Beslutet: Nej till sametablering

Mark- och miljödomstolen gav Stena Recycling rätt att samla alla sina verksamheter på fastigheten Bumlingen 1 (det gula X:et) på Lundbyvägen i Värnamo. Nu upphäver mark- och miljööverdomstolen domen och avslår bolagets ansökan. Arkivmontage: David Alin

Stena Recycling har hos Värnamo kommun ansökt om etablering av sina tre verksamheter på fastigheten Bumerangen 1 i Värnamo. Mark- och miljödomstolen beslutade i november 2021 att ge företaget tillstånd enligt miljöbalken för befintlig och tillkommande verksamhet att hantera maximalt 170 000 ton icke-farligt och farligt avfall per år på fastigheten. I sitt yttrande till mark- och miljödomstolen ställde sig samhällsbyggnadsnämnden positiva till att bolaget samlar tre verksamheter på samma plats, men man avstyrkte att etableringen sker på den tilltänkta tomten. Nämnden beslutade därför att överklaga beslutet till mark- och miljööverdomstolen. 

I veckan hölls förhandlingar mellan samhällsbyggnadsnämnden och åtta andra klagande parter, Stena Recycling AB och länsstyrelsen i Jönköpings län i mark- och övermiljööverdomstolen i Svea Hovrätt. 

Samhällsbyggnadsnämnden yrkade i första hand att mark- och miljööverdomstolen ska upphäva mark- och miljödomstolens dom och pröva en annan lokalisering. I andra hand har kommunen yrkat att mark- och miljööverdomstolen ska ändra villkor 4 enligt följande. 

Buller från verksamheten får inte ge upphov till högre ekvivalent ljudnivå utomhus vid bostäder än
45 decibel (A) dagtid (kl. 06–18) vardagar
35 decibel (A) nattetid (kl. 22–06) samtliga dygn
40 decibel (A) övrig tid. 

Nämnden yttrade vid förhandlingarna att detaljplaner är kommunens viktigaste instrument för att styra markanvändningen och att tillstånd får inte ges i strid med en detaljplan. Nämnden ifrågasätter att de villkor som framgår av mark- och miljödomstolens dom är tillräckliga för att verksamheten inte ska vara störande eller farlig för omgivningen. I detta fall ska tre befintliga avfallshanteringsverksamheter samlas på en plats, samtidigt som verksamheten ska utökas ytterligare. Nämnden anser att den sökta verksamheten strider mot detaljplanerna som gäller för området där den ska bedrivas och menar att den tilltänkta platsen inte är lämplig för det aktuella ändamålet. 

”På grund av den relativa närheten till bostäder och det faktum att området är planlagt för verksamhet som inte får vara störande eller farlig för omgivningen bör bullervillkor föreskrivas som innebär att hänsyn tas till förekomst av impulsljud. Även med beaktande av att verksamheten kommer att lossa upp till 100 000 ton järn, metall och rostfritt per år samt att lossning av metallskrot utgör ett exempel på verksamheter som karaktäriseras av ofta återkommande impulser enligt Naturvårdsverkets vägledning, anser samhällsbyggnadsnämnden att bullervärdena i villkor 4 ska sänkas med 5 decibel. Nämnden anser vidare att hanteringen av containrar orsakar impulsljud som är störande för närboende. Från närboende har det till tillsynsmyndigheten vid ett flertal tillfällen inkommit klagomål på buller från den befintliga verksamheten på fastigheten A. Klagomålen berör främst flisning och krossning men även hantering av containrar. Även inom den nu sökta verksamheten kommer lagring av containrar ske i det område som ligger närmast bostäder.”

Sju av åtta klagande parter yrkade på upphävande av mark- och miljödomstolens dom och avslag på ansökan. 

”Redan idag upplever de som närboende en rad störande moment från verksamheten, vilket kommer att eskalera vid en utbyggnad. Eftersom den dominerande vinden i området är västlig är risken överhängande att det i händelse av brand sprids giftig rök rakt in i villaområdena öster om anläggningen. Lite längre bort i samma riktning återfinns dessutom flera skolor och barnomsorgsverksamhet”, framförde två av de klagande parterna. 

