Natur

Våren vid Skillingaryds dämme, del 23

Natur Vår natur- och kulturkrönikör Dan Damberg har besökt Skillingaryds dämme.

Våren vid Skillingaryds dämme, del 23, en natur- och kulturkrönika i 12 bilder om en härlig vårkväll då den svarthakade buskskvättan kom på besök till dämmet samt lite lokal historia från orten.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd på mars månads tjugoåttonde dag anno 2017.

En stor raritet gästade för en kväll Skillingaryds dämme i slutet av mars, det var den svarthakade buskskvättan, ”Saxicola rubicola”, som häckar i öppna, buskrika marker, ofta i bergstrakter, i Syd- och Centraleuropa norrut till Danmark men den finns också, med andra underarter, i stora delar av Asien och i Afrika.

I Sverige har man observerat svarthakad buskskvätta regelbundet sedan 1950-talet och från och med mitten av 1990-talet har man observerat mellan 10-35 individer om året, främst på hösten och våren.

Ökning tror man beror på den ökade aktiviteten bland fågelskådare och den har även vid några sällsynta fall häckat i exempelvis Skåne, Halland och Västergötland.

Svarthakad buskskvätta beskrevs första gången taxonomiskt av Carl von Linné år 1766 i den 12:e upplagan av ”Systema naturae” där han gav den det vetenskapliga namnet ”Motacilla torquata”.

Tidigare placerades buskskvättorna i familjen trastfåglar, ”Turdidae”, men placeras idag i familjen flugsnappare, ”Muscicapidae”.

I det mättade ljuset från den nedåtgående solen ser det nästan ut som den svarthakade buskskvättan sitter på en brinnande fackla som i själva verket är en fröställning av bredkaveldun i kvällssol.

Visst fungerar kamouflaget för denna sävsparv, ”Emberiza schoeniclus”, som sitter nere i fjolårets kaveldun, ”Typha latifolia”, och hade den inte genom rörelse för ett ögonblick avslöjat sig för mina ögon hade jag förmodligen inte sett den alls.

När solen närmade sig horisonten sjönk inte bara intensiteten på ljuset utan även temperaturen sjönk och natten som väntade blev ännu en frostnatt.

De fantastiska informationstavlorna som sitter lite varstans är mycket viktiga för att berätta om historiska platser som idag inte längre finns eller helt enkelt bara bör uppmärksammas.

Denna informationstavla sitter precis på västra sidan av Skillingaryds fjärrvärmeverk och berättar om ”Södra Slättakanten”.

Texten på tavlan säger följande,

Fram till 1880 slutade det militära övningsområdet ungefär där värmverket nu ligger. Marken söder om ägdes av Fanjunkare Laurin och här var uppbyggt ett antal så kallade backstugor. Att ha en backstuga betydde oftast att huset man ägde ägdes av någon annan.

Personerna som bodde här hade i allmänhet någon anknytning till militären. När Laurin på 1880-talet tvingades sälja till militären fick dessa flytta och en del tog sitt hus med sig till en ny tomt. Inför expropriationen gjordes en lantmäteriförrättning där de bebodda tomterna ritades in och här klargjordes också vem som ägde husen.

Dessa uppgifter kan du se på bilden från Lantmäteriförrättningen.

På tomt nr 22 bodde skräddare Grunditz.

På tomt nr 24 bodde skomakare Nilsson och hans hustru Johanna. Hon kokade kaffe och bakade bullar som hon sålde till militärerna.

På tomt 25 fanns skomakare Pettersson.

På tomt 26 fanns vaktmästare Blomberg.

På tomt 27 fanns fru Svanström, antagligen var hon tidigare gift med inspektor Gustav Hulting.

Johanna Andersdotter född 1843 kom som 19-årig piga till Hultings och gifte sig 1874 med Sven Petter Nilsson. Troligen flyttades deras hus 1882 till Kaffegatan 24.

Antingen ingår familjen Nilssons hus i nuvarande huvudbyggnad eller skulle det kunna vara lillstugan på tomten. Stora huset består av en del med gammalt timmer och andra delar som har en stomme av plankor.

Johanna var troligen den första kaféägaren på denna gata.

De fick 11 barn och 10 av dem emigrerade till USA. Johanna dog redan 1890.

Grunditz hus flyttades till Östanå och Petterssons till elverket på Skolgatan.

Alldeles sydost om den gamla syrenhäcken öster om Hemköp står ännu en informationstavla som berättar om Arrestbyggnaden.

Texten på tavlan säger följande,

Det är inte känt när arrestbyggnaden uppfördes, men bevisligen fanns den under 1890-talet och den fanns kvar fram till senare delen av 1900-talet.

När vaktlokalen byggdes 1905, försågs även denna med två arrestrum.

Arrestbyggnaden har också använts som omklädningsrum i anslutning till den närliggande isbanan.

Bara ett halvt stenkast österut över vägen från förra informationstavlan står nästa historiska beskrivning som handlar om Smedjan.

Texten på tavlan säger följande,

Byggnaden uppfördes i tegel som smedja år 1901 och avsågs för reparationer för gevär och tillbehör, samt som bostad för gevärshantverkaren. Den revs år 1984.

En äldre smedja av trä stod tidigare på platsen.

Ungefär 150 meter rakt norr om Smedjan utmed Infanterigatan och på gränsen till Gropabäcken står nästa informationstavla samt en minnessten över det första Soldathemmet.

Texten på tavlan säger följande,

Soldathemsbyggnaden uppfördes 1899-1900 och invigdes sistnämnda år. Det var en stilren, vacker, tvåvånings träbyggnad, som bl a innehöll en rymlig gudtjänstslokal, läsrum, café och expeditioner.

Byggandet finansierades av Kristliga Ungdomsförbundet, Jönköpingskretsen. Ett av syftena var att stävja supandet bland beväringarna, samt att erbjuda en meningsfull fritidssysselsättning i ”hemmiljö” med kristliga förtecken.

Byggnaden flyttades till Jönköpings regementes nya kasernområde på Ryhov i Jönköping år 1914-1915 och den finns kvar där än i dag.

På en metallplatta infattad i minnesstenen över det första Soldathemmet och bara en knapp meter norr om informationstavlan står följande budskap,

Här stod SAU:s första Soldathem i Skillingaryd år 1900-1914.

Dela