Vinbergs kyrkmiljö

Vinbergs kyrkmiljö
Vinbergs kyrkmiljö, en natur- och kulturkrönika i 20 bilder om kulturskatter och skön natur norr om Falkenberg i landskapet Halland.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd på mars månads sista dag anno 2016. Bilderna är som vanligt klickbara.

En vacker och informativ skylt med mycket vackra akvareller över området Vinbergs kyrkmiljö möter besökaren vid ingången till den stilfulla kyrkan och här kan man bland annat läsa följande.

Prästgården där Olof Dalin föddes revs i slutet av år 1720-talet och ersattes av en byggnad som brann ner på pingstdagen år 1760. Det ryktades om mordbrand men den anklagade friades i hovrätten.

Den vackra parken anlades då Severin Böckman var kyrkoherde i Vinberg under åren 1710-1748.

De imponerande kyrkstallarna från 1920-talet minner om när ännu många tog häst och vagn till gudstjänsten och innehöll 26 stallplatser.

I ravinen norr om gamla kyrkogården finns en källa och kanske var den en hednisk offerkälla ety de först kristna kyrkorna restes ofta på platser som redan hölls heliga. Källans vatten har länge använts till att fylla dopfunten.

Byggdens folk reste år 1957 en sten till minne av sin ryktbare son, Olof von Dalin, född i prästgården år 1708.

Ända sedan medeltiden har det legat en kvarn i forsen i Vinån öster om gamla kyrkogården och den nuvarande kvarnbyggnaden är från sekelskiftet 1800-1900-talet och användes som byggdekvarn fram till år 1970.

Konstnären och fotografen Severin Nilsson som levde mellan åren 1846-1918 fotograferade Vinbergs medeltida kyrka runt sekelskiftet 1800-1900-talet.

Denna första kyrka i Vinberg var en vitkalkad kyrka i romansk stil och byggdes troligen redan på 1100-talet. Dess metertjocka väggar av natursten föll dock för en dynamitsalva år 1910 men en idegranshäck markerar murarnas läge och dopfunten finns på sin gamla plats vid koret.

Medeltidskyrkan har på så vis återuppstått som friluftskyrka, för gudstjänst, dop och vigsel. Kyrkogårdsporten som byggdes år 1806 utgör sålunda entrén till ett osynligt men ändå närvarande kyrkorum.

På gamla kyrkogården finns ett mycket originellt gravkor över medlemmar i släkten Öhrwall, det liknar närmast en lekstuga med fönster och luckor.

Vinbergs kyrka är en kyrkobyggnad som tillhör Vinberg-Ljungby församling i Göteborgs stift och kyrkan ligger norr om Falkenberg.

En tidigare kyrka på platsen var uppförd på medeltiden men den nuvarande kyrkan uppfördes efter ritningar av arkitekt Adrian C. Peterson och invigdes år 1899 av biskop Edvard Herman Rodhe.

Den är uppförd som en korskyrka i nygotisk stil och byggnaden består av långhus med kor i öster och torn i väster och i ett kyrkfönster finns tetragrammet JHWH som kanske står för ”Jeschu Hanozri Wumelech Hajehudim”, med andra ord, det heliga outtalbara gudsnamnet.

Den mer kända versionen är på latin, ”Iesus Nazarenus Rex Judaeorum”, vilket blir INRI och INRI skulle då bli JHWH på hebreiska.

I översättning ”Jesus, nasarén, är judarnas konung” eller ”Jesus är den utlovade Nasarén och även judarnas konung”.

JHWH är hebreiska och gammal hebreiskt skriftspråk bestod enbart av konsonanter och man skulle kunna säga att det var en sorts stenografi, man visste vilka vokaler som skulle finnas med och var de skulle finnas.

JHWH var det heligaste gudsnamnet på hebreiska som till slut inte fick uttalas högt och därför vet man inte hur det uttalades, eller vilka vokaler som skulle finnas med, men det flesta tror att det borde vara ”Jehovha” eller ”Jaschvhe”.

Översatt till svenska handlar det om ”Guds eviga och heliga nu”, ”Varandets ursprung Den som är”.