Även den åttonde klagande parten yrkade på upphävande av domen:

”För det fall domstolen skulle finna att tillstånd kan ges har han yrkat att villkor ska föreskrivas om att bullerskärmar och höga materialfack ska installeras runt hela anläggningen och inte endast åt öster. Han har även yrkat att tydligare kontroller ska föreskrivas för att eliminera nedskräpning kring hela anläggningen”, yrkade även personen.

Stena Recycling AB motsatte sig att mark- och miljödomstolens dom ändrades:

”Bolaget delar mark- och miljödomstolens bedömning att den ansökta verksamheten inte strider mot detaljplanerna för området. Den planerade hanteringen av farligt avfall är inte att betrakta som farlig för omgivningen, trots att den formellt prövas som en A- verksamhet. Den alternativa plats som föreslagits inom området Stomsjö omfattas av områdesbestämmelser för deponeringsanläggning och motorsportsbana. Merparten av den föreslagna verksamhetsytan ligger inom skyddsområdet för avfallsupplag och motorsportsanläggning. Inom skyddsområdet får inga nya bostadshus eller andra verksamheter som kan vållas olägenheter med hänsyn till hälsa och säkerhet förekomma. En etablering av bolagets verksamhet inom skyddszonen är inte i överensstämmelse med syftet med denna bestämmelse. En etablering vid Stomsjö strider således mot områdesbestämmelserna och tillstånd hade inte kunnat ges för att anlägga verksamheten på den platsen. När det gäller buller har bolaget låtit några av de kunnigaste ljudkonsulterna i Sverige utföra bullerutredningar. Deras bedömning är att verksamheten inte kommer att ge upphov till impulsljud hos de närboende som innebär att ljudet kommer att utgöra någon störning som motiverar en sänkning av bullerriktvärdena i enlighet med Naturvårdsverkets vägledning. Viktigt att notera är att den mest bullrande verksamheten, skrothanteringen och flisningen av trä, kommer att bedrivas i de västra delarna av anläggningen, vilket innebär att skyddsavståndet till bostäderna kommer att vara 500 meter för skrothanteringen och ytterligare drygt 150 meter för flisningen. Genom mark- och miljödomstolens dom har verksamhetstiderna för bullrande verksamhet begränsats till vardagar mellan kl. 06–18 och arbete utanför dessa tider måste medges av tillsynsmyndigheten. Dessa begränsningar är tillräckliga för att verksamheten ska anses förenlig med detaljplanekravet och någon sänkning av begränsningsvärdena för buller är inte motiverat. En översiktsplan är inte bindande. Angående den nyligen antagna fördjupade översiktsplanen för Värnamo stad konstaterar bolaget att verksamheten, med de försiktighetsmått som ska vidtas, inte är oförenlig med planen.”

Länsstyrelsen i Jönköpings län avstyrkte överklagandena och vidhöll det som framfördes i mark- och miljödomstolen. 

Efter att mark- och miljööverdomstolen överlagt i frågan beslutade domstolen att upphäva mark- och miljödomstolens beslut och avslå bolagets ansökan med följande motivering:

