Profilen: ”Så tänker judarna om Israel och Bibeln”

KG Larsson har varit präst och församlingsföreståndare i över femtio år. Han är en av Sveriges mest välkända och uppskattade förkunnare och har skrivit fler än tio bästsäljande böcker. I måndags föreläste han för Shalom Värnamos medlemmar. Bild: David Alin

Larsson föreläste utifrån temat ”Så tänker en jude”.

– Israel har haft tre stycken viktiga funktioner i vår tid. Den första funktionen var att det var genom Jesus som försoning bringades för hela mänskligheten. Han var den kvinnans säd, om vilket Gud talade redan på syndafallets dag, som skulle krossa ormens huvud. Den andra funktionen som det judiska folket har det är att den här boken (Bibeln) är ett judiskt dokument. Den kommer inte från någon frikyrklighet i Sverige, utan den kommer faktiskt från det judiska folket. Sedan har Israel en tredje funktion som inte ännu har gått uppfyllelse: att Jesus ska komma tillbaka. När han kommer tillbaka så kommer han inte till Värnamo utan han kommer till Olivberget i Jerusalem. Jag tror att det är en av orsakerna till att det är så problematiskt i Mellanöstern: för att till varje pris försöka förhindra att Jesus ska komma tillbaka, för att ”han ska besegra varje fiende med sitt ord och svärd” säger Paulus, för han är segerherren och han kommer att komma tillbaka när tiden är inne.

– Vad är Israel för någonting egentligen? Jag satt en kväll och hamnade i ett program som leddes av de ortodoxa judarna i Israel. De beskrev de hur de såg på Israel och det utgår ifrån att om de säger någonting så stämmer det också med verkligheten. Vad är det i Israel? Jo, säger de. Det börjar med bokstaven I. I det hebreiska ordspråket så står bokstaven I för någonting som inte betyder någonting, det är betydelselöst. Säger man då israel så är det en liten prick över i:et. Vi svenskar brukar ju säga att om ni ska ha kaffe, så kan det bli pricken över i:et, att det är någonting positivt, men inte så i det judiska språket. Där menas att det finns ingenting som är mer meningslöst på det här jordklotet än pricken över i:et – den har ingen början, den har ingen slut, den har inget innehåll och så ser de ortodoxa judarna på vad det judiska folket är för någonting: Det är ingenting, de betyder ingenting, det är centrerat på de själva och de själva kan ingenting, men då säger Paulus som själv var jude ”Det som ingenting var. Det utvalde Gud.” En fantastisk bibelvers och man tänker på att det är skrivet av en jude och skickat till det judiska folket som inte är någonting så säger Paulus: ”Det som ingenting var. Det utvalde Gud.” Han utvalde. ”Många äro åkallade, men få utvalda.” Det vill säga det judiska folket. Gud valde det folket. Han kunde ha valt någon annan av alla de folk vi har representerat i gamla testamentet, men Gud väljer medvetet ett litet folk som säger vi är ingenting, men det som ingenting var det valde Gud.

– Storheten med Israel är däremot de två sista bokstäverna i namnet Israel. E-L. EL som är förkortningen på det riktiga Gudsnamnet Elohim. Alltså, man vill inte gärna uttala det Guds namn som Gud använde när han talade till Mose. Gud har många namn i gamla testament El Shaddai, Adonai men Elohim är det viktigaste Gudsnamnet och det är det som ger värde åt det här lilla folket nere i Mellanöstern. De är ingenting i sig själv. Nej, men deras stora betydelse är de där två sista bokstäverna E-L-Elohim. Gud har satt sitt namn till dem, han har tagit sin boning i dem och det är några sådana platser som vi har i vår värld där Herren säger att Herren har fäst sitt namn. Han säger bland annat så här: ” Jag har fäst mitt namn vid Jerusalem” och jag tror det är en av orsakerna till att just Jerusalem är så högt upp på dagordningen. Alltså, när Israel kommer att delas, för jag tror det kommer att delas, eftersom profeten säger så här ”att i samband med att Messias kommer åter så är motivet till att han kommer åter ett av igenkänningstecknen. De har delat mitt land”, som det står i profeten Joel. Så när den frågan kommer upp på dagordningen, att världens ledande politiker inte hitta något motiv till fred i Mellanöstern utan att dela på Israel och när det sker, då kan vi lyfta våra upp ögon upp för då nalkas förlossning. Då är det snart sommar., då kommer Kristus igen, så som han har lovat i sitt heliga ord.

