Sandra berättar om Cykelvasan
Cykel Nyligen berättade vi om.Sandra Salingers resultat från Cykelvasan och nu delger Värnamocyklisten själv sina tankar från arrangemanget.
Sandra Salinger är en duktig Värnamocyklist. privatbild
Det är något speciellt med stämningen inför Cykelvasan, det märks att det är ett stort arrangemang.
Alla deltagare är förväntansfulla inför sitt lopp, oavsett om det är öppet spår på fredagen, lördagens tävling eller något av de kortare loppen på söndagen: Varje person har sin utmaning.
Mäktigt att MTB-lopp i Sverige kan locka mer än 24 000 personer att starta. Cykelsporten är stor och det är väldigt kul att vara en del av den.
Jag var nervös och orolig dock mindre än inför förra helgens SM.
Damernas startfält var rekordstarkt med 95 damer i tävlingsklassen. I år hade vi hårt motstånd från Norge, bland andra Gunn-Rita Dahle Flesjå som var det stora affischnamnet (OS-medaljör, vinst i 30 Världscuper och minst 10 Världsmästerskaps guldmedaljer). Även den mycket åkstarka spurtkanonen Hildegun Hovdenak skulle bli farlig. Så att det skulle bli en hård tävling tvivlade jag icke på.
Startbacken är den första kritiska situationen. Vi tittade alla på vad Gun-Rita skulle hitta på. Inget hände och det gick förvånansvärt ”lugnt” upp. Nästan en minut långsammare än förra året.
Det gjorde att fler damer orkade hänga med, så uppskattningsvis var vi runt 25 damer efter den.
Före första kontrollen och spurtpriset drog jag, Hanna Bergman och Jennie Stenerhag upp tempot. Jennie tog spurtpriset, norskan Hildegun Hovdenak kontraattackerade och damklungan decimerades.
Gun-Rita höjde farten utförs i skogen och klungan minskades ytterligare.
I Risbergsbacken skördades ytterligare och vi var efter det sex damer i tätklungan. Vi höll hög fart för att dra ifrån övriga startfältet. Jag upplevde att det gick ruskigt fort nedförs, norskorna höll sig väl framme och skruvade upp tempot i varje nedförsbacke där vi i vissa partier höll närmare 60 km i timmen på rullgrus.
I backen före Oxbergskontrollen tvingades jag tyvärr släppa täten när Gun-Rita tog en hård förning. Ytterligare en dam släppte. Med 29 km kvar till mål i eget majestät var min strategi att gå så hårt jag kunde för att hålla undan från övriga damer.
Det jag inte visste var att jag gick så pass bra att jag höll jämn takt med ledarkvartetten och på slutet lyckade jag till och med köra in någon halvminut på dem. Så jag gjorde en riktigt stark avslutning och kom i mål som femma, cirka 30 sekunder efter de fyra i täten.
Jag är i god form men jag har kapaciteten att bli ännu lite bättre och det hade varit roligt att kunna utmana hela vägen till mål 2019. Jag behöver även känna till sista halvan av banan bättre så jag vet vad som väntar. Noga förberedelser är viktigt om man ska utmana om pallplatser i en så pass stor och prestigefylld tävling.
Nu får jag ändå glädjas över att ha gjort en bra säsong med två riktigt bra tävlingar efter varandra och hoppas att formen ska hålla i sig litet tag till så höstens tävlingar går fint de också.
1) Gjertud Hildegunn Hovdenak, Nesset CK, Norge, 3.04.39
2) Hanna Bergman, Falu CKK, samma tid
3) Jennie Stenerhag, do, samma tid
4) Gunn-Rita Dahle Flesjö, Norge, samma tid
5) Sandra Salinger, Mix Sports Club/Värnamo, 3.05.14
Tätt i Cykelvasan. Privatbild