”I målet har nämnden anfört att lokaliseringen strider mot detaljplanerna och har hänvisat till att planerna innehåller bestämmelser om att verksamheten inte får vara störande eller farlig för omgivningen. Av närboende som överklagat har det förts fram att en lokalisering av verksamheten till området Stomsjö skulle vara ett bättre alternativ ur miljö- och störningssynpunkt. Av utredningen i målet framkommer att verksamheten ger upphov till omgivningspåverkan i form av buller och risker i samband med brand. När det gäller buller framgår av bolagets utredningar att verksamheten beräknas klara de riktvärden för buller som normalt brukar tillämpas vid denna typ av verksamhet. Med hänsyn till de osäkerheter som är förenade med att beräkna buller från avfallshantering, som kännetecknas av varierande ljudnivåer och där personalens hantering får stor inverkan bedömer Mark- och miljööverdomstolen emellertid att det finns en risk för att buller från verksamheten kan medföra olägenheter för närboende, även med beaktande av föreskrivna försiktighetsmått. Till detta kommer att den omfattande planerade hanteringen av metallskrot och rangeringen av flak och containrar kan ge upphov till störande impulsljud och andra kortvarigt förhöjda ljudnivåer vid närliggande bostäder, som kan uppfattas mer störande än högsta tillåtna ljudnivå, som avser ekvivalent ljud, indikerar. I fråga om risker vid brand inom anläggningen framgår att det finns blandad stadsbebyggelse cirka 350 meter från verksamhetsområdet. Ett flertal av de närliggande bostäderna är belägna i den förhärskande vindriktningen och skulle kunna påverkas kraftigt negativt av en brand. Mark- och miljööverdomstolen konstaterar vidare att det föreslagna skyddsavståndet vid en större brand har i den miljömedicinska bedömningen bestämts till två kilometer. Den valda lokaliseringen medför att en stor andel av befolkningen i centrala Värnamo kan komma att påverkas av brandgasspridning i händelse av en större brand. För de två alternativa lokaliseringarna i området Stomsjö som bolaget har utrett uppgår avståndet till närmaste bostäder till 650 meter respektive 800 meter. En lokalisering till någon av dessa platser skulle medföra att det rekommenderade skyddsavståndet vid en större brand kan uppfyllas i förhållande till en betydligt större andel av innevånarna i Värnamo än för det valda alternativet. Om en brand skulle inträffa blir den totala hälsopåverkan på befolkningen i Värnamo alltså betydligt mindre vid en lokalisering av verksamheten till detta område. Bolaget har inte beräknat vilken bullerpåverkan som en lokalisering till de alternativa platserna i Stomsjö skulle innebära. Det är därför inte möjligt att göra en närmare bedömning av de potentiella fördelarna i bullerhänseende med en sådan lokalisering jämfört med den valda platsen. Eftersom avståndet till bostäder skulle vara betydligt större är det dock sannolikt att risken för olägenheter till följd av buller skulle vara mindre.  Som skäl mot att etablera verksamheten i Stomsjö har bolaget bland annat angett att det skulle strida mot områdesbestämmelserna. Bolaget har påtalat att platsen som utpekats som en möjlig etableringsyta ingår i ett skydds- och säkerhetsområde för avfallsupplag och motorsportsanläggning. Enligt områdesbestämmelserna får nya bostadshus eller andra verksamheter som kan vållas olägenheter med hänsyn till hälsa och säkerhet inte tillkomma där. Denna bestämmelse förefaller emellertid inte utgöra något hinder mot att etablera en avfallshanteringsanläggning på platsen. Oavsett hur det förhåller sig i den frågan framgår att bolaget inte närmare har utrett om en etablering på platsen motverkar syftet med områdesbestämmelserna. Denna brist i utredningen innebär att det saknas tillräckligt underlag för att bedöma om de utpekade platserna utgör möjliga alternativ för en etablering av den sökta verksamheten. Utifrån det anförda bedömer Mark- och miljööverdomstolen att bolaget inte har visat att det saknas alternativ som innebär mindre intrång och olägenhet för människors hälsa och miljön. Den omgivningspåverkan som verksamheten medför innebär enligt Mark- och miljööverdomstolens bedömning att den valda lokaliseringen inte heller är lämplig i förhållande till detaljplanerna för området. Sammantaget har bolaget inte visat att miljöbalkens krav på lämplig lokalisering är uppfyllt. Mark- och miljödomstolens dom ska därför upphävas och bolagets ansökan avslås.”

– Vi beklagar mark- och miljööverdomstolens beslut. Värnamo- och Gnosjöregionen är en viktig och expansiv marknad/region för oss och våra kunders behov av hållbara återvinningslösningar ökar i snabb takt. Vår möjlighet att möta våra kunder, genom cirkulära återvinningslösningar, begränsas kraftigt i och med det här beslutet. Vi har en långsiktig utvecklingsplan för vår verksamhet och vi har under många år uttryckt vår vilja att satsa i Värnamo genom att etablera en modern återvinningsanläggning som samlokaliserar vår verksamhet på ett effektivt sätt. Den möjligheten är nu starkt begränsad genom mark- och miljööverdomstolens beslut, säger Niclas Svärd, filialchef på Stena Recycling AB i Värnamo, i en kommentar till tidningen.

Hur tänker ni i frågan framöver? Är det aktuellt med en ny ansökan?

– Vi behöver landa i domstolens beslut innan vi kan svara på hur vi går vidare.