Pastorn: ”Jerusalems skönhet är unik”
Nyheter Jerusalem ligger Bengt Klintenberg varmt om hjärtat. Det fick Shalom Värnamos medlemmar veta mer om under måndagens terminsavslutning.

– Jag har varit i Jerusalem 14 gånger och det märkliga är att jag gråter varje gång jag kommer dit. Jag kan inte hålla tillbaka tårarna. Någon gång har jag försökt att tänka att ”nu ska jag inte vara så sentimental den här gången utan jag ska försöka och bärga mig”, men det går inte, berättar Bengt Klintenberg. Bild. David Alin
Efter att Kicki Toledano Åsbrink gett en uppdatering om det aktuella läget i Israel tog Bengt Klintenberg över mikrofonen.
– Det är faktiskt så att i dag (läs måndag) är det Yom Yerushalayim, alltså Jerusalem-dagen, som firas i Israel. Den firar man efter att man fick tillbaka staden 1967. Jerusalem är en underbar stad och staden har både en himmelsk och en jordisk variant, skriver Simon Montefiore i sin tjocka bok om Jerusalems historia. En väldigt jobbig bok att ta sig igenom men väldigt, väldigt intressant om Jerusalem.
– Jag har varit i Jerusalem 14 gånger och det märkliga är att jag gråter varje gång jag kommer dit. Jag kan inte hålla tillbaka tårarna. Någon gång har jag försökt att tänka att ”nu ska jag inte vara så sentimental den här gången utan jag ska försöka och bärga mig”, men det går inte. Och det är många som upplever just det här. I en grupp som jag och Lena hade för ett antal år sedan så var det en man som sa så här till mig: ”Alltså jag förstår mig inte på det här att människor blir så tagna att de gråter när de kommer till olika platser”. Han hade mest följt med för att hans fru hade fyllt 50 år.
– Vi började resan i Tiberias och åkte sedan till Jeriko. När vi sedan åker från Jeriko upp mot Jerusalem sätter vi på skivan ”Jerusalem of Gold” i högtalarna. Det första man möts av när man kommer från Jeriko är det gamla Jerusalem och när jag vänder mig om så sitter den här mannen och tårarna rinner nerför kinderna på honom. Jag sa ingenting till honom då, när han kom till hotellet så sa han: ”Jag vet inte vad som hände, men när jag fick se den här staden, där jag har hört alla berättelserna i söndagsskolan, då kände jag: ”nu förstår jag varför många känner så´”. Han hade kommit till Guds stad.
– Jerusalem är för mig staden nummer ett. Vissa städer har en yttre skönhet som vatten, fina parker och gamla hus, men Jerusalems storhet och skönhet, är liksom av ett annat slag. Jag har varit uppe tidigt på morgnarna, gått upp på Olivberget och sett när solen kommer på muren på morgonen. Det är väldigt vackert. Sedan finns det många mysiga pittoreska gränder och så, men det är inte det som gör Jerusalems skönhet. Det är liksom den här historiens vingslag. Jerusalems skönhet är unik och det har sin grund i att det är Guds stad. Stenar och kullar har en andlig historia, men också en framtid för det är där han ska komma tillbaka: Jesus. Jerusalem är faktiskt en av de äldst beboende städerna och man kan se tillbaka på en nästan 4000-årig historia. På en del ställen innanför murarna så ligger berggrunden 30 meter under markytan och hus och gator som prydda på rester från tidigare bebyggelse. Vid utgrävningar så hittar man lager på lager med fynd som berättar och bekräftar Bibeln och historien som ligger bakom, men även ovanför markytan finns det ju massor av intressanta valvbågar, stenblock och inte minst då västra muren, eller klagomuren som man ibland säger.
Jerusalem omnämns i Bibeln första gången i första mosebok kapitel 14 vers 18:
Och Melkisedek, kungen i Salem, lät bära ut bröd och vin. Han var präst åt Gud den Högste
– Han var präst åt guden högste och han välsignade Abram. Detta hände alltså 1 900 år före Kristus, alltså nästan 4 000 år sedan. Av bibelställen i Joshua 15, i domarbrevet domarboken 1 och 21 vet vi att Jerusalem under 1400-talet var en jebusitisk stad och var det tills David intog den i staden i början på 1 000-talet före Kristus, säger Bengt Klintenberg och läser ur Andra Samuelsboken kapitel sex till nio:
Kungen och hans män tågade nu mot Jerusalem och jebusiterna som bodde där i landet. De sade till David: ”Hit kommer du inte in, till och med blinda och halta ska driva bort dig.” De tänkte: David kommer aldrig hit in. 7 Men David intog Sions borg, det vill säga Davids stad. På den dagen sade David: ”Den som slår jebusiterna ska gå genom vattentunneln och nå fram till dessa halta och blinda som Davids själ hatar.” Därför brukar man säga: ”Blinda och halta får inte komma in i huset.” Och David slog sig ner i borgen och kallade den Davids stad. Där byggde han runt omkring, från Millo och vidare inåt.
