Stensjökvarn

Stensjökvarn
Stensjökvarn, en natur- och kulturkrönika i 13 bilder från en mycket vacker plats där natur och kultur möts, inte långt från gamla Stensjö säteri, i nordöstra delen av Vaggeryds kommun.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd i slutet av oktober anno 2015. Bilderna är klickbara.

Stensjökvarn är känt sedan år 1390 och platsen kom senare att ingå i den sätesgård som på 1600- och 1700-talet ägdes av adelssläkterna von Witten och Per Stålhammar.

Johan Witte, var president i Holland och gift med Dorothea Mach och deras son Casper Witte blev adlad von Witten av Stensjö, till Stensjö och Svenarum i Småland.

Casper Witte var född i Holland och kom till Sverige samt blev slutligen kapten och adlad år 1649.

Han dog den 11 april år 1659 utan söner och slöt således själv sin adelsätt på svärdssidan. Han är begraven på Svenarums kyrkogård, där både hans och fruns gravsten, med både namn och vapen uthuggna finns, samt en sorgefana, också den med namn och vapen ska finnas uppsatta i kyrkans kor.

Deras dotter Catharina gifte sig med överstelöjtnanten Eric Axelsson som sedermera blev adlad, Hillebard till Thorarp, Catharineholm och Dänningerum.

Dotter Susanna gifte sig år 1644 med översten Peder Jönsson Hammar, adlad Stålhammar, till Hultsvik, Stensjö och Svenarum. Hon dog efter barnsäng den 7 juli år 1645 och ligger begraven under föräldrarnas gravsten på Svenarums kyrkogård.

Stensjökvarn är dessutom känd som kvarnplats från år 1697 och platsen har en väl samlad gårdsanläggning som inrymmer två väl underhållna bostadshus från omkring år 1820.

I gårdsanläggningen finns dessutom gårdssmedja, dammanläggning, sågverk med vattenhjulsdrift, turbinhus och generator för elproduktion samt jordkällare med mera.

Stensjö Kvarnagård erhöll för övrigt Vaggeryd kommuns byggnadsvårdspris år 2009.

Stensjökvarn ligger mellan Lökeryd och Stensjö och det omgivande landskapet utgörs av småjordbruk med öppen mark och skog.

Området håller en intressant flora med arter som smörboll, ”Trollius europaeus”, kornfibbla, ”Scorzonera humilis”, granspira, ”Pedicularis sylvatica”, kattfot, ”Antennaria dioica”, slåttergubbe, ”Arnica montana”, stenmåra, ”Galium saxatile”, solvända, ”Helianthemum nummularium”, vattenklöver, ”Menyanthes trifoliata”, kråkklöver, ”Potentilla palustris” och parksmultron, ”Fragaria moschata”.

Andra arter som finns vid Stensjökvarn är gullviva, ”Primula veris”, ängsvädd, ”Succisa pratensis”, ängshavre, ”Helictotrichon pratense”, jungfrulin, ”Polygala vulgaris” och knägräs, ”Danthonia decumbens”.

I fuktiga områden finns partier som närmast har rikkärrskaraktär med arter som slåtterblomma, ”Parnassia palustris”, tätört, ”Pinguicula vulgaris” samt ängsstarr, ”Carex hostiana” och i några partier förekommer även Jungfru Marie nycklar, ”Dactylorhiza maculata” samt den ovanliga och rödlistade arten granspira, ”Pedicularis sylvatica”.

På östra sidan om landsvägen finns den kanske intressantaste marken som är en mager, öppen betesmark rik på ljung, slåttergubbe, stagg och andra arter som tyder på näringsfattiga förhållanden.

Området ligger strax bakom en välbevarad sommarladugård från 1930-talet och hävden är återupptagen och marken mycket välskött.

Att skötseln av området fungerar mycket bra märks på att den senblommande fältgentianan, ”Gentianella campestris subspec. campestris”, som förekommer i området ökat kraftigt i antal.

Sommaren år 2004 noterades tusentals blommor, väl spridda över ett större område och troligen är detta fortfarande idag Jönköpings läns starkaste förekomst av arten.

Fältgentianan växer också på en närbelägen åkerholme, och även där har den ökat i antal.