– Så Israel är i sig själv ingenting, ibland framkommer det när vi läser det gamla testamentet och det är att Gud använder båda namnen. så han kan säga så här: ”Hör du Jakob. Du ska inte längre heta Jakob utan Israel.” Israel. Herren sätter sitt namn till det som inte är någonting. Det här gäller Israel i första hand naturligtvis men det gäller ju också dig och mig, vi som ibland tycker att vi är ingenting och vi som ibland jämför oss med andra. Det är väldigt dumt att jämföra sig med andra, för man jämför sig alltid med det som är bättre högre, större, märkvärdigare och så tappar man frimodigheten. Varje gång du jämför dig så är det misslyckat. Vi är ingenting. för dig så är det misslyckat. Det är ingenting, men den Gud som är Israels Gud han säger så här: ”Jag har tagit min boning. Jag vill ta min boning. Jag vill bo i dig så att till och med din kropp blir ett tempel åt den heliga ande och åt den helige.” Så ser de ortodoxa judarna på Israel.

– Vad blir tecknet på din återkomst? Jag tänkte ta med dig på en liten resa. Därför att vi gör en helt annan resa i Sverige. Och när jag då frågar de ortodoxa judarna vilket är det viktigaste kapitlet som vi har i Bibeln så får jag till svar i varje fall Första mosebokens första kapitel: skapelseberättelsen. Ja men så här, den har vi ju rensat ut i Sverige. På alla universitet så säger man att skapelseberättelsen kan ni riva bort, därför att den inte går att verifiera, men när de frågar de ortodoxa så säger de att vi skulle bara behöva ha det första kapitlet för det är en sammanfattning av hela Bibeln. Så jag tänkte ta med det på några utav de här dagarna, säger KG Larsson.

”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Jorden var öde och tom och mörk och var över djupet och Guds ande svävade över vattnet. Gud sa var det ljus och det blev ljus”

– När de ortodoxa läser det här så läser de det på följande sätt. Den första dagen i skapelsen kännetecknar det som hände det första årtusendet. Det som hände på andra skapelsedagen var det som kännetecknade det andra årtusendet och det som kännetecknar den tredje dagen det var tredje årtusendet.

”Gud arbetade sex dagar och på den sjunde vilade han.”

– För att gå tillbaka till den här frågan om ”när kommer Jesus tillbaka” så finns den inte på dagordningen i Sverige. Vi tror att släkten kommer, att släkten går och så fortsätter det så i evighet. En dag tar ju tiden slut och en dag kommer Messias tillbaka, så frågan är när. Vår tideräkning säger att det är år 2025 efter Kristi födelse i Betlehem. Var och en som har läst lite historia inser ju att Jesus inte föddes år noll, därmed så hänger ju hela vår tideräkning i luften. 2025 efter vadå? Ingenting, men frågar man judar så är det år 5 785 efter skapelsen som skedde den 1 oktober. Varför de har just den 1 oktober har de inte lyckats förklara, men så ser det på det och så säger dem: ”Sedan måste du lägga på några år för att komma rätt i tideräkningen, i det här fallet 202, vilket gör att det år som nu firas i Israel är 5986 och vi kommer inte längre än till 6 000, för då kommer Messias tillbaka. ”Men hallå, det står inte i Bibeln om den dagen”. Jo, det står i Matteus 23, men den dag som inte vi vet någonting om har ingenting med Messias återkomst att göra utan det står så här: ”Himmel och jord ska förgås.” Men om den dagen och om den stunden, alltså när himmel och jord ska förgås, det vet ingen och det ligger i varje fall tusen år framåt. Så vi behöver inte särskilt specificera det för oss, men det här som har

med Messias ankomst att göra så tror jag vi har inte lång tid i. Enligt judarna så är det elva år. Av de elva åren så är sju år vedermödan. Så får du ha vilken teologi du vill om vedermödan, men om vi inte ska få ha med vedermödan då har vi fyra år på oss. Jag fick tillskickat mig en artikel från Uppsala Nyheter om att det finns något som kallas för Agenda 2030. 2030. Vi har inte så lång tid dit, men vi vet att vi inte kommer förbi 2030 utan att det kommer hända någonting världsomspännande. Alla som forskar på olika sätt säger att vi kommer till 2030, sedan vet vi ingenting. Jag tror det att har med Messias ankomst att göra, men jag tar det här:

