Skoglund: Så enkelt är det att kliva i bedragarfällan

Jag vet inte hur ni andra tänker, men för mig är bedrägerier av de flesta slag något som drabbar äldre människor. Kanske för att det skrivs mest om just den åldersgruppen. Huruvida mina 47 jordsnurr ska räknas in i kategorin ”äldre” låter jag vara osagt, dock är jag tillräckligt internetvan och allmänt misstänksam för att intala mig själv att jag inte blir lurad av bedragare genom skumma länkar eller telefonsamtal.

Men under torsdagen var det så dags för mig att kliva i fällan. Ett resultat av en rad olyckliga omständigheter.

Jag har sedan flera år tillbaka en prenumeration på en tjänst som betalas årsvis. I år har jag medvetet valt att dröja lite med betalningen då jag förhandlat lite med företaget som står bakom tjänsten. Jag ville helt enkelt skräddarsy det lite mer så det skulle passa mig bättre.

Tillslut så enades vi om en lösning som gagnade båda parter och kom fram till summan 1 395 kronor årligen. En summa som jag av naturliga skäl inte lagt på minnet. Det finns ju på internet liksom.

Då jag och företaget var överens muntligt över telefon så har jag inte reagerat nämnvärt att det sedan det samtalet kommit två betalningspåminnelser med företaget som avsändare. Jag visste att jag hade fram till 31 maj på mig och var också i grubblerier om jag skulle behålla tjänsten eller ej, trots att jag förhandlat fram en bra lösning.

Nåväl. Under torsdagen bestämde jag mig för att ”vi kör” och sökte upp det senaste mejlet från företaget bakom tjänsten. Hittade det och klickade på betallänken. 1 260 skulle jag betala. Modern som jag är så scannade jag mina kortuppgifter med telefonens hjälp och tryckte sedan på betalaknappen.

Men sidan stod bara och ”tuggade”. Så jag gick tillbaka och gjorde samma procedur igen. Med samma resultat. Då kom jag att tänka på att jag nog betalat för tjänsten med mitt andra kontokort tidigare. Jag tänkte att det var något strul med att systemet inte kände igen kortet.

Så jag testade med mitt andra kort. Men inte heller detta gick igenom. Då kom den där isande skräckkänslan i magen: ”Aj, är det verkligen rätt avsändare bakom mejlet?”

Om jag skickar mejl till någon så står det att mejlet kommer från Henrik Skoglund. Kollar man sedan mejladressen så står det henrik@skillingaryd.nu. Skulle någon få för sig att skicka ett mejl med mig som avsändare så står det också Henrik Skoglund. Men mejladressen kommer vara något helt annat. Oftast något obegripligt likt ”fishstar123xl.com” eller liknande om det handlar om mindre nogräknade individer som ligger bakom.

Så jag kollade avsändande mejladress. Självklart var det en helt obegriplig adress. Här hade jag alltså intet ont anande gett ut mina kortuppgifter till någon helt okänd. Dessutom försökt trycka igenom en betalning vid flera tillfällen. Menar, bara för att jag uppfattade det som att betalningen inte gick igenom så behöver ju inte det vara verkligheten.

Relativt snart kunde jag andas ut efter att ha kollat mina konton. Alla pengar kvar. Givetvis ringde jag banken direkt och spärrade korten. Vilket kommer medföra att jag måste förlita mig på andras hjälp fram tills de nya korten kommer. I dagens kontantlösa samhälle så är man minst sagt handikappad utan ett fungerande kontokort.

Det läskiga i hela kråksången är ju att bedragaren/bedragarna använt sig av ett företagsnamn som jag i flera år haft samarbete med. De har också lyckats skicka ut ett mejl med en betallänk i direkt anslutning till när jag faktiskt ska betala samt en snarlik summa som det belopp jag skulle betala.

Nu gick ju allting bra. Men vad hade jag kunnat göra för att skydda mig själv att inte ens sätta mig i situationen? Givetvis skulle jag ju gått in på företagets sida direkt, loggat in och betalat min räkning den vägen. I andra hand skulle jag såklart ha hajat till när beloppen inte stämde helt. Självklart skulle jag även dubbelkollat mejladressen.

Se ovan rader som tips på att inte själva kliva i fällan.