Debatt: Ovärdigt en välfärdsstat
Debatt Kari Parman debatterar om äldrevårdens kvalité och hur det är helt galet att kommunerna får styra över detta själva.
Dagligen möts vi av rapporter om platsbrist i sjukvården och om vanvård eller andra problem i äldreomsorgen. De kommunala biståndshandläggare som har till uppgift att bedöma hjälpbehovet överhopas av övermäktiga mängder av ärenden.
I vissa kommuner förekommer det att en biståndshandläggare har upp till 150 ärenden parallellt vilket är naturligtvis alldeles för mycket. Det är helt enkelt omöjligt att göra en adekvat bedömning och avgöra så många ärenden samtidigt. Istället för att erbjudas en plats i äldreboende tvingas mängder av hjälpbehövande åldringar till ett liv i misär utan möjlighet till ett värdigt liv. Istället för äldreboende erbjuds det billigare alternativet hjälp i hemmet istället.
Jag vill inte på något sätt nedvärdera hemtjänstpersonalen de gör säkert så gott som de förmår med alldeles för små resurser som står till deras förfogande. Ty kommunernas budgetar styr istället för vårdbehovet.
Under det senaste årtiondet har en fjärdedel av vårdplatserna på landets äldreboenden försvunnit och antalet sjukhusplatser halverats trots att antalet äldre ökat under samma tid. Det finns många äldre som nu är rädda för att inte få plats på ett äldreboende när samhället prioriterar bort det som gör ett land demokratiskt värdigt. Kommunernas framtidsprognoser visar att befintliga budgetar inte kommer att räcka för att bibehålla nuvarande kvalitet under de kommande åren. Det börjar bli hög tid för våra folkvalda att ge besked om, hur en människovärdig omsorg skall kunna klaras med fler äldre särskilt i de mindre kommunerna på glesbygden eller på orter med mycket hög andel äldre.
I välfärdsstaten Sverige finns det gott om resurser men den härskande marknadsliberala doktrinen som genomsyrar samhället idag förordar skattesänkningar och vinstmaximering framför omsorgen om de äldre i vårt samhälle. Liberalism och rätten till jämlik omsorg går inte ihop, det är två oförenliga discipliner. Liberalismen strävar mot lägre skatter och mindre samhällelig inblandning, emedan jämlik omsorg kräver att tillgängligheten för samhällets resurser ökas.
Kommunpolitikerna är uppenbarligen inte kompetenta att ansvara för välfärden och frågan är om inte, det kommunala självstyret gjort sitt. Kvalitén på äldrevården skiljer sig från kommun till kommun beroende på kommunpolitikernas prioriteringar. Detta är helt galet, ovärdigt och får inte accepteras i en välfärdsstat. Ansvaret för äldrevården måste fråntas kommunerna och en gemensam huvudman för hela landet inrättas. För att uppnå en landsomfattande och jämlik omsorg borde ansvaret återgå till staten.
Kari Parman
Partipolitiskt obunden
Gnosjö
Inlägget är en vanlig vänstersmörja. Tror verkligen Kari Perman att omsorgen skulle skötas bättre från Stockholm än de som finns nära vårdtagaren? Vänstermänniskor vill gärna att den politiska makten flyttas från de som finns nära människorna till de ”som vet bättre” i Stockholm. Om det är en pengafråga så kan staten skjuta till medel till hemorten.
Tycker Bjorn att det är bra att det beror på vilken region man bor som avgör vilken vård man har rätt till? Ska regionens ekonomi vara det som avgör om du ska få vård eller inte? Med en gemensam huvudman får vi åtminstone rätt till samma vård oberoende var i landet man bor.