– Den första skapelsedagen använde Gud och då säger Gud att det tog tusen år. Då sa Gud ”Varde ljus!” och det blev ljus. Det var allt, det tar ju inte tusen år att säga ”Varde ljus!”, så varför använder Bibeln en hel skapelsedag bara för att uttala de här två orden? Då har jag fått lära mig att det viktigaste som vi har i tiden, det är inte att Gud skapade fiskar och fåglar och älgar och grönska, utan det viktigaste det var den första skapelsedagen. Att du avsätter tid, kraft och möjlighet för att lära känna vem Herren är. Det är det viktigaste. När vi kommer lite längre fram i gamla testamentet så säger profeten Hosea att ”Sträva efter att lära känna Herren”. Sträva efter det. Avsätt tid för att lära känna vem Herren som en gång sade ”Varde ljus!” är, oavsett om vi har kommit upp i åren lite grann.

– Längre fram i vår bibel, när det judiska folket blev befriade från Egypten och de kommer till Sinai berget den första pingstdagen i världens historia, 50 dagar efter uttåget från Egypten, så ger Gud dem orden som det står i Moseboken. I Sverige säger han att han gav dem budorden, men det står orden och framförallt var de tio stycken. Det första budet lyder ”Du skall inga andra gudar hava jämte mig”. Det är den svenska tolkningen och den är så bedrövlig. När jag säger det här till de ortodoxa judarna så skakar de på huvudet och säger ”Hur kan ni komma så vilse att ni inte läser som det står, utan ni läser den tolkning som ni tror den är rätta och den är totalt fel? I Bibeln står det så här:

”Herren sa. Jag förde er ut ur Egypten med stark hand. Därför ska ni inte ha några andra gudar jämte mig.”

– Det handlar om Herren. Det handlar inte om Israel, det handlar inte om dig, det handlar om han som en gång grep in när det judiska folket var trälar och slavar i Egyptens land. I andra moseboken står det att på den rätta dagen så förde han ut dem ur Egypten och så säger han till dem:

”Jag är Herren ur Gud. Ni skall inte ha några andra gudar vid sidan av mig.”

– Det behövs inte. Därför att om vi har Herren till vår Gud, så behöver du inte lita på någonting annat. Den första skapelsedagen betonar ditt och mitt och det judiska folkets behov av att lära känna vem Herren är, mer än att lära känna vem du själv är. Den andra dagen så står det så här, i Första Mosebokens vers sex till åtta:

”Gud sade: »I vattnet skall ett valv bli till, och det skall skilja vatten från vatten.« Och det blev så. ₇Gud gjorde valvet och skilde vattnet under valvet från vattnet ovanför valvet. ₈Gud kallade valvet himmel. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den andra dagen.

– Det här är lite intressant på ett sätt. En gång i tiden så har jordklotet omslutits av ett valv, det finns inte i dag. I dag har vi kvar resterna utav ett ozonskikt som skyddar oss från ultravioletta strålar, men en gång i tiden så fanns det ett valv utav vatten för att Herren skapade vattnet över och under valvet. Hela jordklotet omslöts av ett vattenlager, som gjorde att det blev ett subtropiskt klimat i hela vår värld, men någon gång i tiden så rämnade det här valvet.

– Jag blev tittandes på ett vetenskapsprogram på SVT en natt. Programmet försökte att förklara hur jorden har blivit som den har blivit. Då säger de i detta program, det var ingen kristen kanal utan det låg på SVT, följande:

”Att en gång i tiden så omgavs hela jordklotet av vatten, men av någon oförklarlig anledning så rämnade det här valvet som omslöt hela jorden, då föll allt vatten ner på jorden och täckte hela jorden.”

