Insändare: Bevara landsbygdsskolorna – för barnens skull
Insändare Visst vore det enkelt om alla barn var stöpta i samma form? Samma förmågor, samma behov och samma sätt att lära sig – som om de vore bilar som rullar ut från en fabrik. Det är kanske så barn- och utbildningsnämnden (BUN) ser på saken när de talar om "likvärdighet".
Enligt BUN:s ordförande verkar lösningen på kommunens skolutmaningar vara att alla elever ska gå i likadana klassrum, med lika stora klasser och samma resurser per elev. Men har man då glömt något väsentligt? Barn är inte lika. De är olika – med olika behov, förutsättningar och sätt att ta till sig kunskap.
Att lägga ner landsbygdens skolor och tvinga barn att pendla 1–2 timmar i vardera riktning för att ta sig till skolan är inte likvärdighet. Tvärtom innebär det en skoldag som börjar i stress och stök på en buss, utan vuxennärvaro, och slutar med att barnen kommer hem utmattade – utan ork för läxor, fritidsintressen eller socialt liv. För barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) eller särskilda behov kan detta innebära att lärandet inte bara försvåras, utan i många fall blir helt omöjligt.
Forskning från exempelvis Skolverket och SCB visar att långa pendlingstider för barn och unga påverkar både deras skolprestationer och psykiska välmående negativt. Långa dagar och stressiga miljöer leder till minskad koncentration och ökad trötthet, vilket i sin tur försämrar deras möjligheter att ta till sig kunskap. Är detta vad kommunen vill kalla ”likvärdighet”
Verklig likvärdighet handlar inte om att trycka in alla barn i samma mall, utan om att anpassa skolan efter barnens olika behov. Barn som växer upp på landsbygden förtjänar samma möjlighet till en trygg och kvalitativ utbildning som barn i tätorten – utan att deras skolgång ska börja och sluta med långa och utmattande resor.
Att stänga landsbygdens skolor riskerar inte bara att försvåra lärandet för många barn, utan också att slå undan benen på hela landsbygden. Skolan är en central del av lokalsamhället och en viktig förutsättning för att familjer ska kunna bo kvar och utveckla sina hemorter.
Om vi på riktigt bryr oss om våra barns framtid måste vi våga se att likvärdighet inte är en fråga om att alla får exakt samma förutsättningar, utan att alla får rätt förutsättningar för att lyckas. Bevara landsbygdsskolorna – för barnens skull och för landsbygdens framtid.
Text: ”En engagerad förälder som tror på varje barns rätt till utbildning nära hemmet”
Ja och det ska vara F-6 landsbygdsskolor. Det skall inte inte hyvlas bort mellanstadiet. Underlätta för bosättning på landet. Det finns många storstadsbor śom har bosatt sig och vill bosätta sig på landsbygden kring Värnamo just för att slippa det urbana livet.
Eftersom vi inte har del i beslut på kommunal nivå i denna fråga under denna mandat period Vill vi bara informera om vår syn på er insändare. Miljöpartiets landsbygdspolitiska program är ett dokument som pekar ut riktningen för vår landsbygdspolitik för hela Sverige. I vår vision om ett långsiktigt hållbart samhälle har landsbygderna en nyckelroll – ekologiskt, socialt och ekonomiskt. Moderna och utvecklade landsbygder är en förutsättning för att vi ska kunna möta framtidens utmaningar
Vill du utveckla vad du menar med din kommentar Jörgen? Vi är ett tiotal som sitter här och inte kan tyda vad du menar i kommentaren. Är ni alltså belagda med munkavle från riksplan?
Det är dags för miljöpartiet att visa vilken syn man har på människovärdet. Allt du skriver Jörgen låter ju jättefint, men vi behöver inte tala i gåtor. Glöm inte att raka puckar skapar förtroende.
Jag har på ett tydligt sätt förklarat vad Miljöpartiet står i denna fråga vad gällande kommunal skolpolitik med kommentar i artikel eftersom vi inte ingår i fullmäktige. Så tänker politikerna om landsbygdsskolornas framtid
https://www.mp.se/politik/landsbygdspolitiskt-program/
Men vi MP kan inte påverka vad som beslutas i fullmäktige ej heller debattera denna fråga utifrån vad beslutet blir i fullmäktige så ser till att fullmäktige partier leverera raka puckar