Valborg på Sjösala
Nyheter Denna äntligen första riktiga vårdag hissade Anna-Lena flaggan på morgonen. På eftermiddagen hälsade Röda Korset de trettiotalet Sjösalaborna och cirka tjugo sångarna i Pastoratkören välkomna till Sjösala i Bor.
Till kaffe bjöd Röda Korset de lite över 50 gästerna på välsmakande tårta. Tyvärr så saknades de rullstolsbundna som mest av oss alla skulle behöva vara med på såväl festligheten idag som morgondagens 1:a maj kaffe och bakelse och visning av bland annat Lilla Fridolf. Hoppas att det snart kommer besked på att även de får njuta av stunderna på Sjösala. Men då behövs det även planering och resurser så att Hemtjänsten kan komma tillbaks till den förträffliga organisation som fanns fram till 31 december 2023!
Efter den 1:a januari 2024 märktes det att Hemtjänsten började gå på knä och på bland annat Sjösala konstaterade jag att vi var tillbaks till år 2020 då det också var en icke fungerande organisation för Hemtjänsten. Nu har tyvärr de rullstolsbundna dagligen fått utebli från kaffe och underhållning i en halv månad!
Hur som helst så dök det efter kaffet upp en enastående kör – Pastoratkören under ledning av Yvonne Lindström som även arrangerade såväl Julkonserten i Voxtorps kyrka som musikgudstjänsten där flera körer sjöng underbara Laleh-låtar, också i Voxtorps kyrka.
Efter bland annat vårsångerna”Längtan till landet” (”Vintern rasat ut”), ”I den härliga vårsolens glans” och ”Första maj välkommen”, så läste Agneta Furberg mellan vårsångerna med sin tydliga röst, några av poeten Atle Burmans tilltalande dikter.
Text och foto: Jörgen Lindelöf
I mitt debattinlägg om rullstolsburna för några dagar sedan så lärde jag mig av Peter som kommenterade mitt debattinlägg att det inte heter rullstolsbunden (som tyvärr en del dock är). Det heter rullstolsburen! Tack för att du lärde mig det!
Så trevligt!
Är så ledsamt att ständigt läsa och uppleva förändringar i hemtjänsten. Det är aldrig till det bättre utan ständiga förändringar och nedskärningar. Tid plockas hos den äldre där det finns en möjlighet. Vågar inte tänka på hur det blir framöver. Tänk på de som sitter hemma ensamma. Trots diverse biståndsbeslut, allt från personlig hjälp till social tid, rusar man in och ut genom dörren. Tidsbrist, undermåligt språk och ibland till och med social inkompetents. Bristande kunskap hos politiker och tjänstemän rinner över på hela organisationen. Lider med de äldre, personal och anhöriga.
Kunde inte en enda av dem som var på plats hämta och lämna boende som sitter i rullstol?.
Att vi eller någon annan ska hämta dem till matsalen för kaffe och social samvaro är omöjligt som det ser ut just nu! Jag hoppas på snar framtida förbättring!