Skoglund: Många livsdrömmar som lär gå i kras

Foto: Pixabay och David Alin

Det är gamla synder som gör att jag i dessa bistra ekonomiska tider ändå känner mig relativt lugn över min egna ekonomi. Ty när jag var ung och oförståndig så tyckte jag där och då att det var en jättebra idé att prioritera nattsudd och brudraggning än att betala räkningar.

Vi var ett tappert litet gäng som i slutet av tonårstiden härjade runt på Jönköpings krogar och brydde oss inte så speciellt mycket om morgondagen. Var det snöstorm ute tog man helt enkelt taxi från punkt A till punkt B, även om det så bara handlade om 500 meter.

Eller som den gången vi drog till Stockholm när krogen stängt i Jönköping. Det var ju bara det att det tar några timmat till huvudstaden och då hade ju krogarna stängt där också. Så kan det gå.

Vi levde jetset-liv även fast vi definitivt inte hade ekonomi för det. För egen del ledde det till några prickar hos Kronofogden. Det var inga större belopp det handlade om och jag tror det tog max ett år att betala av allt. Då hade jag ingen utmätning av något slag, utan jag betalade in lite varje månad via bankgiro.

Men det jobbiga var ju helt klart betalningsanmärkningarna. Att hela tiden vara beroende av andra för att fixa ett hyreskontrakt eller telefonabbonemang. Det krånglet har gjort att jag därefter varit väldigt ansvarsfull över min ekonomi. Jag är fortfarande en livsnjutare av rang, men först när räkningarna är betalda.

Jag lärde mig också att aldrig ta någonting på avbetalning och sitta fast med mer räkningar än vad man har råd med om saker och ting går snett. Jag njuter i fulla drag när såna här låneinstitut ringer och stör min frid med frågan om jag vill baka samman alla mina lån till ett.
– Vilka lån? Jag har inga, brukar jag svara och möts i hundra fall av hundra av förvåning.
– Va!? Har du inga lån?

Nu har jag såklart lån. Ett studielån. Men det får ni lova att inte tala om.

Jag inser ju såklart att vissa saker måste man låna till. Exempelvis ett hus. Men det som oroar mig är att vi under en extremt lång tid levt i någon slags ”låna och slösa-verklighet”. Det tas lån till allt nuförtiden. Semesterresan. Kattens avmaskning på avbetalning. Lyxprylar på uppdelningsbar faktura. Etcetera, etcetera, etcetera.

Jag hörde från några bekanta häromdagen att man i Jönköping märkt av ett ökat tryck av behövande som vänder sig till olika hjälporganisationer.

Jag dömer ingen för att man tar diverse stora och små lån. Bankerna har möjliggjort det för oss genom låg ränta i åratal. Men det är nu baksmällan kommer att komma och jag tackar min lyckliga stjärna för att mina ungdomssynder gjort mig lite mer vaksam över debit och kredit.

Tidigare idag berättade vi på skillingaryd.nu att antalet skuldsatta barnfamiljer ökar i Vaggeryds kommun och det är något som oroar mig. Som förälder vill man alltid kunna vara fri att ge sina barn det man anser att de behöver. Den friheten riskerar att inskränkas radikalt nu.

Jag är en nyfiken själ och jag undrar, vad gör ni för att lindra den ekonomiska baksmällan? Kommentera nedan, men tänk på våra kommenteringsregler.

Du som kommenterar tänk på det här:

Inga påhopp tolereras på politiker, andra personer, föreningar, myndigheter eller andra. Inga svordomar eller antydningar till detta tillåts, då tas kommentaren bort med automatik. Rasism är självklart inte tillåtet.

Vi vill gärna att ni använder ert riktiga namn eller har ett återkommande alias. Ibland tvingas vi ta bort kommentarsmöjligheten på grund av att våra regler inte följs.

Blir det ingen bättring så kommer vi att förändra möjligheten att kommentera.