Vinterns biologiska mångfald, del 2

Vinterns biologiska mångfald, del 2
Vinterns biologiska mångfald, del 2, en natur- och kulturkrönika i 16 bilder från ännu en rundtur på det biologiskt rika och biologiskt unika Skillingaryds skjutfält.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd i mitten av februari månad anno 2016. Bilderna är som vanligt klickbara.

Träd är en vedväxt som har en huvudstam och som vanligen når en höjd av minst 5 meter och som hör hemma i många olika växtfamiljer och delas ibland praktiskt in i barr- och lövträd.

En del är lövfällande emedan andra är ständigt gröna, och många trädarter kan ibland uppträda i buskform exempelvis i magrare lägen och efter en avverkning.

Träden har stor ekologisk betydelse som skogbildare, inte minst när det gäller tropisk regnskog, trädens frön, frukter, blad, skott och bark är mycket betydelsefulla som föda åt många olika arter djur.

Träd har också haft stor betydelse som kultföremål och i mytologiska sammanhang i många kulturer. I fornnordisk kosmogoni spelar ”världsträdet” Yggdrasil en central roll, och de första människorna, Ask och Embla, skapades ur träd.

Offerlundar som kultplatser är kända från bland annat Gamla Uppsala och Bröttjestad söder om Bredaryd. Ofta har även lundar eller enstaka träd betraktats som uppehållsplats för kvinnliga gudaväsen, som till exempel antikens dryader.

Dryad eller trädnymf, i antik mytologi ett kvinnligt naturväsen som levde i skogen. En hamadryad levde i ett speciellt träd och dog samtidigt som trädet höggs ner eller vissnade. Hamadryad, kommer av ordet ”hama” för ”tillsammans med” och ”drys” för ordet ”träd”.

Träd kunde ha en divinatorisk funktion, med andra ord, en gudomlig spådomsgåva, som Zeus ek i Dodona, eller bodhiträdet, under vilket buddhor blev upplysta, bodhiträd vårdas följaktligen vid buddhistiska kloster men trädets art kan dock variera.

Tron att ett träd representerar eller hyser en avlidens själ möter vi i sagan om Askungen, liksom i motivet att två hopslingrade träd växer ur en grav där ett älskande par jordats.

Seden att vid ett barns födelse plantera ett träd som en sorts vårdträd är dock relativt modern. I Finland har man när någon lämnat sin hemby planterat ett träd, kallat ”karsikko”, till åminnelse.

I svensk folklore har träd haft många roller och vid säregna träd har man förrättat offer vid sjukdom, och i ”tandvärkstallar”, kanske en sådan som vi ser på bilden, har man satt bort tandvärk.

Särskilt barrträd tillades apotropeiska egenskaper, så kallade ontavvärjande egenskaper, och granar användes därför till exempel i julstänger och vid risning i samband med begravningar, även julgranen kan från början ha haft en sådan innebörd.

Livets träd, livsträdet, är en central livssymbol, särskilt i Främre Orienten men också hos många andra folk, till exempel mayafolket i Centralamerika.

Livets träd kan anta kosmiska dimensioner och fungerar då som världsaxel, ”axis mundi”, men det tänks också breda ut sina grenar över världen som till exempel asken Yggdrasil.

Enligt vissa indiska, judiska, kristna och islamiska föreställningar har det sina rötter i himlen, ”arbor inversa” och ofta förknippas det med gudinnor och födelse där dess frukt anses ge evigt liv.

Livets träd i Edens lustgård, Första Moseboken 3:22, förknippas i kristen tradition med Jesu kors, på grund av sin olydnad drevs människan ut ur paradiset, men genom Jesu lydnad och hans död på korset öppnas vägen till livets träd på nytt.

Första Moseboken 3:22, ”Och HERREN Gud sade: »Se, mannen har blivit såsom en av oss, så att han förstår vad gott och ont är. Må han nu icke räcka ut sin hand och taga jämväl av livets träd och äta, och så leva evinnerligen”.

Vissa trädarter kan bli mer än 100 meter höga, som amerikansk sekvoja, ”Sequoia sempervirens” eller med ett annat namn Redwood-träd.