Fältgentiana eller stålört, ”Gentianella campestris”, är en art i familjen gentianaväxter som är en ett- till tvåårig, 5–30 centimeter hög med bladrosett av spadformiga blad vid marken och motsatta, smalt och spetsigt äggrunda och oskaftade stjälkblad.

Stjälken, som har tre till flera ledstycken, är ofta grenig och de fyrtaliga, cirka 15 millimeter vida blommorna har kraftigt violettblå färg, mer sällan är blommorna dock vita.

Kronbladen är utvikta, och av de fyra foderflikarna är varannan mycket bredare än de övriga. Inuti blomkronan finns en fransig bikrona, ett så kallat bihang till kronbladen.

Blomningen inträffar under hög- och eftersommaren beroende på olika varieteter av arten, vid Stensjökvarn hittar man den senblommande varianten.

Arten, som hör hemma i Nord- och Mellaneuropa, växer söderut i bergstrakter, norrut även i låglandet på torrare ängar och betesmarker.

I Sverige förekommer den sällsynt norrut till Torne lappmark men inte på Gotland och på kalfjället.

Arten har i Sverige på grund av betesmarkernas försvinnande gått kraftigt tillbaka under de senaste årtiondena och är numera sällsynt.

Fältgentiana är som sagt en mångformig art, och ett flertal varieteter med oklar systematisk ställning har beskrivits, bland annat den senblommande varianten här i Stensjökvarn, foto Länsstyrelsen.

Stensjö Kvarnagård uppvisar dessa säregna klumpstenar och sten figurerfigurer funna i Kvarnagårdens åkerjord och vatten samt konstnärligt arrangerade av en tidigare generation.

Gården består av 16 byggnader av vilka de flesta har mellan 200 och 300 år på nacken och på bilden ser man smedjan som ligger alldeles intill den lilla dammen.

Byggnaderna i området runt dammen, här smedjan med de vackert knuttimrade väggarna, står alla på kallmurade stengrunder.

Vattenfallet ger kraft som har utnyttjats sedan år 1918 för att producera elektricitet samt för att driva ett sågverk med mera.

I början försågs hela Långserum med ström härifrån och numera produceras växelström ut till det allmänna nätet.

Turbinen har med andra ord fungerat sedan år 1918 och producerar nu bästa sortens gröna elkraft tack vare en god skötsel.

Såghuset och sågen med sitt vattenhjul har en fasad som är klädd med gammal träpanel, vilken fått patina från och av väder och vind.

Mjölkvarnen har också en fasad som är klädd med gammal träpanel, vilken även den fått patina från och av väder och vind.

Området Stensjökvarn omfattar dock inte bara vackra och välskötta byggnader, här såghuset med vattenfallet, och andra anläggningar från de senaste århundradena utan här i området finns också många fornlämningar som vittnar om att människor har bott, levat och verkat här under mycket lång tid.

På marken finns sålunda agrara lämningar och boplatsfynd från såväl stenåldern, bronsåldern, järnåldern som från nyare tider.

Agrara lämningar är lämningar äldre tiders jord- och skogsbruk.

Bilden visar Mjölkvarnen.

Denna dag ger vattnet från den lilla dammen i Stensjökvarn varken kraft till såghuset klingor, elektricitet via turbinerna eller kraft till de malande stenarna i mjölkvarnen.

Längst ner i bild ser man två stora och kraftfulla stöttor till dammens luckor.

Vid mitt besök var dammluckorna stängda och endast en liten rännil med vatten letade sig nedströms mellan såghuset och mjölkvarnen denna dag, vid fullt pådrag måste detta vara en helt annan och mer oerhört mer dramatisk syn.

Delar av gården Stensjökvarn är också ett välhävdat Natura 2000-område med mycket av den gamla ängs- och hagmarksfloran bevarad.

Natura 2000 är för övrigt ett nätverk för att skydda värdefull natur inom EU och bildades för, att hejda utrotningen av djur och växter och för att förhindra att deras livsmiljöer förstörs.

Den vanligaste anledningen till utarmningen är att arternas livsmiljö försvinner. Groddjur och fåglar behöver våtmarker och småvatten. Insekter och hackspettar behöver naturskogarnas döda och döende ved. De blommande örterna behöver skötta ängar.

Natura 2000-områden innehåller livsmiljöer som är värdefulla i ett europeiskt perspektiv och i Vaggeryds kommun är bland annat gården Stensjökvarn ett natura 2000-område.