Elithoppet: Hästar, ryttare, enmetershinder och eldsjälar

Strax norr om travbanan i Vaggeryd har ortens ridklubb sin anläggning. Vi var på plats efter lunch under fredagen för att träffa lokala tävlande, funktionärer och kika in hur det gick för hästarna över hindren. Precis när vi anlänt är det 90 centimeter i hinderhöjd ute på banan och Sara Johansson från Ekholmen, sydväst om Skillingaryd, hade precis avklarat sin runda och hästen Nala B, som är uppfödd i Bäck, får lite mumsigt betfor som belöning när tävlingen var avklarad. Sara berättar om loppet.

– Det blåste till rejält vid hinder sju, där det både är plankor och blommor. Så Nala B stannade och vi fick avbryta, börjar Sara berätta.

Nio hinder skulle avklaras, felfri runda betyder omhoppning. Men det går också på tid ser vi när fotocellen är på plats ute vid banan och det finns också en maxtid man som ryttare har på sig att göra rundan. Innan häst och ryttare släpps in av grindvakten värmer man upp vid framhoppningen och det är full verksamhet runt parkerade hästsläp och uppvärmningsrundorna. Sara Johansson igen:

– Hemma på Ekholmen har vi 15 hästar, varav nio är våra egna, min syster och jag. Nala B kommer från Bäck är 10 år och vi köpte henne 2016, berättar Sara som till vardags jobbar heltid inom vården i kommunen.

– Att tävla är det roligaste som finns. Just i dag blev det väl sådär, men det är bara lasta och åka hem med hästen. Kommer tillbaka hit sen och är funktionär istället. Vi är en fin klubb och jag trivs väldig bra här. Vi har en stor ungdomsverksamhet där vi fått många nya ponnyryttare. Nästa helg tävlar jag i Göteborg och det finns nog möjlighet att tävla varje helg om man vill. I dag har vi två hästar här. Min Nala B och systerns Felix som strax ska in och hoppa. Jag har ridit sedan jag var 13 år och att tävla är väldigt roligt.

Nala B har ett litet rött band knutit i övre delen av svansen och det betyder att man inte bör gå bakom.

– Nej, det är onödigt. Hon gillar att sparka och då markerar vi detta med ett litet band, så vet man läget och behöver inte gå för nära. Vitt band har man på hingstar, det kan också vara bra att veta om man rider ett sto, förklarar Sara.

Sara följer med runt när det är dags för systern Malins uppvärmning.

– Vi hjälps åt. Nu ska hon värma upp och behöver hjälp med att sätta upp hindren. I dag tävlas det i tre klasser, 90, 100 och 110 centimeter. Malin ska tävla i 100 strax. Vi medlemmar har vi möjlighet att vara här och träna varje tisdag och då är det Maria som tränar oss. Sen tränar jag hemma en dag och rider, eller promenerar ut i skogen, med Nala B. En dag i veckan får hon vila, menar Sara som säger att hästens mankhöjd är 1,78 meter. (Reds anm; exakt 20 centimeter högre än mig. Mankhöjd är där sadeln är…)

Systern Malin Johanssons häst Felix är 20 år och gillar det här med hoppning. Det var nog inte meningen att det skulle hoppas med Felix egentligen, men han visade sig gilla det och blev en duktig kille tillsammans med systrarna. När Malin och Felix släpps in genom grinden och påbörjar sin runda försvinner systern Sara en stund och vill se loppet från domartornet. Resultatet blev en rivning för Malin och Felix och efter rundan berättade Sara direkt att Felix tvekade en aning på det hindret där en bom föll.

– Vi ser att det är lite färre tävlande i dag än det brukar vara (reds anm; 61 ekipage), men det är många konkurrerande tävlingar i närområdet. Det kan också beror på underlaget. Hästar är känsliga för underlaget och det kan också ha betydelse om det ska fungera eller inte, berättar Sara.

Vad har ryttaren för skyddsutrustning?
– Hjälm givetvis, annars får man inte starta. En del har också säkerhetsväst. Det finns olika modeller, men de skyddar mot spark och slag, eller om man trillar av. Det finns numera moderna västar som är av tunn modell och som ”blåses upp” om västen hamnar i 90 grader, förklarar Sara.

Klubbens tränare och funktionär Maria Jonsson från Bäck kommenterar att under gårdagen vann klubben  ponnyallsvenskan i division tre, som är en serie i Småland. Nästa år väntar division två.

Karin Bäckdahl står på långsidan av banan och berättar om klubben:

– Vi är 100 medlemmar varav 30 är licensierade ryttare. Vi är en ren tävlingsklubb och vi har vår verksamhet här norr om travbanan. Vi har tre tävlingshelger här, där Elithoppet är den största.

Camilla Oskarsson är tävlingens banbyggare:

– Det finns ett regelverk för vilken klass man ska arrangera tävling i. Det gäller att bygga en rytmisk bana. Nu har jag byggt en bana med nio hinder och då med möjlighet att ändra från 90, 100 till 110 centimeter förstås.

Ungdomsverksamheten växer och käpphästhoppning arrangerades under torsdagen och final är på söndag. På plats finns Tildha Floor som är ungdomsansvarig och byggde käpphästbanan strax väster om den stora banan.

– Käpphästloppet var väldigt populärt. Jag tror att vi hade 35 starter. Hindren vid käpphästloppet är från 30 till 60 centimeter höga och det gäller att hoppa felfritt men också på tid. Som pris får man rosett såklart. De som var här igår och tävlade var mellan 5 till 13 år och det var ett kval till den final som är på söndag. Då får jag bygga en bana i den stora banan. Man behöver inte vara medlem för att vara med på käpphästtävlingen. Vi har också gratis entré och bra fika och lunch här, hälsar Tildha Floor, som bor i Vaggeryd.

Helgens Elithopp var också starten för nytt samarbete i GGVV-regionen. Ridklubbarna i Vaggeryd, Värnamo och Gislaved har varsin tävling i det nya samarbetet som resulterade i ”Triple Amateur Tour”. Premiären i den touren var just i dag i Vaggeryd. Mikael Heilmann, Gislaved, är initiativtagare och finns på plats under dagens Elithopp. Mikael berättar:

– Vi är duktiga på att samarbete om andra saker här i GGVV-regionen och det finns tre redan etablerade hopptävlingar här i bygden och vi går in och stöttar upp så att det höjs lite ytterligare. Hoppning är en spännande sport som man kan utöva oavsett om man är ung, gammal, tjej eller kille. Vi kände att vi ville stötta den här amatörtouren, som är en lägre nivå, höja upp attraktiviteten. Ungdomsverksamheten gjorde en riktigt stort jobb med käpphästtävlingen som lockar in fler och unga till verksamheten. Touren går ut på att det är tre deltävlingar, Vaggeryd, Gislaved och Värnamo. Man anmäler sig till touren och är med och samlar poäng. Ekipagen måste deltaga i minst två av årets tävlingar, varav den sista är obligatorisk för att vara berättigad till prispengar. Förutom prispengar delas segertäcken ut till vinnaren och rosetter till alla placerade. Klassen är öppen för alla. Tre olika steg finns i tävlingen, Steel, Brass och Platinum, som då har olika höjd på hindren och olik prissumma. Vi hoppas att det här samarbetet med övriga företag kommer att generera nya medlemmar till våra ridklubbar, summerar Mikael Heilmann och konstaterar att av dagens tävlande var det nästan samtliga som anmält sig till amatörtouren. Sista deltävlingen i touren är i Värnamo.

Resultat för dagens tävling finns på equipe.com