänmänskligt som vi alltid här och nu kan påverka i den verklighet som vi delar.

För att kunna göra den här världen lite bättre så måste vi börja med oss själva. Utgångspunkten för all förvandling sker i vardagligheten i mötet med våra medmänniskor.

Jag vill, försöker själv vara ogarderad. Öppen, genomlyst som ett glashus av Bruno Mattsson. Jag försöker se bakom fasaderna, maskerna. Rädslan svävar ändå ibland över vissa möten. Som tät dimma en höstmorgon.

Åh, jag ber om ljus, jag ber om kärlek som upplöser all rädsla!

Vad vet vi egentligen om vår nästa? Människor lever i mångåriga relationer, har barn tillsammans, en naturlig samvaro. Så en dag tar allt slut. Ett helt tillsammansliv i nöd och lust knäcks som olika grenar på samma träd.

Människans medvetande, som många tror endast är en produkt av vår hjärna, rymmer ett gåtfullt och komplext universum. I detta korta liv, begränsat av våra fysiska hjärnor, kan vi aldrig helt förstå varandra. Vi är ensamma. Utlämnade till oss själva.
Är det så hårt? Lever vi på de dömdas ö, isolerade intill det stora havet? Är vi förlorade?

Vårt hopp finns i kärleken som övergår allt förstånd. Genom kärlek kan vi i benådade stunder nå in i vår nästas skrymslen. Där kan vi förstå varandras väsen. Var och ett unikt. De oerhörda vindlingarna. De inre lysande stjärnsystemen.

Där finns ingen rädsla för vad som är ditt och mitt. Ingen avundsjuka, prestige, egofixering. Inget hat. Ingen likgiltighet. Och inte det där som gör att vi så lätt går förbi varandra, inte ser vilka vi egentligen är, utan bara ser ytan, skyddsmekanismerna, de av rädsla påsatta maskerna.

Bara kärleken kan få oss att läka och bli de varelser som vi är ämnade att vara. Om vi likt Narkissos i myten fastnar i vår egen blick kan vi heller aldrig se den andres blick. Därför måste vi tala med varandra. Vi är skapade till att kommunicera med varandra.

Gott nytt år önskar jag er, kära läsare!

Bruno Franzon

Taggar

Bruno Franzon Gnosjö kommun Krönika Krönikör Lokaltidning Skillingaryd.nu Värnamo kommun Värnamo Nu

Dela

Skribent/Medskribenter

Redaktionen

redaktionen@skillingaryd.nu