Kyrkan i Vinberg invigdes, som redan nämnts, år 1899 och restaurerades under åren 1963-1964 och den har, som också redan nämnts, ritats av den på sin tid berömde arkitekten Adrian C. Pettersson i Göteborg och räknas som ett av hans förnämsta verk.

Såväl invändigt som utvändigt är kyrkan rikt ornamenterad där målade blomrankor, smidda järnbeslag, formgjutna murverk och ett färgmönstrat skiffertak bidrar till utsmyckningen.

I kyrkan finns också ett epitafium över släkten Dalin, där Olof von Dalin framställs vid 17 års ålder.

Vinbergs kyrka är en av de bäst bevarade i sitt slag i hela Västsverige och i kyrkans närhet finns även de gamla kyrkstallarna bevarade.

Pestskråp, pestrot eller pestilensrot, ”Petasites hybridus”, är en flerårig ört med blekröda blomkorgar i vanligen täta och axlika klasar.

Bladen är mycket stora och kan bli ända upp till en meter breda, bladskivorna är rundade med hjärtlik bas och bladundersidan är grön eller något gråluden och arten blommar redan i april-maj.

I Sverige förekommer nästan bara typen med övervägande hanblommor, honplantor är bara kända från ett fåtal platser.

Honplantorna har för övrigt yviga, ofta greniga klasar med mindre blomkorgar, samt blomstjälkar som kan bli ända upp till 1,5 meter höga under fruktmognaden.

Arten hör ursprungligen hemma i Syd- och Centraleuropa, västra Sibirien och Kaukasus och har använts som medicinalväxt sedan medeltiden, roten användes främst mot konvulsioner men den ansågs till och med kunna bota pest.

På 1950-talet upptäcktes i pestskråp den aktiva substansen petasin vilket är en seskviterpen som är nästan 15 gånger så effektiv som alkaloiden papaverin, vilken används i kramplösande medicin.

”Både genom sina stora blad och sin starka rotbildning qväfver den nästan alla andra växter och kan bli ett svårt ogräs.”

Ur ”Utkast till svenska växternas naturhistoria I” av C. F. Nyman år 1867.

Trädgården vid Vinbergs prästgård anlades huvudsakligen på 1700-talet av Severin Böckman som var kyrkoherde i Vinberg under åren 1710-1748.

I trädgården finns kålhage, kryddgård och humlegård med 60 stänger och från den ursprungliga barockträdgården härstammar kanalen, troligen grävd på 1720-talet.

På ön syns ännu rester av fiskdammar där man höll ruda, ”Carassius carassius” och karp, ”Cyprinus carpio” och där fanns även ett lusthus av trä, inrett med ett rum och förstuga.

Efter Severin Böckmans död användes ön för fruktodling och år 1778 var hela ön planterad med fruktträd och år 1832 fanns det i trädgården hela 423 ”utmärkt goda och fruktbärande träd”.

Därefter förvandlades trädgården gradvis till en engelsk park med friare planterade träd och slingrande grusgångar och över ön går en allé av lind, ”Tilia cordata”, omtalad år redan år 1817.

Källan i bakgrunden användes under 1700-talet som hälsobrunn men var oduglig och lades ner år 1748 och tidvis har dopvatten hämtats här.

Invid källan byggdes mot slutet av 1800-talet Vinbergs första mejeri som använde källans vatten som kylvatten och rester av grundmurarna står ännu kvar.

I sluttningen ner mot kanalen växer bland annat jätteslide, ”Polygonum sachalinensis” och pestskråp, ”Petasites hybridus”.

På 1700-talet fanns här en park som hörde till Vinbergs prästgård och denna så kallade prästgårdsö skapades genom att man grävde en kanal från Vinån och det var Olof Dalins mor och styvfar, Margareta Ausenia och Severin Böckman, som lät anlägga parken till nytta och nöje.

Länge var Prästgårdsön igenvuxen och snårig, men nu röjs den varje år och det finns gångar och broar att ta sig fram på.

Fiskdammarna, som försåg prästhushållet med bland annat rudor, ”Carassius carassius”, har grävts fram igen och längre in finns ett nybyggt lusthus i 1700-talstil som ersättning för det gamla lusthuset.

Vinåns dalgång är mycket naturskön, särskilt här vid Prästgårdsön och Prästgårdshagen norr respektive söder om den gamla kyrkoplatsen.

