Felix presenterar årets höjdpunkter

Topp fem 2016:
Året lider mot sitt slut, och med det även en säsong av ojämförlig intensitet i Värnamobon Felix Rosenqvists racingkarriär. Nydanande äventyr på andra sidan Atlanten, en efterlängtad DTM-debut, galna timmar bakom GT-ratten och elektriska vibbar i Formel E är bara några av inslagen som gjorde 2016 så fantastiskt minnesvärt – men samtidigt också så utpräglat svårt att sammanfatta.

Ändå är det precis det vi under de närmsta veckorna ska ge oss på att försöka göra. Vid fem utvalda tillfällen fram till jul kommer vi att summera de verkliga höjdpunkterna från säsongen som gått: personligt utvalda och rangordnade av Felix själv, och skildrade med hans egna ord.

Först ut ur minnesbanken: ett visst asiatiskt gatlopp med bara några veckor på nacken…

#5
Macau Grand Prix

17–20 november
Klass: Formel 3
Resultat: P2

Felix:
Jag satte Macau på min topp fem-lista eftersom att jag, som alla vet, älskar det loppet – men också för att den helgen var så speciell och annorlunda på så många plan.

Jag anlände direkt från Formel E-loppet i Marrakesh och kände mig allmänt både trött och sliten. Vi hade en hel del mediaaktiviteter inplanerade med Theodore Racing redan på tisdagen och det var ett stort fokus på mig som regerande mästare. Den första dagen kändes relativt OK, men jag tyckte att det var ovanligt kallt överallt, vart vi än gick.

På kvällen satt vi och slappade i jacuzzin på hotellet. Jag kände mig inte hundra och frågade vår förarcoach Nuno hur varmt det var. Han svarade att det var 30 grader och 90 procents luftfuktighet. Det var då jag förstod att allt nog inte stod riktigt rätt till.

Strax därefter åkte jag också på en matförgiftning och blev tvungen att ställa in mycket av det vi hade planerat, inklusive vår track walk. Det var förstås inte optimalt, men med tanke på min erfarenhet av Macau från tidigare år hoppades jag att det inte skulle få så stora konsekvenser.

På den första fria träningen på torsdagen kändes det ganska skumt. Jag hade problem med koncentrationen och tyckte inte att jag körde särskilt bra, men jag motbevisade mig själv genom att vara snabbast med nästan en halv sekund. Det var ett skönt besked att få; då visste jag att jag trots allt kunde prestera på en hög nivå.

Jag har aldrig någonsin tidigare varit med om en sådan uppståndelse som omgärdade mig den helgen. Det var otroligt intensivt, på gränsen till att gå ut över körningen. Det är kanske svårt att tro att ett F3-race kan nå den hypen, men det är verkligen enormt stort där borta.

Allt var ett enda virrvarr av intervjuer, autografskrivning och selfies, och ärligt talat var jag väldigt glad när helgen var över. Det hörde förstås ihop med att det var sista racet för säsongen och att jag började känna av det tuffa schemat. När jag kom hem efter Macau lämnade jag i princip inte sängen på en vecka, med mobilen avstängd.

Macau-helgen är ett kluster av olika intryck och minnen för mig. Vi hade lite problem med bilen långa stunder, men i slutändan fick vi i alla fall med oss ett bra resultat. Även om vi inte nådde målsättningen att vinna var det fantastiskt att vara tillbaka med Prema-gänget; de är som en familj för mig och vi har varit i kontakt varje dag sedan sista racet 2015. Att få avsluta säsongen tillsammans med dem på pallen i Macau, i Formel 3 som varit en så stor del av mitt liv så länge, var ett fint minne. Det måste få en plats på min topp fem.