Andra arter, som rävsvanstallen, ”Pinus aristata”, blir mycket gamla, mer än 5 000 år. Svenska tallar och granar i normalt trakthyggesbruk blir sällan, i alla fall i den södra delen av landet, äldre än 100 år innan de avverkas.

En gran i Fulufjället i nordvästra Dalarna är enligt uppgift i Svenska Dagbladet genetiskt identisk med träd som vuxit där 9 550 år tidigare, vilket torde vara rekord bland kända träd. Här är det alltså inte fråga om ett enskilt träds ålder i normal ordning, utan att trädet överlevt genom att plantera om sig själv genom avläggare, det vill säga, att lågt växande grenar slår rot och växer vidare.

Världens högsta träd är nordamerikanska barrträd som amerikansk sekvoja, mammutträd, douglasgran och jätteädelgran samt en australisk eukalyptusart, alla dessa arter kan bli mer än 100 meter höga.

Rapporter om höga träd är vanskliga att värdera eftersom de ofta mäts stående, vilket inte alltid är en lätt uppgift särskilt i tätvuxen skog, en del uppgifter är dessutom gamla och osäkra på andra sätt.

Det verkar i alla fall finnas åtminstone sex trädarter som har någorlunda trovärdiga uppgifter om att ha nått 100 meters höjd, eller mycket nära denna höjd. Fyra av dessa är barrträd hemmahörande i Nordamerika, och de två andra är lövträd i Tasmanien och Filippinerna.

Panteism är en gudsuppfattning där hela naturen, världen eller universum är besjälat av ett transcendent andligt väsen, i vilket allting är ett.

Enligt en skola av panteismen är detta väsen opersonligt och inget personligt väsen existerar utanför denna andliga verklighet.

Filosofen Baruch Spinozas representerar denna skola, att universum är det samma som naturen och därmed också Gud. Albert Einstein skrev att han inte trodde på en personlig gud, utan på Spinozas gudsförklaring.

Baruch Spinozas föddes den 24 november år 1632 och avled den 21 februari år 1677. Han var en nederländsk filosof och en av de mest framträdande bland de så kallade rationalistiska tänkarna.

Rationalism är alla filosofiska riktningar, som är centrerade kring förnuftet, tänkandet och tingens logiska ordning.

Den troligen tidigaste rationalisten var Parmenides som levde under 500- och 400-talen före Kristus. Han var en grekisk filosof från Elea i Syditalien och grundare av eleatiska skolan som hävdade den paradoxala åsikten att verkligheten är en evig och oföränderlig enhet. Den växling och mångfald som ter sig för oss är bara ett sken.

Rationalismen utvecklades under 1600- och 1700-talen då filosoferna René Descartes, Baruch Spinoza och Gottfried Wilhelm Leibniz byggde upp metafysiska system.

Metafysik är den gren inom filosofin som behandlar frågan om verklighetens grundläggande natur och försöker göra rationella utsagor om fundamentala drag hos allt varande. Metafysik handlar om sådant som vi inte kan uppfatta med våra sinnen, som finns bortom det fysiska.

Rationalismen kom att prägla upplysningens tänkande, och därigenom den moderna vetenskapsuppfattningen, enligt principen att enbart förnuftet är alla tings mått, och med dess hjälp kan alla problem lösas.

En annan skola av panteismen uppfattar detta ”All-väsen” som en personlig Gud, som i sig själv inbegriper alltet som en ”Guds kropp”, ”Den, i vilket allt lever och är till”. Denna sistnämnda riktning förekommer inte minst inom vissa grenar av nyandlighet, esoterik och teosofi, medan andra riktningar snarare talar om en mer opersonlig ”all-kraft” eller ”energikälla” till allt.

Panteistiska tankegångar återfinns bland annat inom religioner som hinduismen, buddhismen, sufismen, naturreligioner och schamanism.

Vem minns väl inte Disneyfilmen Pocahontas från år 1995, när hövdingen dotter med samma namn ber om råd av den talande trädanden vid namn Gammelmor Pilrot om vem som hon ska gifta sig med, engelsmannen och upptäcktresanden John Smith eller sin trolovade, krigaren Kocoum.

Trädanden berättar då för Pocahontas att hon måste lyssna på sitt hjärta för att få svaret på sin fråga.

I filmen Pocahontas berättas historien om den första kontakten mellan engelska bosättare i Virginia, och den lokala indianstammen Powhatan, och året är 1607.

