Skoglund: Kan man döpa ett barn efter en läskflaska?
Nyheter Att ge sitt barn ett namn kan vara en grannlaga uppgift. Eller så behöver det inte alls vara så komplicerat. Ibland kan namnet ge sig själv när man exempelvis är och köper läsk.
Henrik Skoglunds son Emil. Foto: Privat
Idag släppte statistiska centralbyrån listan över de populäraste pojk- och flicknamnen. Det fick mig att osökt backa minnesbandet till sommaren 2013 när vårt första barn föddes. Det var en stekhet julidag och förutom lyckan att bli far för första gången och stoltheten i att klippa navelsträngen, så fick jag som man en ny idol: Pojkens mor.
Ta åt er nu mammor, jäklar vilken krigarinsats ni gör när ni föder fram ett nytt liv. Det är imponerande och en insats som jag inte tror någon kan förstå förrän man bevittnat det på nära håll.
Men nu ska inte detta bli en hyllning till mammor världen över. Det ska handla om att namnfrågan ibland kan avgöras via slumpen. Jag och vår sons mamma hade bestämt oss för att gå vidare med namnen Max och Emil. Men vi hade ännu inte beslutat vilket innan det var dags att åka in till BB.
Det var en normal förlossning på alla sätt och jag kan inte riktigt minnas hur lång tid den tog, det är över åtta år sedan. Hursomhelst så blev jag hungrig mitt upp i allt. Det ska noteras att detta var strax runt lunch och jag hade inte ätit något sedan kvällen innan.
Efter konsulterande med personalen så fick jag lov att gå iväg och köpa mat. Det enda ätbara i sjukhusrestaurangen var lasagne, något en skämtsam kollega tidigare varnat mig för att äta i det sammanhanget jag just då befann mig i. Ni som förstår, ni förstår.
Till min lilla lunchrätt köpte jag en dryck, en 50 centiliters coca-cola. På denna tiden körde läskeblasks-företaget en kampanj, att man skulle dela en cola med namnet som stod på flaskans etikett. Oklart varför.
Jag minns inte om jag plockade flaskan själv, eller om den serverades över disk. Men om det var det förstnämnda så kan jag garantera er att jag inte reflekterade över namnet på flaskan när jag valde dryck.
Insikten om namnet som stod där på etiketten kom till mig först efter att jag håvat i mig min lasagne. Strax därefter anlände vår förstfödde sin moders barm och då visade jag upp flaskan för min sambo.
På den röda etiketten stod det med vita bokstäver ”Emil”. Hon nickade lycksaligt och där och då spikades gossebarnets namn. Efter det har vi aldrig sett tillbaka. Max får helt enkelt vänta.
Pojken har dessutom genom åren levt upp till namnet Emil om man sätter det i kontext till en fiktiv liten parvel från Lönneberga socken.
Vi har berättat historien för honom och den nuvarande 8-åringen tycker att det är en häftig historia bakom hur han fick sitt namn.
Så svaret på frågan i rubriken: ”Kan man döpa ett barn efter en läskflaska?” har ett givet svar: Ja!