– Vi kallar den situationen för syndafloden, för det kan ju omöjligt regna så mycket så att Kebnekaise eller Kilimanjaro står under vatten. Det regnade i 40 dagar, det täcker inga berg men om det var så att vattnet som omslöt jorden rämnade av någon anledning då stod hela jorden under vatten. Det hände för flera tusen år sedan. På tal om det så säger man ju i Sverige att skapelsen är i princip 13,6 miljarder år sedan. Då var det någon liten amöba i havet som steg upp på landbacke, rätade på ryggen och så gick den på bakbenen och så blev det en människa. Det är otroligt att det finns någon som tror på sådant, men i en amerikansk vetenskapsskrift från inte så länge sedan så skriver man att det är möjligt att jorden inte är äldre än 6 000 år och då tänkte jag att ”nu talar vi ungefär samma språk”. Det är möjligt att jorden inte är äldre än så. Vattnet som täckte jorden, eller i det här laget som omgav hela jorden, kollapsade av någon anledning och dränkte hela jorden och de enda som överlevde här var Noah med sin familj som hade byggt arken.

–  Då går vi fram till nästa dag, som blir den fjärde dagen. Alltså det fjärde årtusendet efter att Gud sade ”Varde ljus!”. Vad skapade Gud på den fjärde skapelsedagen? Jo, då står det så här: ”Då skapade Gud solen och målen”. Varför då? ”Jo säger Herren, de ska vara tecken som utmärker högtider dagar och år”. Innan Gud gjorde människan så lade han ut skapelsedagarna och helgdagarna och så säger han att detta är Herrens högtider. De är inte judiska, de är Herrens högtider: de är fyra på våren och så är det tre högtider på hösten. Vi i Sverige som anser oss veta bäst har skippat de här högtiderna på hösten av en anledning som jag inte förstår. Jag tycker att vi skulle kunna vara med om en reformation, där vi får erkänna att vio har begått en stor synd: vi har tagit bort någonting som Herren har lagstiftat. Han har skapat solen och månen för att utmärka särskilda högtider. I september infaller den första högtiden på hösten, nyårsdagen, men det är inte som första advent eller nyårsdagen i januari, utan nyårsdagen i Bibeln är något mycket mer. Det kallas också för basunklangens dag, morgondagens dag här på jorden. När vi läser vår Bibel och läser om basunklangens dag, då tänker vi inte på morgondagen. Vi tänker på den dagen när den sista basunklangen ska ljuda och morgonen ska bryta in och Paulus säger: ”Nu är det natt, men vi tillhör morgondagen”.

– Nyårsdagen åtföljs sedan ett par dagar senare av en högtid som är helt borta i Sverige, som kallas för den stora försoningsdagen: Yom Kippur. Det är den dagen när man inte går vidare utan att man har gjort upp med de som har hamnat i konflikt. Den har någon inom kristenheten bara plockat på och vi har den inte. De som är mest positiva de sa ”vi har ju långfredagen”. Ja, det har judarna också, men vi skulle behövt ha den här dagen på hösten när vi får lätta på bördan för psykoterapeuter och kuratorer och ha en försoningens dag när vi får vara ledda av Herren och göra upp med dem som vi har hamnat i konflikt med. Försoning är viktigare än ekonomi i Guds rike. Den tredje högtiden, lövhyddotiden, är en underlig högtid, men Herren säger i moseböckerna att ”under den högtiden så ska ni vara glada i sju dagar.” Han säger inte ni kan få vara det, utan det är en gudomlig befallning att de ska vara glada i sju dagar. När jag läser om den eller om jag är i Israel under lövhyddotiden så tänker jag det här skulle alla tråkmissar i Småland behöva erfara: en gudomlig befallning att man måste vara glad i sju dagar. Så på den fjärde dagen och det fjärde årtusendet avhandlas högtiderna. Vad hände under det fjärde årtusendet efter det att Gud sade ”Varde ljus!”? När jag går till de ortodoxa judarna så säger de att på den fjärde dagen så steg det fram en man i Israel och sa ”Jag är världens ljus”, nämligen Jesus. Alltså Gud är så noga med detaljerna och han ger det till sitt egendomsfolk i Israel. När vi sedan börjar titta på detaljerna så ser vi att de har ju ett djup i detta som vi saknar, tycker jag i alla fall i svensk kristenhet.

