Vargstammen måste minskas – nu

De senaste 30 åren har vi sett en explosionsartad ökning av antalet vargar i Sverige och Norge. Där vi gått från en handfull individer till kanske 600–700 individer när årets inventering är gjord. Redan förra årets inventering pekade på ett intervall mellan 379–624 vargar.

Varg. Arkivbild. Foto: Thimmy Modee

Riksdagen beslutade 2013 att antalet vargar skulle ligga mellan 170–270. Antalet baseras på Naturvårdsverket analys om att minsta livskraftiga vargpopulation i Sverige och Norge är minst 100. Riksdagsbeslut från 2013 innehöll fler delar än bara antalet vargar. Den viktigaste var kanske att koncentrationen skulle minska och att acceptansen från de som drabbas skulle öka.

Politikens roll är att avväga olika intressen mot varandra. Detta har inte regeringen gjort utan man har abdikerat helt från ansvar och lämnat över frågan till Naturvårdsverket som säger att Sverige ska ha 300 vargar och till den nivån ska det finnas en säkerhetsmarginal. Koncentrationen av varg har ökat istället för att minskat.

Acceptansen för att varg ska finnas i hela landet förutom den alpina regionen och Gotland är mycket låg. När vi nu ser att det dyker upp nya revir i södra Sverige så riskerar vi stora skador på tamboskap. Utifrån den mycket oroande utveckling som vi sett under flera år och regeringens undfallenhet att agera, så fattade Centerpartiet och en majoritet i riksdagen beslut om att rikta ett tillkännagivande till regeringen den 18 maj.

Det är helt avgörande för vargförvaltningens legitimitet att riksdagens beslut om vargstammens storlek efterlevs i praktiken. En rovdjurspolitik som kan accepteras av de som lever och verkar inom vargrevir är en förutsättning för att vi ska kunna ha en levande landsbygd. Under rådande omständigheter, med en mer förtätad vargpopulation i landet, bör referensvärdet ligga i det nedre spannet om 170 individer.

Eftersom den svenska vargstammen ingår i den så kallade skandinaviska populationen – och denna population rör sig över gränsen mellan Norge och Sverige – bör vargstammens storlek även samordnas med Norge. En utgångspunkt bör vara att den skandinaviska vargstammen inte ska överstiga 230, där Sverige tar ansvar för sin del enligt vad som anförts ovan om referensvärdet för vargstammen.

Eftersom vargstammen varierar över landet behöver förvaltningen av varg vara lokalt anpassad och därför bör det tas fram regionala förvaltningsplaner för att reglera antalet vargar på regional nivå.

Sedan tidigare har Centerpartiet fått igenom ett tillkännagivande om snabbare och enklare skyddsjakt där hela revir och genetiskt viktiga individer ska kunna skyddsjagas. Hela idén med skyddsjakt går förlorad om den inte gäller alla vargar som orsakar stor skada.

Maria Fransson, fullmäktigekandidat, Bredaryd
Anders Karlsson, riksdagskandidat Nässjö
Jessica Hagård, regionkandidat, Habo
Andreas Elamsson, regionkandidat, Vetlanda
Jirka Bärnlund Fors, fullmäktigekandidat, Gnosjö
Olof Göransson, fullmäktigekandidat, Tranås