Felix Rosenqvist om vinteruppehållet, försäsongen och målsättningen i Indycar 2026

Ett nytt år är här och vi befinner oss mitt i vinteruppehållet. Vad har du haft för dig sedan finalen i Nashville i höstas?

– Det har varit en mix av jobb, semester och mycket fysisk träning. Dessutom har vi flyttat och fått besked om graviditet, så det är mycket spännande på en och samma gång! Man börjar dock känna att hungern att sätta sig i en bil är väldigt stor nu, men det har varit skönt att ladda batterierna lite också.

På tal om träning. Hur håller man sig i form rent fysiskt under den här perioden? Hur ser din träningsregim ut så här års?

– Det här är den mest träningsfokuserade tiden på året. Man hinner ofta inte med att träna lika mycket under säsongen, och dessutom behöver man vila efter racen i alla fall en dag, så man bygger grunden till fysiken nu under vintern. Man brukar kunna komma in i en bra rutin då man är hemma nästan varje dag.

– I regel tränar jag med min PT, Jeff, måndag-fredag. På tisdagar och torsdagar kör vi dubbla pass (styrka på morgonen och kondition på eftermiddagen), sedan kör jag egen träning i mitt gym hemma på helgen. Det är också viktigt att se till att det finns träningsmöjligheter om man reser någonstans under den här tiden på året, vilket kan vara lite klurigt, men man brukar kunna pussla ihop det.

2025 blev en bra säsong för dig och Meyer Shank Racing – den bästa någonsin för teamet och den tangerat bästa för dig personligen med en sjätteplats i mästerskapet. Hur skulle du analysera fjolåret nu med lite distans?

– Vi alla i teamet tycker att det var en väldigt bra säsong. Vi klarade av alla målsättningar vi satt för oss själva, förutom att vinna race. Vi hade inga mekaniska problem, vilket var den största prioriteten från 2024, och vi förbättrade oss ganska rejält från året innan (P12 i mästerskapet 2024; P6 2025). Samtidigt känner vi alla att vi har mer att ge. Det finns saker som vi tror att vi kan göra mycket bättre.

Man brukar säga att ju närmare toppen man kommer, desto hårdare blåser det. Ni är uppe och utmanar på en väldigt hög nivå nu. Vad är målet härifrån och hur ska ni kunna ta nästa steg?

– Vi är alla överens om att vi höjer ribban 2026. Vi är väldigt sugna på en seger; jag tror att det kommer få lite extra prioritet i år om chansen finns. Det är som vanligt i racing, små detaljer som skiljer – men det som gör mig hoppfull är att vi lyckats lägga extremt mycket tid på att jobba på de sidor vi ansåg vara svagast 2025.

Kommer du att jobba med samma gäng som i fjol eller gör ni några korrigeringar på depåmuren?

– Ja, det är mer eller mindre exakt samma förutom lite byten i depåpersonal. Det är nog den minsta förändringen från ett år till ett annat som jag haft sedan jag började i Indycar 2019.

Du har, som sagt, kört Indycar sedan 2019 men pratar ofta om vikten av att fortsätta utmana sig själv. Finns det några specifika delar i din körning du känner att du vill jobba lite extra på i år?

– Ja, verkligen. Det komiska med 2025 var att nästan alla förare, tror jag, kände att de hade en eller två helger som var riktigt dåliga. För mig var det Barber och Milwaukee. Det har blivit extremt tight i fältet, så om man är lite utanför fönstret en helg är man helt plötsligt på fel sida grinden väldigt fort. Jag har analyserat de där två helgerna väldigt mycket och förhoppningsvis har vi en högre lägstanivå som resultat.

– Jag tror att det viktigaste i det här mästerskapet är ärligheten mot sig själv och sina svagheter – om man bara “hoppas” att det ska gå bättre blir man eliminerad ganska snabbt från serien.

2026 blir ett stort år för dig – så mycket vet vi redan nu. Month of May ser ut att bli ännu mer intensivt än vanligt…

– Month of May kommer bli riktigt kul! Vårt barn – en flicka – beräknas födas den 14 maj, vilket är två dagar innan kvalet till Indy 500. Det blir en speciell period, men det känns väldigt bra att jag är hemma i Indianapolis då och att sjukhuset bara är 20 minuter från banan. Emille, min fru, har mått väldigt bra så här långt och vi känner att vi har jättebra hjälp från barnmorska och sjukvård. Vi ser verkligen fram emot att bli en liten familj i maj.

Vana följare kommer att känna igen årets Indycar-kalender i stort, men vi bjuds också på ett par nytillskott. Det blir debut för två helt nya race: stadsloppen i Arlington, Texas, och Markham, Kanada. Det sistnämnda ersätter tävlingen i centrala Toronto. Vad tror du om de här nya banorna?

– Jag personligen gillar stadsbanor, och det är alltid extra kul med en ny då det kräver att man tänker lite utanför ramarna första träningarna för att komma upp i fart. Det är väldigt svårt att säga hur banorna kommer vara rent tekniskt, men jag vet att Indycar och promotorn har gjort ett omfattande jobb på evenemangs- och PR-sidan. Resten återstår att se!

Dessutom återvänder mästerskapet till ovalen i Phoenix för första gången sedan 2018. Du körde inte INDYCAR då, så i det avseendet blir det en ny bekantskap – men faktum är att du har tävlat i Phoenix förut. Det är rent av lite historisk mark i Felix Rosenqvists karriär, inte sant?

– Stämmer. Phoenix var platsen där jag körde mitt allra första ovalrace. 2016 körde jag några lopp i Indy Lights-serien, och ett av dem var i Phoenix. Det är ganska komiskt att se tillbaka på det, för jag minns just den helgen som en av mina tuffaste i karriären. Jag var helt ny på ovaler, och sedan dess har det hänt väldigt mycket! Jag tror att banan kommer kännas extremt snabb i Indycar, lite som Iowa kanske. Dessutom blir det kul att få tillbaka ett ökenrace (banan är belägen i sådan miljö i Arizona) då vi förlorade Thermal Club (i Kalifornien) som jag också gillade starkt!

Vad väntar närmast framöver? Hur ser planerna för försäsongen ut?   

– Vi har våra mediadagar i Indianapolis nu i veckan (tisdag-onsdag), vilket symboliserar starten för säsongen. Sedan har vi tester på Sebring och just Phoenix (läs mer här) i februari, följt av premiären i St. Petersburg. Därefter är det flat out tills vi kommer till Indy i slutet av april. Det kommer bli en väldigt intensiv början av säsongen i år med fyra race i mars, vilket jag tycker är kul eftersom man byggt upp så mycket förväntan över vintern.

Det är en bit kvar, men tiden går fort. Snart står vi där i St. Pete för att dra igång ännu en säsong. Vad ser du fram mest emot i år?

– Det känns som ett år där jag har väldigt bra möjligheter. Jag är mest sugen på att bara få tävla igen – att kunna applicera allt man lärt sig från förra säsongen och vintern, sedan ge allt och se var man står mot de bästa. Det är det som driver mig varje år.