– Den femte dagen, säger Herren så här:

”Jorden ska frambringa levande varelser efter deras slag. Boskapsdjur, kräldjur och jordens vilda djur efter deras slag. Och det blev så. Gud gjorde vilda djur efter deras slag. Och boskapsdjuren efter deras slag. Och markens alla kräldjur efter deras slag. Och Gud såg att det var gott.”

– Det är lite intressant för detta är den totala kollisionen med en lära som våra barn pumpas in i: evolutionsteorin. Där får de lära sig att jorden och människorna och skapelsen har kommit till genom att det small till ut i universum en gång och så blev allting till. Han som kom med evolutionsteorin, Darwin, skriver så här: ”Om min teori är sann så förutsätter det att det har skett många, många befruktningar över de olika arterna i djurvärlden.” Men här är Gud noga med att säga att Han skapade dem efter deras arter och deras slag, som det står i Bibeln. Därför kan du inte korsa en ko med en hund. Det går inte, för de är olika slag och därför så faller hela denna lögnaktiga propaganda som vi matar och tillåter våra barn matas med. Tyvärr är det så här i kristenheten i Sverige i dag när man frågar tonåringar som har vuxit upp i kyrkan med kristna föräldrar, om vad som var den främsta orsaken till att de lämnade den kristna tron?  Då svarar en överväldigande majoritet av dagens ungdomar: ”Det var när vi kom i kontakt med evolutionsteorin”. Vi hade lärt oss i kyrkan att Gud skapade, men när vi kommer till skolan så säger man nej, nej, nej, det finns ingen Gud bakom det här, utan världen har kommit till på grund av att en stor smäll. Så pumpas man med detta år efter år och då blir kostnaden att de kristna yngre lämnar det bakom sig.

– Den sjätte dagen, alltså det sjätte årtusendet som vi befinner oss i nu om vi tror på den judiska tideräkningen, så säger Gud: ”Låt oss göra människor till vår avbild” Nu är vi i slutet av den sjätte dagen, den dag om vilket profeterna säger att en dag så ska vi få se Jesus med våra ögon, vi ska bli förvandlade och vi ska bli lik honom själv genom att vi får se honom sådan som han är. Det är vad jag ser fram emot. Det är den sjätte dagens stora objekt för himmelens Gud, att på den sjätte dagen gjorde Gud människan till sin avbild. Då är ju frågan: vad är det som är speciellt med människan? Vad innebär det att vi är skapade till Guds avbild? Ja, det är någonting som vi har förlorat under de här åren, men någonting som besvärar oss varenda en. Vi går till frissan, vi färgar håret och vi klipper håret. Vi köper smink och vi försöker få bort alla rynkor. Varför då? Jo, därför att vi saknar någonting och det vi saknar är någonting som inte vi vet om att det ens en gång finns, men det finns: Guds härlighet i en människa. Vi har alla syndat säger Paulus i Romarbrevet 3 och vi saknar härligheten från Gud. Det judiska folket har förlorat Herrens härlighet och mänskligheten förlorade den när Adam och Eva syndade. Då förlorade vi härligheten, men den fanns kvar i templet i Jerusalem. I det solomonska templet så fanns Herrens härlighet och där berättas att när Salomo skulle inviga templet, det första templet, så kunde prästerna inte gå in i templet, eftersom Herrens härlighet var så intensiv. ”Den var där, men här kom ni in, för här finns inte denna gudomliga härlighet” menar Salomon. Då kommer Herren till profeten Hesekiel och säger: ”Du Hesekiel, lägg märke till vad de gör i mitt eget hus. De för in saker och ting som jag inte godkänner i templet.” Och så flyttade Herrens härlighet från det allra heligaste och ut på trappan ut, ut på torget och sedan flyttade den österut. Sedan dess så har det judiska folket längtat efter en enda sak: att Herrens härlighet enligt det profetiska ordet ska vända tillbaka. Jag har varit vid Västra Muren och när jag då lite försiktigt frågar de som står där och ber, framförallt de ortodoxa judarna, vad de ber om så svarar de:

”Det finns en sak som vi ber om och det är att den dagen snart ska vara inne när Herrens härlighet ska vända tillbaka till Jerusalem, som han har lovat genom profeten Hesekiel. Han kommer tillbaka.”