Powhatan var en mäktig indiansk stamkonfederation i Nordamerika som talade ett algonkinskt språk.

Algonkinspråk är samlingsnamn för en grupp sinsemellan besläktade språk som talas av urbefolkningar i USA och Kanada. Det talas över ett jättestort område som sträcker sig från atlantkusten till Klippiga bergen.

Den gamla fallna storgranen nedom Bohult håller så sakta på att brytas ned av krafter som är starkare än den starkaste ved, svamparna arbetar systematiskt och långsiktigt med att återföra det förut levande till de gamla kretsloppen igen.

Bildens svampart vedmussling, ”Gloeophyllum sepiarium”, är en ettårig rötsvamp, som växer på död barrved och som bryter ner cellulosafibrerna i träet.

Bildens vedmussling har en ovansida som är rödbrun till mörkbrun med orangegul kant och dess undersida är gulgrå.

Bildens pigglav, ”Cladonia uncialis”, är en art i gruppen busklavar och de uppstående båldelarna är glatta, fjällösa, gaffelgreniga, 1–3 millimeter tjocka och gulaktiga till grågröna, grenarna slutar uppåt med två vassa piggar.

Fruktkropparna, apothecierna, är bruna och för övrigt mycket sällsynta. Arten pigglav växer på klippor och på marken samt är allmän i hela Sverige.

Mitt i den grå renlaven, ”Cladonia rangiferina”, växer en annan lavart som heter trasig pöslav, ”Cladonia sulphurina”, och som fick sitt nu gällande namn av Elias Fries.

Trasig pöslav ingår i släktet ”Cladonia” och familjen ”Cladoniaceae”.

Även en undersida kan vara mycket vackert färgad, här ser man en ovanlig men vacker orangefärgad undersida av borsttickan, ”Trametes hirsuta”, vanligtvis brukar undersidan på denna art vara krämfärgad till beigebrun.

Bildens vedplätt, ”Dacrymyces stillatus”, är en svampart som beskrevs av tysken Christian Gottfried Daniel Nees von Esenbeck år 1816.

Han levde mellan åren 1776 till 1858, och föddes i Reichenberg men dog i Breslau, han var en tysk botaniker och naturfilosof.

Vedplätt ingår i släktet ”Dacrymyces” och i familjen ”Dacrymycetaceae”.

På den gamla döda björken växer några fruktkroppar av den vackra zontickan, ”Trametes ochracea”.

Vägglav, ”Xanthoria parietina”, är en art i gruppen bladlavar som bildar upp till 5 centimeter vida orange bålar med ett par millimeter breda lober.

Vägglav växer på lövträdsstammar, staket och klippor, särskilt utmed vägar och åkrar eftersom den gynnas av fosfor- och nitrathaltigt damm.

Bildens sottickor växer vanligtvis på död ved av både gran och tall men sällsynt också på lövträd, här för övrigt på en sälg, och undviker i allmänhelt de yngsta skogarna, men är i övrigt väl spridd i både slutna och halvöppna barr- och blandskogsmiljöer, ibland även på hyggen och andra öppna marker.

Bildens vackra sälgtickor, ”Phellinus conchatus”, växer oftast på sälg, precis som här på bilden, och är ett exempel på en så kallad konsolformad ticka, med ett konsolformat växtsätt.

Bilden visar undersidan på en sälgticka, ”Phellinus conchatus”, och de små hålen kallas porer, i dessa bildas svampens sporer.

Spor kommer från grekiskans ”spora” eller ”sporos” för ”sådd” eller ”frö”, och är hos växter, alger och svampar en en- till flercellig, könlös förökningskropp, som ofta bildas av ett särskilt organ, ett sporangium, och som frigörs och utvecklas till en ny individ.

Som stora guldnuggets mot den döda grå veden uppfattas dessa gullkrös, ”Tremella mesenterica”, som är en gelésvamp med gula eller orangegula fruktkroppar.

Arten lever som parasit på skinnsvampar i släktet ”Peniophora”, däribland på tätskinn, ”Peniophora incarnata”, som växer på död ved av lövträd, genom att den tar näring ur värdsvampens mycel med hjälp av en speciell sorts hyfer, så kallade haustorier, som fungerar som ett slags sugorgan.