Skoglund: Sträck på er – det finns ljusglimtar

Bild från gårdagens förlust för VGIK mot Lidköping. Foto: Tero och Anette Hedin Väisänen och David Alin

Stefan Flodén! Vem då?

Det var några år sedan nu jag träffade Stefan Flodén i ett iskallt Lidköping för att intervjua honom. Jag hade nämligen bestämt mig för att göra ett nedslag i NHL-proffset Rasmus Dahlins moderklubb och alla jag frågade sa att Stefan Flodén var mannen jag skulle prata med.

Stefan Flodén var ungdomsledare i Lidköpings hockeyklubb när Rasmus Dahlin var barn- och ungdomsspelare. Han historier om hur pojklaget cyklade förbi hans hus timmar före skoldagen skulle ta sin början för att hämta nyckeln till ishallens gym. Han berättade historien om när Rasmus Dahlin blev så arg efter att ha förlorat en strafftävling på träning att han helt sonika gick raka vägen hem utan att byta om. Det måste ha varit en syn för ögat när en purken och knappt tonårig grabb spatserar hem med full hockeymundering på.

Styrketräning och tävlingsinriktning i unga år är en kontroversiell sak och Stefan Flodén berättade för mig att man hade frågat laget vad de ville, de vill tävla, de ville bli bäst. Sedan fick man med sig föräldrarna på vad det var som gällde.

Rasmus är den blott andre svensken som tingas först i den årliga NHL-draften. Det känner många till. Men vad få kanske känner till är att det i kölvattnet av hans talang ploppade upp en rad andra rätt skapliga hockeyspelare från Lidköping. En stad som knappast gjort sig känd som en hockeystad. Till och med i närliggande klubbar gav det ringar på vattnet då såklart alla ville tävla med Lidköping på ungdomsnivå.

Men det började faktiskt inte med Rasmus Dahlin. Lidköping hade under flera år tidigare börjat få fram spelare som nådde högre upp i divisionerna. Inte jättehögt, men ändå över Lidköpings nivå.

Under gårdagen så mönstrade västgötaklubben en rad egna produkter som var högst bidragande till att få VGIK på fall och det är det här som är kärnan i mitt budskap. En lyckad ungdomsverksamhet föder även framgång i seniorsammanhang på sikt.

Av de sex spelare som nätade för Lidköping mot VGIK var fyra egna produkter, ytterligare en har spelat en majoritet av sin ungdomstid i klubben. Flera har varit iväg på annat håll innan de nu kommit tillbaka för att hjälpa moderklubben.

***

Vad har detta med Värnamo GIK att göra tänker ni säkert nu. Jo, det ska jag förklara för er säger jag lika entusiastiskt som när Erik Niva får breda ut texten om Olle Nordins mustasch.

Framgång föder framgång. Strävan efter att tävla med de som utmärker sig ska icke förringas och på senare har talanger sprungna ur Värnamo GIK:s hockeyverksamhet börjat göra sig ett namn.

Målvakten Maximilian Olofsson blev av någon outgrundlig anledning utgallrad av Växjö inför årets säsong. Detta trots lysande spel för deras u 16-la ifjol. Han hamnade istället i Hanhals yngre juniorlag och där har han fortsatt sitt fina spel. Jag skulle bli ytterst förvånad om han inte snappas upp av någon större klubb till nästa säsong.

Både Elton Mildaeus och Emil Strålberg spelade Tv-pucken i höstas. Strålberg har till och med fått testa på landslagsspel och tillhör de mer framträdande spelarna i landets högsta u 16-serie. Alfred Ingelsten och Vide Holmberg är båda aktuella för nästa säsongs Smålandstrupp till Tv-pucken.

Samtliga fem är VGIK-produkter. Jag har ingen aning om det finns fler undangömda talanger som kommer komma bakom dessa. Jag vet att det finnas en handfull ytterligare som lämnat VGIK för andra juniororganisationer.

Jag ska inte ge mig in i något resonemang om hur kvalitén är på de spelare födda 2007 till 2009 som fortfarande är kvar i VGIK. Av den enkla anledningen att jag inte vet ett skvatt om den saken. Men att man på tre årgångar fått fram fem spelare som attraherat större klubbar är ändå ett kvitto på att det finns något att ta av.

Kan klubben nu förvalta de eventuella talanger som man har kvar i organisationen samt kanske till och med så småningom lyckas locka tillbaka några av de som fått chansen att testa lyckan på annat håll, så kanske det blir VGIK som om några år kan stå och jubla efter en lyckad kvalmatch.

Men här och nu så ska man naturligtvis satsa vidare på den truppen som nådde framgång den här säsongen. Några lär nog försvinna till nästa säsong. Ska man fortsätta på påbörjad melodi så tror jag att man måste fortsätta bygga på karaktärer. För mycket av årets framgångar byggde just på karaktär och en vilja att köpa den roll man blivit tilldelad i formationerna.

Så jag hoppas att man till nästa säsong inte går i någon fälla och frestas till att värva stjärnor för dyra pengar. Bättre satsa slantarna på hårt arbetande talanger som är redo att underkasta sig laget för komma vidare i sina karriärer.

***

Även om Rydaholm bommade kval i säsongens sista match så finns det alla anledning för ”Texas” att se tillbaka på en ljus säsong. Man hade ett lag som blev bättre och bättre ju längre säsongen gick och de vann många matcher just genom sin lagkänsla och lagmoral.

Kan de nu bygga vidare på det, behålla de flesta från årets säsong, och sedan kanske vässa med två eller tre spelare utifrån så vågar jag nästan påstå att det kommer bli alltrean nästa säsong.