– Det är det vi ber om i församlingarna också. Vi kan lite hurtfriskt stå upp och så säger vi ”kom med din härlighet över oss” och jag tänker att ”de vet inte vad de sjunger”, för om Herrens härlighet kommer bland oss så står man inte upp med upplyfta händer. Vi kommer att kastas till golvet och ropa som Jesaja: ”Herre, jag är oren. Gå bort från mig herre, men Herren tog bort synden. Han renade honom och så fick han bli det Gud hade kallat honom att vara. Det är den sjätte dagen. Vi befinner oss alltså enligt den ortodoxa tideräkningen i slutet av den sjätte skapelsedagen, när Gud gjorde människan till sin avbildning, och jag tror inte vi har så långt till det ögonblicket när Herren kommer att uppfylla även denna dag när vi ska bli förvandlade och bli mer lika Kristus själva. Hur blir det i himlen frågade folket Jesus? ”Ja”, sa Jesus, ”det blir inte som på jorden. I himlen så ger sig inte män åt kvinnor och inte kvinnor åt män. Vi blir som änglar och så ska vi vara med i en gemenskap där Herren har återupprättat och renat hela sin skapelse och de människor som ska befolka i ord.” ”Jag såg en skala som ingen kunde räkna”, säger Johannes när han tittar in i himlen, ”en skala som är så stor”. Det handlar om många miljarder människor som ska leva tillsammans med Herren Jesus Kristus själv tillsammans med han som i Uppenbarelseboken har namnet Guds ord. Det är hans namn. Därför ska vi hålla Bibeln högt väl. Vi ska inte rata den, vi ska inte lämna den på sidan utan vi ska läsa den.

– Sen kommer den sjunde dagen i skapelsen, då vilade Herren. I den judiska teologin, så kommer en period som har många olika namn: den kallas för vilodagen, den kallas för guds rike, den kallas för himmelriket, den kallas för tusenårsriket. ”Det är den period på jorden när satan blir bunden, när hela Israel är frälst”, säger Paulus i romarbrevet. Förstår du vilket väckelsemöte? Det är fantastiskt och jag undrar om vi inte är på väg till det mötet snart. Det berättas om det i Zakaria. Profeten Zakaria säger att Israel kommer att bli trängt på alla sidor och så kommer de att vara ute mot Olivberget. Men när det är som alla värst, då stiger messias ner, så lyfter han sina händer över dem och så säger han: ”jag är Jesus, er broder”. Då ska de se upp till honom som de har genomborrat och så ska Israel bli frälst. Det som händer då, då är vi alltså i det fridsrike som Bibeln talar om, så säger profeten Jesaja att några av dem som har kommit i tro på Jesus, alltså när han stiger ner på Olivberget, ska gå ut till alla hednafolken och förkunna Herrens härlighet. Carl Rosenius har skrivit en kommentar till Romarbrevet. Han skriver så här:

”Den dag kommer när det judiska folket kommer att besöka svenska orter, städer och församlingar. När de kommer till de här församlingarna så liknas den församlingen vid en död man, men efter deras besök så liknas församlingen vid en levande man. Hur kan jag vara så övertygad om detta?”

– Det skriver han på 1800-talet. Och så kommer det som jag tycker är det bästa med EFS-teologi:

”Vad Gud har sagt i sitt ord, det tänker han se till att det går i uppfyllelse.”

Har Gud sagt det, då går det i uppfyllelse. Har han inte sagt det så kan vi lämna det, men har Gud sagt någonting då kan vi lita på att det går i uppfyllelse. Det är den dagen som vi ser fram emot och så ska vi få vara hemma hos Herren. Vi ska alltid få vara hos Herren tillsammans med honom i en evig gemenskap.