Värnamos historia i Blickfånget

Konstnären Åke Gustavsson, född 1936, bor sedan 1990-talet i Båstad där han känner att han kunnat utveckla och odla sitt stora konstintresse. Skapandet har funnits där sedan tidig ålder och han har utbildat sig (1950-tal) och jobbat som sadelmakare och väskdesigner (1960–1980-tal). Han har senare deltagit i flera kurser hos välrenommerade konstnärer i Sverige och utomlands.

Födelsestaden Värnamo ligger honom fortfarande varmt om hjärtat och den nu pågående utställningen är den tredje i hembygden.

– Åke Gustavsson är sedan lång tid medlem i Historiska Sällskapet och vi har under åren haft många kontakter. Våra bilder har ofta utgjort underlag till hans målningar säger, Inge Bergström.

I samband med vernissagen för en tid sedan avtäcktes de två målningar som han skänkt till Värnamo kommun.

Inge Bergström berättar

Inge Bergström blev ombedd att till vernissagen berätta något om Värnamo historia och texten följer här.

Åke Gustavsson visar med sina målningar att han vårdar den lokala historien på ett föredömligt sätt. Vi skall vara rädda om sådana berättare.

Historia kan beskrivas och berättas på många olika sätt.

Konstnären har sitt eget uttryckssätt i detta sammanhang. Genom att skapa nya bilder bidrar också han till att historia sprids vidare. Det är ytterligare en form av historieberättande. Historien kan alltid berättas på nya sätt.

Bakom konstnärens tolkningar ligger ofta en personlig erfarenhet eller uppfattning.

Inge Bergström. Arkivbild

Detta är Åkes tredje utställning med Värnamohistoria. Den första hölls i ett galleri på Jönköpingsvägen 2. År 2008 hade han en utställning på Hörle slott. Han visade då ett stort antal målningar på gamla Värnamomiljöer.

Åke återkommer nu med ett 20-tal motiv från ett Värnamo som var en gång. Flera av de miljöer som i dag bara utgör ett minne skulle kanske vara värda ett bättre öde. En och annan kunde kanske till och med platsa som bevarandevärd och utgöra en kulturmiljö.

Man kan knappast hävda att Värnamo ”tronar på minnen från fornstora dar”, men det går inte att komma ifrån, att det finns ett par motiv som speciellt förknippas med Värnamos historia. Båda dessa var riksbekanta på ett sätt som vi i dag har svårt att föreställa oss. Ett par dikter har medverkat till att historien hållits vid liv.

Från utställningen på Hörle Slott 2008

Om detta påminns vi genom två av Åkes målningar, båda i ett större format: Det ena motivet är hämtat från Värnamo marknad och det andra från Apladalen. Motiven är inspirerade av dessa två platser men känns också igen genom två mycket kända dikter. Textutdragen kan väl få utgöra namnen på tavlorna: ”Vid Vernamo på marknaden. En aftonstund det var….” respektive ”Han lyft på hatten och sa: mån tro…”

Den första målningen visar 1800-talets marknadsplats, som skulle kunna vara den som låg vid nuvarande Västra skolan. I bakgrunden syns kyrkan och klockstapeln. Marknadsbodarna dominerar i övrigt hela platsen.
Värnamo marknad blev känd för en större allmänhet genom Carl Snoilskys dikt ”På Vernamo marknad” som påstås vara skriven 1884. Dikten handlar om paret Per och Kersti och deras bittra öden. Dikten har 23 verser och den som gick i realskolan i slutet på 1940-talet påminner sig, att dikten då ansågs ha ett sådant lokalt symbolvärde, att vi förväntades kunna läsa den utantill. Vi förhördes kontinuerligt men kunskapen påverkade nog inte betyget. Diktens största värde ligger kanske i beskrivningen av levnadsvillkoren för vanliga unga människor i slutet av 1700-talet. Snoilsky hade ingen anknytning till Värnamo.

Namnet Apladalen kan spåras till i varje fall slutet på 1600-talet. Platsen har fått sitt namn efter de vildaplar som en gång var vanliga där. Namnet har alltid förknippats med prästgården som länge var ägare till marken. Apladalen användes länge som betesmark för prästgårdens djur. Ännu fram på 1940-talet betades stora delar av området.

1920 bildades Värnamo Hembygdsförening. Apladalen blev känd för sitt hembygdsmuseum och var förr ett stort turistmål. Apladalen har inspirerat till flera sånger och dikter, mest känd är Apladalsvisan. Den skrevs av Algot Fogelberg, som var en mångsysslare, specerihandlare och möbelförsäljare bland annat. Visan skevs och tonsattes tillsammans med bagaren Arvid Lindström i samband med en goodtemplarfest omkring 1898

Tidsmässigt har vi nu flyttat oss fram mot slutet av 1800-talet. Miljön är inte längre bondesamhällets utan snarare befinner vi oss i början på industrins tidevarv. Visan blev känd i hela landet genom flera skivinspelningar med några av 1940- och 1950-talets främsta vissångare. Huvudpersonerna heter Peter och Emma. Apladalens popularitet kan delvis bero på en sammankoppling mellan de olika paren Per och Kersti och Peter och Emma.