Ellen slutar att tävla
Friidrott Ellen Olsson från Wärnamo SK lägger nu staven på hyllan. Karriären är helt enkelt över på grund av skador.
Ellen Olsson. Arkivbild: Deca text och bild
Ellen har 425 som personligt rekord och med det är hon en av landets mest lovande stavhoppare. Det har gällt fram till nyligen men nu sätter skadorna stopp:
– Under halva mitt liv har jag hoppat stav. För mig har det länge varit någonting jag gör och velat bli bättre på. Jag reflekterade inte så mycket över varför jag höll på med det, men det var ändå en självklarhet att försätta. Det var inte förrän förra året jag insåg hur mycket jag älskar stavhopp och all den träning som det innebär, noterar Ellen på Facebook och till oss tidningsläsare.
– Men den här sporten är brutal och man får oftast inte så mycket tillbaka, till skillnad från den enorma mängd man ger. För min del har stavhopp sakta men säkert både brutit ner min kropp och med den min mentala hälsa. Därför har jag valt att avsluta min elitsatsning och även att sluta hoppa stav helt och hållet. Jag gjorde alltså inte det här valet på grund av motivationsbrist eller för att jag inte tycker det är kul längre. Jag älskar stavhopp, men stavhopp älskar inte mig.
– Under halva mitt liv har jag också burit WSK:s logga på tävlingsbanan. Det är något jag är stolt över och det känns meningsfullt att få representera en klubb med hårt ideellt arbete. De har alltid prioriterad min hälsa före prestationer. Jag är evigt tacksam för att de hjälpt mig under alla dessa år. Detsamma gäller mina sponsorer som bidragit till nya stavar och annat material som behövts. Tack!
– Det känns häftigt att ha kämpat i nästan konstant motgång. Det här är något Allison Felix också sagt trots att hon är den mest beklädda kvinnliga OS-medaljörer någonsin. Alla idrottare (förutom typ Mondo?) genomgår den här ständiga motgången. Det är oerhört inspirerande men det innebär också ett speciellt liv som jag inser för min del inte är värt att leva.
– Jag vill tacka friidrotten för de bästa vänner som den givit mig. Att ta sig an den ständiga motgången tillsammans med andra människor skapar otroligt starka band. Jag vill dock inte sticka under stolen att det finns folk som bara värderar en efter ens prestationer. Detta kan vara extremt giftigt och jag har sett en hel del av det här inom friidrotten.
– Till sist vill jag att världen ska veta att mitt största fan alltid har varit min mamma. Hon har gjort mer än vad jag förtjänar för att mitt idrottsliv ska fungera så bra som möjligt. Aldrig kommer jag kunna tacka henne nog.