Sverigedemokraternas etnonationalism hotar vår demokrati – men regeringen tittar bort

Azra Muranovic (S). Pressbild: Socialdemokraterna i Jönköpings län

När Jessica Stegrud, en av Sverigedemokraternas mest profilerade politiker och omnämnd som en möjlig framtida partiledare, väljer att dela ett inlägg från Marcus Follin – styrelsemedlem i det öppet antisemitiska Det fria Sverige – är det inte en slump eller en bagatell. Det är ett symptom på något djupt oroande i svensk politik: ett normaliserat samarbete med ett parti vars ideologiska rötter finns i rasism, etnonationalism och i nazistiska miljöer. Stegrud kände väl att det var rätt tid att flytta på ännu en gräns i den svenska politiken.

Det mest anmärkningsvärda i Stegruds agerande är inte bara att hon attackerar Sveriges kulturminister, utan hur hon gör det genom att reducera henne till sitt ursprung, inte hennes politik. Här avslöjas den inre motsägelsen i Sverigedemokraternas retorik. Å ena sidan kräver partiet att invandrare ska anpassa sig, bidra och ”bli en del” av svensk kultur. Å andra sidan signalerar samma parti att personer med ”fel” bakgrund aldrig kan bli bärare av den svenska kulturen – oavsett vad de gör eller vilka de är.

Detta är kärnan i etnonationalismen: att definiera nationen utifrån blod och ursprung, inte medborgarskap eller gemensamma värderingar. Det är en farlig ideologi som inte hör hemma i en modern demokrati.

Ändå möts detta av tystnad från statsministern. Förutom ett klent inlägg på X verkar Ulf Kristersson inte anse att det är någon större sak att en av SD:s toppnamn attackerar en minister på etnisk grund och sprider innehåll från antisemitiska extremister samt att det inte är hans huvudvärk. Visst har det varit en särskilt jobbig sommar för Kristersson som haft en minister med barn i extremistisk miljö, en vice-statsminister som motsäger honom själv och en annan justitieminister som springer före den svenska rättsstatens process och förklarar folk oskyldiga i media. För att inte tala om barndomsvännen och före detta nationella säkerhetsrådgivarens rättegång. Men trots allt så förefaller det snarare vara en moderat ledarstil att sticka huvudet i sanden när kompisarna i styret lever rövare – både på nationell nivå och i kommuner runt om i landet.

Tänk att Sverigedemokraterna – ett parti med så djupa rasistiska och nazistiska rötter – vars företrädare och medlemmar fortfarande ibland hälsar med ’Helg Seger’ – skulle lyckas putsa till fasaden så duktigt att de inte bara sitter i Sveriges riksdag, utan håller också i den svenska regeringens tyglar.

Samtidigt gör högern allt för att rikta uppmärksamheten åt ett annat håll. Palestinademonstranter med symboler pekas ut som hot nummer ett mot demokratins säkerhet. Men också alla dessa invandrare som måste integreras ordentligt och på rätt sätt som till exempel med hjälp av en kulturkanon som sen ändå inte verkar räcka eftersom den debatterades av två med invandrabakgrund. Det är bekvämt för regeringen, men samtidigt en farlig avledningsmanöver. För medan blickarna vänds mot gatan, fortsätter normaliseringen av ett parti som gång på gång visar sina verkliga ideologiska band till rasistiska och antidemokratiska miljöer.

Vi måste våga tala klarspråk: den största risken för demokratin i Sverige just nu kommer från att landets regering hålls i ett järngrepp av ett etnonationalistiskt parti med nazistiska rötter. Ett parti vars representanter öppet ifrågasätter vilka som kan vara bärare av svensk kultur, och som flörtar med krafter som vill störta demokratin.

Det är dags att regeringen tar ansvar. Moderaterna måste svara på frågan: vill ni stå på demokratins sida – eller fortsätta blunda medan era samarbetspartners fortsätter driver Sverige i en farlig riktning?

Azra Muranovic (S)
Riksdagsledamot för Jönköpings län