Premiär för Johans berättelse om tiden hos al-Qaida

Det skulle ta tre år att färdigställa ”Ett fängelse utan murar”, men när boken nu släpps rymmer den hela berättelsen om de 2 039 dagarna i fångenskap. Boken är en berättelse om att överleva och upprätthålla sitt människovärde för att orka fortsätta drömma om friheten och den plats vi kallar ”hemma”.

– När jag blev fri hade jag inte i tankarna att jag skulle skriva en bok, men det var något som växte fram med tiden. Trots alla intervjuer så kändes det inte alls som jag berättat vad jag hade varit med om. Det som faktiskt hänt mig, den långa tiden i fångenskapen och den långa kampen att komma hem, hade inte berättats. Det var en historia som behövde uttryckas med eftertanke. Från början var jag fast besluten om att skriva boken själv och vägrade att ta hjälp. Problemet var att det första utkastet blev mer som en rapport. När Teodor (Lundgren) kom in i bilden introducerade han en skrivandeprocess för mig och lade upp det hela som en berättelse. Han hjälpte mig med strukturen och det blev mycket bättre. Jag är så glad att jag med hans hjälp nu fått chansen att beskriva min resa i sin helhet, säger Johan om arbetet med boken.

I boken resonerar Johan öppenhjärtigt om de till synes omöjliga besluten och kvalen som präglade tiden i fångenskap, men också om den sargade relationen till sina medfångar.

– Jag ville inte att detta skulle bli min död, jag ville så mycket mer. För det var jag villig att sätta mina rädslor åt sidan och ge mig in i mina kidnappares värld. Praktiserandet av islam gav mig stadga och struktur. Jag lärde mig en trettondel av koranen utantill och fick in rutinen att be fem gånger om dagen, samtidigt som jag märkte att jag hade fått mina två medfångar emot mig.

”Ett fängelse utan murar” ger en unik inblick i en tillvaro som få kan föreställa sig. För Johan Gustafsson har det varit viktigt att ge läsaren en rättvis och mångfacetterad bild av människorna och miljöerna som han mötte i öknen.

– Jag hoppas att den här boken kan ge svenska läsare en djupare förståelse för hur en del av världen få vet existerar ser ut. Vilka logiker som råder och varför. Tiden i fångenskap gav mig tid och utrymme till självreflektion, det var inte bara våndor. Jag hoppas också att läsarna ska få en känsla för vikten av att aldrig ge upp, även när det känns som mörkast. Jag hade en enorm drivkraft och har alltid haft lätt för att organisera mig. När man ska skapa rutiner är det viktigt att ha mål att satsa emot. I mitt fall handlade det om att bli fri.

Hur var det att komma hem till Sverige?

– Den första känslan var en sådan lättnad, ingen sprudlande glädje utan en lättnad. Det var inte så svårt att anpassa sig till det svenska samhället igen heller, det var bara positivt och skönt. Under det första året efter blev det mycket resor och att träffa vänner. Sedan kunde jag ju inte föreställa mig alla uppståndelse som har blivit. Nu det sista året har det varit full fart med bokskrivandet, samtidigt som jag i november blev pappa för första gången.