Sänkt bistånd – ett väljarsvek

Härom veckan presenterade den högerkonservativa regeringen sin budget. I den står det klart att biståndet kommer att sänkas och enprocentsmålet överges. Till att börja med ska biståndet minska med sju miljarder, och ytterligare urgröpning av biståndet är att vänta om den högerkonservativa regeringen fortsätter på samma bana.

Vi lever i oroliga tider. Coronapandemin har lämnat djupa spår i vår omvärld och blottade ett underfinansierat internationellt bistånd. Med eskalerande konflikter, kriser och oroligheter i världen, bland annat i vårt närområde, är ett sänkt bistånd inte bara ineffektivt utan också oklokt. Det behövs fler resurser nu, inte färre. Det svenska biståndet har i internationella sammanhanget hjälpt oss att flytta fram viktiga positioner och fått med oss andra. Ett sänkt bistånd, i kombination med en regeringsförklaring som målar upp Sveriges roll som passiv på den internationella planen, riskerar att minska vårt inflytande i världen.

För bara några månader sedan stod både Kristdemokraterna och Liberalerna och lovade väljarna att de stod upp för enprocentsmålet. KD gick så långt som att påstå att de är garanten för just enprocentsmålet. Bara några månader senare väljer de båda partierna att minska det med sju miljarder kronor. Det är inte annat än ett stort svek.

Sju miljarder kronor är mycket pengar. Det är medel som till både globala humanitära punktinsatser och riktade stöd till organisationer som arbetar för att främja jämställdhet, förebygga fattigdom, bygga upp en välfärd och utveckla demokratin och de mänskliga rättigheterna. Biståndet täcker alltifrån FN-insatser till att främja det lokala civilsamhället genom att strategisk arbeta med frågor som berör olika grupper.

Sveriges bistånd är kopplat till vår bruttonationalinkomst och enprocentsmålet har olika regeringar lyckats hålla i fem decennier. Att världens rika länder ska bidra efter förmåga kopplat till sitt välstånd är ett viktigt förhållningssätt för att möjliggöra en jämställd och jämlik värld. Men det är också en svensk tradition och ett verktyg i det internationella sammanhanget.

Det är dags för KD och L att förklara sig. Varför säger ni en sak innan valet och gör precis tvärtemot efter valet? Har ni tänkt på hur bilden av Sverige påverkas internationellt? Väljarna förtjänar svar.

Azra Muranovic, Carin Ödebrink, Johanna Haraldsson, Niklas Sigvardsson
Socialdemokratiska riksdagsledamöter från Jönköpings län