SAMPO jubilerar: ”Balsam för själen”
Nyheter Det började som en hunger och blev till ett flitigt anlitat coverband. I år fyller SAMPO 25 år.
SAMPO blickar tillbaka på 25 minnesvärda år. Från vänster: sångaren och gitarristen Anders Ericsson, initiativtagaren och trummisen Ronnie Nielsen, sångaren och gitarristen Johnny Grauengaard och basisten Peter Lundstedt. Bild: David Alin [1/6]
– Ambitionen är att folk ska ha kul när vi spelar, säger Anders Ericsson. Bild: Zarah Elfwing [2/6]
Grabbarna gillar att bjuda på en show. Bild: Zarah Elfwing [3/6]
Efter 25 år som band kan SAMPO inte påstå att de är tonåringar längre, men de tycker att det fortfarande är lika roligt med fotosessioner. Bild: Zarah Elfwing [4/6]
Grabbarna samlade kring en Puch Dakota. Bild: Zarah Elfwing [5/6]
Bandet har alltid gillat att bjuda på sig själva. Bild: Zarah Elfwing [6/6]
1997 såg coverbandet SAMPO dagens ljus. Initiativtagare var trummisen Ronnie Nielsen.
– Jag spelade i ett band tidigare, men när mina spelkompisar flyttade till Göteborg hade jag ingen att spela med. 1995 blev jag pappa för första gången till en dotter. Under det första året fanns det ingen tid att spela, men året efter träffade jag några killar som ville spela i ett band och på den vägen är det, säger Ronnie.
Ronnies önskan var att bilda ett coverband med rock-prägel. SAMPO bildades och ett halvår senare fick Ronnie och Jonas Lundin sällskap av basisten Peter Lundstedt. De hade sin replokal i en ombyggd damtoalett på Apladalsskolan i Värnamo och 1999 kom sångaren Johnny Grauengaard med i bandet.
– Jag var nyinflyttad från Danmark och var van vid att spela egen musik, men när jag såg dem på Harrys en kväll kände jag att det var ett driv i bandet. Jag tog beslutet att provsjunga för dem och jag måste säga att det var en speciell känsla att provsjunga för ett coverband i en damtoalett på Apladalsskolan, skrattar Johnny.
När gitarristen och sångaren Anders Ericsson kom in i bandet 2006 sattes den sista pusselbiten på plats. Sedan dess har bandet varit en flitigt anlitad aktör på evenemang, välgörenhetsspelningar, bröllops- och företagsfester.
– Ambitionen i Sampo är att folk ska ha kul när vi spelar. Det är en magisk känsla att se publiken vara uppe redan vid den första låten och sjunga med i takterna till ”I Got A Feeling”. Tack vare vår breda repertoar så får vi med oss både yngre och äldre, säger Anders Ericsson.
– Jag vet att vid förra Värnamodagarna var det många 20-åringar som kom till evenemanget enbart för vår skull. Det roligaste är att det känns som vi utvecklas hela tiden. Vi tar oss an nya låtar som vi aldrig trodde vi skulle göra och vi gör dem på vårt sätt, vi ”samponerar” dem helt enkelt. Att komma ned till replokalen en gång i veckan är som balsam i själen: en släpper allt annat och fokuserar på stunden just där och då, säger Johnny.
I år firar bandet 25 år och när SAMPO tar plats på scenen under Värnamodagarna blir det både popquiz (frågesport kring pop) med nya förmågor men även en traditionsenlig konsert under fredagskvällen.
– En av anledningarna till varför vi fortfarande håller på är att det har en blivit en lång vänskap av det hela. Det bygger mycket på ömsesidig respekt och att ha samma ambitionsnivå. Vi har lagt det på en lagom nivå och en kommer alltid tillbaka till bandet. Vi är ett gott gäng som spelar, säger Peter Lundstedt.
– Det bästa med bandet är att att få vara ute och spela. Att få känna publikens stöd och att få komma in i det där flödet när allting bara klaffar, då är det bara magiskt, säger Ronnie Nielsen.
Bandet har flera starka minnen från sin existens. Anders Ericsson minns speciellt en spelning under Värnamodagarna.
– Jag hade brutit benet och bandet hade fixat en stor soffa i form av ett bagageutrymme från en Chevrolet. Det var en annorlunda spelning, men det gick bra, berättar Anders.
– Den var blytung den där soffan kommer jag ihåg. Sedan kommer jag även ihåg när Anna Book dansade sönder mitt pedalställ i samband med ett annat år. Det var inte lika roligt, berättar Johnny.
SAMPO har även fått äran att vara förband åt E-Type i samband med Ljungbydagarna och har alltid bjudit på en show. Men det finns även en spelning som bandet aldrig glömmer: spelningen på en rastplats i Bålsta.
– Jag träffade en bandbokare under en skidresa. ”Ni måste komma och spela i Stockholm”, uppmanade han mig och bokade in oss för en spelning. Vi var överlyckliga över att vi skulle få spela i Stockholm och åker till spelningen i en gammal turnébuss. Då visar det sig att Bålsta låg inte alls i Stockholm, utan 7,5 mil (!) därifrån, precis vid länsgränsen. Till råga på allt svänger vi in vid ett sunkigt ställe och tänker att ”det säkert inte är här vi ska spela”, men det var det! Spelningen blev väldigt lyckad men en glömmer aldrig den spelningen, skrattar Ronnie.
Vad är det som driver er att köra vidare?
– Att vi har lagt det på en lagom nivå. Vi träffas en-två gånger i veckan och repar och gör ett tiotal spelningar om året. Att få komma ned till replokalen efter en arbetsdag och bara få befinna sig i nuet är som balsam för själen, avrundar Johnny.