Så minns vi Sten Stures: Arkitekten

– Det finns mycket minnen med Sten Stures, så jag tycker att det är nästan som en institution, som ett kulturmärke för folket, säger arkitekten och skaparen Aleksandra Ohlson. Bild: David Alin

Våra reportage om Sten Stures gatukök visar att gatuköket har stort avtryck hos kommuninvånarna. För en person ligger Sten Stures extra varmt om hjärtat: arkitekten och skaparen Aleksandra Ohlson.

Efter att ha tagit examen som arkitekt i Göteborg hamnade Aleksandra Ohlson och hennes man i Värnamo. Hennes man fick jobb på Smålandsstenars Mekaniska Verkstad och Aleksandra blev arkitekt på bsv konsult, i dag bsv arkitekter och ingenjörer AB.

– En dag blev jag kontaktad av Adriano Bedin som drev Sten Stures korvlåda. Han ville göra en större satsning, eftersom Sten Stures var en populär samlingspunkt bland Värnamoborna. Då fick jag uppdraget att göra detta, berättar hon.

Adriano ville flytta verksamheten närmare centrum och lösningen blev att flytta in verksamheten från Pilgatans kant till Lasarettsagatan, till tomten bredvid det tidigare polishuset.

– Det uppstod dock problem för kommunen ville ge ett tillfälligt bygglov. Man ville använda hela tomten, men man hade inga planer. Vi sa ”ja, då kan vi bygga en tillfällig kiosk som man kan flytta sedan”. Kommunen beviljade ett tillfälligt bygglov mot att vi byggde en flyttbar kiosk samt att vi installerade två toaletter tillgängliga för allmänheten, men Adriano började drömma om att också ha en restaurangdel så att han kunde servera lite andra rätter också. Då kom jag på idén med en kiosklänga där man kunde servera utåt. Sedan fortsatte disken innanför dörrarna och vid diskens slut fanns en restaurangdel till vänster. Det blev som en matplatsdel, Adriano utvecklade idén och det blev som en liten restaurang där, berättar Aleksandra.

Med den vinkelformade restaurangdelen gick Sten Stures från att en kiosk till ett gatukök. För att öka gemenskapskänslan ytterligare fick Aleksandra en idé att bygga ett pelartak över utedelen.

– Det måste kännas mysigt när man handlar där, även om regn eller snö faller. Då hittade jag på det här taket. Han som konstruerade det hela var rätt ny i sin roll, så han tog till ordentliga proportioner med rejäla balkar, men det fungerar och det har fungerat hela tiden. Sedan hade han räknat fel på höjden, för det var från början tänkt som ett skepp, men så blev det som en nos och det har fungerat väl det också, säger hon.

1983 invigdes Sten Stures gatukök och Aleksandra var på plats tillsammans med sin ettårige son för att se hennes skapelse bli verklighet.

– Jag har en bild där jag står med honom i famnen och kiosken i bakgrunden. Det var fantastiskt och det blev ju en sådan succé. Adriano var överförtjust och det var en väldigt fin tid, säger hon.

Vad tror du att Sten Stures har betytt för Värnamo?

– Så fort jag pratar med någon så säger de: ”Åh Sten Stures, det minns jag. Där stod vi och svärmade.” Där skulle man alltid äta korv. Det var så dyrt på restaurangen så man tog något litet. Sedan efter dansen så gick man dit och åt korv, alla stannade kvar och träffades där och några blev par. Det finns mycket minnen med Sten Stures och jag tycker att det är nästan som en institution, som ett kulturmärke för folket.

Kommunen har för avsikt att riva gatuköket. Vad tänker du om det?

– Jag tycker att det är jättetråkigt. Gatuköket är konstruerat med stålbalkskonstruktioner under så att det kan flyttas i två delar och jag känner att det måste finnas någon kompetent och kunnig person som skulle kunna flytta verksamheten och driva den vidare på en annan plats. Helst ska det vara någonstans på plats där mycket folk vistas, där det blir en som en samlingspunkt. Smålänningar är ju sådana entreprenörer och jag känner att det borde finnas någon som vill driva gatuköket vidare.

Hur minns du Sten Stures?

Mejla in dina berättelser till redaktionen@vmo.nu så uppmärksammar vi era historier under våren.