I Vinbergs prästgård föddes år 1708 författaren och kulturpersonligheten Olof Dalin, senare adlad till Olof von Dalin för sina insatser.

Efter studier i hemmet och i Lund blev han informator i Stockholm och gjorde då en snabb karriär.

Olof von Dalin gav ut tidskriften ”Then Swänska Argus”, som blev banbrytande genom sitt friska och direkta språk.

Han utnämndes till kunglig bibliotekarie och lärare i historia för kronprins Gustav, sedermera konung Gustav III, och ”Sagan om hästen” samt ”Svea rikes historia” hör till Dahlins mest kända verk, men han skrev också dramatik och lyrik.

Olof von Dalin dog år 1763, då konungen i Sverige hette Adolf Fredrik, och Dahlin begravdes på Lovö kyrkogård nära Drottningholm utanför Stockholm.

I bakgrunden på bilden ser man för övrigt stenmuren runt den gamla kyrkogården i Vinberg.

Den prästgård, där Olof Dalin föddes år 1708, låg på samma plats och i slänten fanns en fruktträdgård.

En lindallé, ”Tilia cordata”, går tvärs över ön i riktning mot prästgården, som man ser på bild 13, som är från år 1799 och nu i privat ägo.

Vissa växter breder ut sig alldeles våldsamt i området och arten pestskråp, ”Petasites hybridus”, som bildar en matta av stora blad, har säkert funnits här sedan medeltiden då man trodde att växten hjälpte mot pesten.

Jätteslide, ”Fallopia sachalinensis”, med sina bambuliknande stjälkar fanns inte här på 1700-talet då denna art är en senare trädgårdsrymling som är mycket svår att bekämpa och bli av med.

Vinbergs Prästgård uppfördes på 1760-talet och är idag Vinbergs förmodligen äldsta byggnad och är i privat ägare sedan år 2009.

En sten till minne av 1700-talsskalden Olof von Dalin står i ett hörn av prästgårdsträdgården och stenen restes år 1957 och erinrar om att Olof von Dalin föddes i Vinbergs prästgård år 1708, året efter Carl von Linnés födelse.

Olof von Dalin blev, som redan sagts, berömd bland annat för tidskriften ”Then Swänska Argus”, som han utgav under åren 1732-1734.

Han var informator senare guvernör vid kung Adolf Fredriks hov, där han vid sin död år 1763 var hovkansler, det vill säga, en av rikets högsta ämbetsmän.

Tidigt på våren blommar rikligt med vitsippor och svalört på ön för att senare följas av blommande lundstjärnblomma, ”Stellaria nemorum”, och rödblära, ”Silene dioica”.

Det finns gott om fåglar och insekter, till exempel flera olika stora jordlöpare i familjen ”Carabidae” och höga stubbar och gamla trädstammar har lämnats kvar för att gynna djurlivet.

På andra sidan bron finns ett botaniskt intressant alkärr som är klassat som en nyckelbiotop och här finns bland annat tuvstarr, ”Carex cespitosa”, och rankstarr, ”Carex elongata”, ormbär, ”Paris quadrifolia”, gullpudra, ”Chrysosplenium alternifolium” och missne, ”Chrysosplenium alternifolium”, och naturligtvis är även fågelslivet här i området rikt.

På familjen Dalins tid fanns det ett lusthus här i parken och det berättas att Olof Dalin som ung skrev sina första dikter där.

Lusthuset på bilden är byggt i 1700-talsstil med samma mått som det ursprungligen hade och så långt möjligt med den tidens material och metoder.

Väggarna är utförda i skiftesverk och består av liggande, grova plankor som är infällda i stolpar med spår.

Denna teknik möjliggör användande av relativt korta plankor, vilket är en fördel i områden som saknar högväxt barrskog.

Lusthuset nyinvigdes år 2011 och är ett examensarbete inom utbildningen i byggnadsvård vid Göteborgs Universitet, utformat och byggt av filosofie kandidat Johan Svensson.

Möblerna i huset är tillverkade av slöjdaren Alf Johansson från Tröinge.

Jag slutar som jag började med en bild på den vackra informationsskylten som berättar om Vinbergs kyrkmiljö.