Slättö sand

Slättö sand i Värnamo är ett av Sveriges största flygsandfält i inlandet, en annorlunda natur i ett landskap som annars präglas av mossar, odlingslandskap och skog.

Det ligger en öken djupt inne i Smålandsskogarna. Över markerna och mossarna lyser den med skimrande ökensken och om kvällarna får den dunkel glöd.
(Ur Erik Palm, ”Årsskrift för Sveriges Natur”, 1919)

Ännu vid sekelskiftet 1900 var Slättö sand ett egenartat, trädlöst område, där sanden flög fritt omkring. Sedan dess har trädplanteringar helt förändrat områdets karaktär. Från den högsta punkten ser man nu ett mjukt böljande landskap. Först när man försöker ta sig igenom den nästan ogenomträngliga, lågväxande bergtallen upptäcker man stensamlingar, branter, mindre sanddyner och stora stenblock.

Syfte

• för framtiden bevara ett av sydsvenska inlandets största inlandsflygsandfält med stort geologiskt och botaniskt värde samt med betydelse för kännedomen om landets natur,
• bibehålla flygsandfältets topografi och områdets naturvetenskapliga värden samt göra dem tillgängliga för allmänheten.

Växt- och djurliv

Området är bevuxet med vanlig tall och två slags bergtall, en låg och bredväxande och en upprättväxande smalstammig. Arternas skilda växtsätt förklarar hur skogen så effektivt kan dölja markkonturerna. De solstekta sandbackarna har ett häpnadsväckande varmt klimat. Marktemperaturer på över 40 grader är inte ovanliga. Detta är en miljö som passar steklar – den kanske mest ”intelligenta” insektsgruppen. Sandknutstekeln har gjort många av de små hål i sanden som man träffat på främst kring stigen upp till utsiktspunkten. Hålen är 10-15 centimeter djupa och mynnar i små kammare. Där lagrar steklarna mat till sina larver. Sandknutstekeln fångar stora vivlar, till exempel den av skogsbruket så fruktade snytbaggen.

Den vinglösa spindelstekeln kan ibland ses komma springande på sanden. Den lägger ägg i humlebon och larverna äter sedan upp humlornas larver. Honan kan stickas rätt ordentligt, så låt spindelstekeln vara ifred. Över sanden och den lågvuxna tallen jagar stora trollsländan insekter: den har långa , snabba vingar, stora ögon och kraftiga käkar. Sin larvtid tillbringar den i Storån.

Marksvamparna har en intressant artsammansättning på Slättö sand. Här finns musseroner och annan svamp som är beroende av tall. Exklusivast är droppfläckig musseron och halskråsskivling.

Bland fågellivet finns den speciella arten nattskärra som spelar under sommarnätterna samt trädlärkan – båda arterna är beroende av sandmiljön. Göken trivs i området och spelar under våren. Bland övriga djur märks större vattensalamander som finns i reservatskanten samt vildsvin vars bökande spår du kan hitta i reservatet.

Skötsel ger öken åter

Under de senare årtionden har Slättö sand knappast gett intryck av att vara ”öken”. Åren 1903-1918 skedde en utplantering av bergtall. Denna skogen har nu delvis avverkats och marken har bränts för att åter få fram sanden och för att gynna växt- och djurliv. Sommaren 2014 genomfördes en stor naturvårdsbränning i reservatet och du kan läsa mer om den i högerspalten.

Några tips

Följ den markerade stigen till utsiktsplatsen. Därifrån kan du lätt ana sandfältets buktade linjer. Cirka fem kilometer västerut ser du Ås kyrka. Insekter upptäcker du på de öppna sandytorna utmed stigen. Nordost om ”utsiktskullen”, inne i skogen kan man hitta mystiska sandhögar. De har bildats av sand som blåst in och fastnat i gamla enbuskar.

Var rädd om Slättö sand

Delar av reservatet är känsliga för onödigt tramp. Håll dig därför till de stigar som finns.

Vägbeskrivning

Lättast hittar du till Slättö sand genom att från Forsheda, utmed väg 153 Värnamo-Smålandsstenar, följa vägvisning mot Slättö. Kommer du från väster eller från sydost åker du via Ås respektive Dannäs. Parkeringsplats finns utmed vägen Slättö-Torskinge. Därifrån utgår en markerad strövstig till utsiktsplatsen.

Källa: lansstyrelsen.se/jonkoping/besoksmal/naturreservat