SPF Bor-Rydaholm på pinnstolsgalej
Nyheter På två måndagar i oktober har SPF Bor-Rydaholm varit på Stolab i Smålandsstenar och fått se hur stoltillverkning går till på riktigt.
Anita Rehnström. Bild: Peter Weihed.
34 SPF:are for i väg vid middagstiden de båda dagarna i egna bilar (kanske utan middagsvila). Vi anlände fulla av förväntan av vad eftermiddagen skulle bjuda på. Väl inkomna på fabriken fick vi välkomstfika och en hörsnäcka vid ett av våra två öron för att alla skulle höra informationen under rundvandringen.
Martin Johansson äger sedan 2017 hela företaget och höll i information och visningen. I början kallades företaget ”Pinnen” eftersom det mestadels tillverkades pinnstolar. Företaget har 47 anställda och tillverkar förutom pinnstolar även bord och skåp. Även stoppade sitsar av stolar klarar dom av och många av produkterna säljs till offentliga lokaler till exempel Gummifabriken Värnamo och äldreboende bland många andra. Det mesta av försäljningen sker i Sverige, men 20 procent går på export, mest till Norge, men inget till Ikea. Träet som används är björk, ek och lite ask.
Stolab använder sig bara av externa formgivare. Carl Malmsten formgav en ”pinnstol” för 83 år sedan och den tillverkas fortfarande på samma plats i fabriken. Företaget renoverar stolar också, men det behövs nog sällan för kvaliten är hög, men kunderna kan ju fördärva. Cirka 15 000 stolar tillverkas per år och till det går det åt 400 000 svarvade detaljer. Jag (Arvid) vill inte byta bak med hen som provsitter alla dom stolarna…….. Under visningen fick vi se hur detaljerna plockades ihop och blev en stol, ibland blir det en pinnsoffa eller ett skåp.
Stolsitsar, bordsskivor och annat i massiv limfog köps in från andra tillverkare. Även en hel del möbelämne köps in utifrån för att kunna bearbetas direkt. Det är robotar som sköter svarvning, putsning lackering och gör många monotona jobb så arbetsmiljön inte blir så dammig för personalen. Vi fick se en robot lackslipa- putsa en hopsatt stol Stolab har större sortiment av stolar än Ikea. Brandrisken är påtaglig och det händer lite tillbud ibland, men tack vare bra larm så har det klarat sig utan större bränder hittintills.
För allt detta och mera därtill tackade vi Martin med hjärtformade chokladaskar och rungande applåder. Med huvudet så fullt av nya intryck så gick nog hemfärden något vinglig kanske, men vad jag vet så kom alla hem efter två mycket uppskattade eftermiddagar…
Text: Arvid Andreasson
Bilder: Karl-Magnus Svensson






