Profil oroad över utveckling

Den tidigare EU-parlamentarikern David Lega ser med oro på omvärldsläget. Bild: David Alin

Under lördagen var den tidigare idrottsprofilen och EU-parlamentarikern David Lega en del av Shalom Värnamos Israelkonferens i Allianskyrkan i Värnamo. Han föreläste om ”Globala konflikter – Israels möjlighet till en långvarig fred och relationen med Europa”.

Lega blev EU-parlamentariker 2019. Han valde att engagera sig i internationella frågor och blev ledamot i utrikesutskottet. Han kom att bli en viktig del i Abraham-avtalen, en serie överenskommelser om normalisering av förbindelserna mellan Israel och Förenade Arabemiraten, Bahrain, Marocko och Sudan. Lega fick äran att göra ett statsbesök i Förenade Arabemiraten och fick en privat pratstund med presidenten Sheikh Mohammed bin Zayed.

– Det finns i dag ett genuint intresse för fred, kunskapsutveckling, turism och relationer i den delen av Mellanöstern. Jag tror att om Förenade Arabemiraten hade varit en demokrati så hade de inte skrivit på avtalet. Vi pratar otroligt ofta i dag om vikten av en god utbildning, men alldeles för sällan om en dålig utbildning. Vi vet att vi med svenska skattemedel har finansierat läroböcker i Gaza och på Västbanken som göder antisemitism och judehat och vi har inte gjort något åt det, säger David Lega och fortsätter:

– Vi vet att de terrorister som utförde dåden den 7 oktober 2023 växte upp i skolor som utbildar med de här böckerna. Det är fruktansvärt. I geografiboken är inte Israel med, bara Palestina som land. I grammatikböckerna såg jag meningar som ”ta ut verbet ur följande mening: Den palestinska martyren gjorde jihad mot befolkningen”. I biologiböckerna stod det att israeliska styrkor åkte in i Gaza om nätterna och kidnappade palestinier och snodde deras organ. I samhällskunskap stod det att de lämnade radioaktivt avfall över Gaza om nätterna. Om man växer upp med det så är det väl klart att man hatar det. Så att vända detta kommer att ta tid, men det betyder inte att man inte ska ge upp.

Lega ser med oro på det förändrade omvärldsläget.

– Storbritanniens uttåg ur EU och Coronapandemin förbundet sårbart och skadat. Putin såg detta och försökte utnyttja situationen genom att invadera Ukraina. Han trodde att landet var skadat, att de inte skulle kunna hålla tillbaka den ryska armén och att de skulle kunna ta över Kiev på åtta dagar. Det han inte hade räknat med var den motsatta effekten och att Europa skulle enas på ett sätt han inte var beredd på. Hade de lyckats så hade inte världen sett ut som den gör i dag. I dag ser vi en förändrad bild. I dag ser vi EU och Nato mot Kina, Ryssland, Nordkorea och Iran. Vi vet att Ryssland köper raketer och drönare av Iran, men vi vet också att Ryssland har svårt att finansiera sina satsningar på grund av invasionen av Ukraina. Vad består deras betalningar av? Kärnvapentekniker? Det vet ingen.

– Förra Trumpadministrationen arbetade hårt med att stärka relationerna mellan USA, Europa och Israel. Nu ser vi att den nya Trumpadministrationen har tagit ett steg tillbaka samtidigt som relationerna mellan Europa och Israel finns kvar. Min oro är att Europa kommer att få fokusera själva på Ryssland och att USA fokuserar på Kina. Det innebär att ingen fokuserar på Iran. Därför är Israel så viktigt. Vi vet att Iran stöttar Hizbollah och Hamas, vi vet att de stöttar Huthi-rebellerna i Jemen och många fler. Israel fokuserar alltid på Iran. Jag ser det som att om det inte hade varit för Abraham-avtalen så hade nog 7 oktober-attackerna inte skett.

– Situationen i Gaza är horribel. Där läggs för lite skuld på Hamas och för stor skuld på Israel. Vi ser att retoriken och argumentationen mot Israel har förändrats och vi ser en ökad antisemitism i Europa. Många judar i Europa har sett Israel som en möjlig plats att flytta till för att slippa antisemitism, men efter den 7 oktober skadades den bilden. För första gången kände judar att den möjligheten inte längre finns. Det sista jag kommer att acceptera är att nästa generation judar får uppleva det min pappa och min farfar fick uppleva. Samtidigt är jag hoppfull om att Abraham-avtalen på sikt kan bli Mellanösterns förlaga till EU och jag tror också att om 50 år så kommer Mellanöstern att se helt annorlunda ut.