– Allt sedan dess var det (Jerusalem) det judiska folkets andliga centrum. Det var David som inspirerades av Gud att bygga templet åt Herren, även om det var blev hans son Salomo som fick fullfölja hans vision och byggde templet. Dagens Jerusalem ligger där Jerusalem alltid har legat, även om staden naturligtvis är mycket större i dag, både till ytan och befolkningsmässigt och staden Jerusalem är speciell genom det sätt den har blivit judarnas huvudstad. Ni vet att de flesta huvudstäder har blivit det på grund av läget. De kanske har legat vid någon handelsled, vid någon flod, vid havet eller vid hamnar och det har gjort det till en naturlig plats för handel med import och export. Jerusalem har inte något av detta. De stora vandrings- och handelsvägarna gick väster och öster om staden och hav och flod finns inte i närheten.
– Jerusalem har faktiskt ingen större vattentäkt än Gideon-källan och den låg ursprungligen utanför själva staden. Kung Hiskia insåg att detta var ett stort bekymmer och var ett problem ur försvarsinput och han tog i tur med detta på ett sätt som har imponerats av sentida ingenjörer. Han lät nämligen hugga ut en 540 meter lång tunnel genom berget som ledde vattnet från Gideon-källan in till Siloadammen inne i Jerusalem. Vad som mer finns att säga om Hiskia och alla hans bedrifter, om hur han anlade dammen och vattenledningen och ledde vatten in i staden, det är skrivet i Juda kungars krönika. Hiskia gick till vila hos sina fäder och hans son Manasse blev kung efter honom. Judarna blev alltså judarnas och Israels huvudstad. Inte på grund av läget eller vattenvägar utan för att gud ville det, säger Bengt Klintenberg.
Femte Mosebok kapitel 12 vers 5:
Ni ska inte tjäna Herren er Gud på deras sätt, utan den plats som Herren er Gud utväljer bland alla era stammar för att där fästa sitt namn, denna hans boning ska ni söka och dit ska du gå.
– Denna hans boning ska ni söka och dit ska du gå, alltså Jerusalem, säger Bengt Klintenberg.
Femte Mosebok kapitel 12 vers 12-14:
Där ska ni glädja er inför Herren er Guds ansikte med era söner och döttrar, tjänare och tjänarinnor och med leviten som bor inom era portar, för han har ju ingen egen lott eller arvedel med er. Ta dig till vara så att du inte offrar dina brännoffer på vilken plats som helst. Endast där, på den plats Herren utväljer inom en av dina stammar, ska du offra dina brännoffer, och där ska du göra allt som jag befaller dig.
– Jerusalem är därför unikt bland världens städer där det fanns inga yttre fördelar. Det är av andliga orsaker. Och det är som om Gud vill visa ”att min stad inte behöver hjälp av yttre fördelar. Det räcker helt enkelt att det är min stad.”
Psalm 132 rad 13 och 14:
Ty, Herren har utvald Sion, där vill han ha sin boning. För evight är detta min viloplats, här vill jag bo, det är för evigt min önskan.
– Hit längtar jag, där har Han sin boning. Och det här gudomliga valet av Jerusalem har gjort staden speciellt unik och det har också gjort det till en stad som det är strid om. Precis som det judiska folket har fått välsignelse av att de har varit Guds folk så har man också fått lida mycket. Och så är det också med staden Jerusalem: det är välsignelse. men också hat och strid. Det blir en andlig kamp när Gud är så tydlig med att den här staden och det här folket står honom nära. Då vill fienden förgöra landet, staden och folket, säger Bengt Klintenberg.
– Jerusalems historia är så fylld av både helhet, synd, lojalitet, svek och på stor tro och fruktansvärda nederlag. Det finns ett judiskt ordspråk som lyder ”Tio lidande sände Gud över världen och nio föll över Jerusalem”. Listan över folk och nationer som stridit om Jerusalem är lång och striden är tyvärr inte slut än. Vi vet att i våra dagar så har Jerusalem varit en stad som under många hundra år har haft judisk majoritet. Och enligt det beslut som togs av FN 1947, alltså delningsförslaget, så skulle Jerusalem inte bli varken judisk eller arabisk, utan staden skulle stå under FN-kontroll.
– 1948 tog Jordanien Jerusalem och ockuperade staden och körde ut judarna ur Jerusalem, där de hade varit i majoritet, i östra Jerusalem i gamla staden. Man förstörde alla synagogor och judarna fick inte komma och tillbe vid klagomuren. Sedan intog Israel staden 1967 i sexdagarskriget. När man talar om Jerusalem i FN så heter inte staden Jerusalem utan Al-Quds, stadens arabiska namn, i det offentliga samtalet. Det är så viktigt tydligen att visa att staden var arabisk under 19 år, så striden om Jerusalem fortsätter.
– Det står i Sakarja 14 att när Messias har kommit tillbaka för att rädda folket så står striden om just Jerusalem och då är det judiska folket faktiskt på plats, så det är också din och min stad. Det är inte bara judarnas stad, utan det är också kristnas stad för det är här Jesus kom. Det var här han dog på korset för oss, det var här han uppstod, men det är också här han ska komma tillbaka. Jerusalems historia är unik.