Pastorn: ”Ha Israel i ditt hjärta”
Nyheter Ha Israel i hjärtat och stå upp mot antisemitism och Israelhat. Det menar pastorn och Shalom Värnamo-medlemmen Joakim Ling.

Ha Israel i hjärtat och stå upp mot antisemitism och Israelhat. Det menar pastorn och Shalom Värnamo-medlemmen Joakim Ling. Bild: David Alin
I måndags var det dags för Shalom Värnamos första medlemsmöte. Terminens förste föreläsare var Joakim Ling, pastor i pingstförsamlingen i Åsenhöga, som talade om ”Israel i våra hjärtan”. Han började med att berätta om en händelse från 1938 som återfinns i Simon Holsts, Roar Sörensens och Eva Skoogs bok ”Folket som överlevde” som handlar det judiska folkets historia: från år 70 till den 7 oktober 2023.
– Europa på 1920-talet, efter första världskriget, är ett sargat och sårat Europa fullt av spänningar på olika sätt. Är det någonting som verkligen frodas under den här tiden, någonting som alltid har funnits genom hela historien men som riktigt blommar ut under 20- och sedan 30-talet, så är det antisemitismen. Osmanska riket hade fallit och flera nya stater hade bildats, men Palestina-mandatet, där Israel ligger i dag, fanns fortfarande kvar.
– Redan under första världskriget hade britterna genom Balfour (Arthur James Balfour, Storbritanniens utrikesminister) utlovat att de ska göra ett judiskt land. Många judar slogs tillsammans med britterna under första världskriget med ett löfte om att vi kommer få ett land och att vi kommer att få någonstans att ta vägen. Vid den här tiden fanns redan många judar i området (Palestinamandatet), men judar i Europa var ointresserade av att flytta dit. I det sargade och sårade Europa börjar en man vid namn Zeev Jabotinsky, en ukrainsk journalist och sedermera advokat som stred för de brittiska förbanden i det första världskriget, ana oråd över att det kommer att gå illa för det judiska folket. Han börjar resa runt till judiska sammanhang i Europa, där han talar om sin oro och säger till judarna att ”vi måste flytta hem igen”. Det är få som förstår allvaret i Jabotinskys ord och han känner en stor frustration.
– Under 1930-talet har nazisterna tagit över makten i Tyskland. De har knappast gjort någon hemlighet av sitt judehat och införandet av Nürnberg-lagarna 1935 gjorde det otroligt tufft att leva som jude i Tyskland. Det blev nästintill omöjligt att driva affärer och ha ett fritt liv, men ändå är det som att judarna inte förstår att de skulle kunna ha det bättre i Palestinamandatet.
– I juli 1938 drar Jabotinsky och många världsledare ihop till den så kallade Evian-konferensen i Frankrike. Konferensen kommer fram till att man måste hjälpa judarna och att de måste få ta vägen någonstans för att de har det så tufft i Tyskland och i Östeuropa, eftersom antisemitismen har brett ut sig otroligt mycket. Problemet är att inget land vill ta emot dem och när judarna börjar förstå att de behöver lämna Europa så vågar inte britterna låta dem flytta till Palestinamandatet, för att de vill ha arabernas hjälp utifall att det blir krig. Konferensen kommer liksom inte fram till någon lösning och det är då som Hitler förstår att det är ingen som bryr sig om judarna, så han och Goebbels (tysk propagandaminister) bara väntar på rätt tillfälle.
– I november 1938 går en jude i Frankrike, som är så trött på hur judarna har det och hur pressade de är och hur hemskt det är i Tyskland, går helt sonika in på den tyska ambassaden i Paris och skjuter ambassadören. En judisk man som tar lagen i egna händer. Nu har Goebbels äntligen något att skylla på. De går ut i radiosändningar och säger på nyheterna och Goebbels talar till det tyska folket: ”Ja, han säger att han har agerat ensam, men vi vet ju hur det här folket är. Vi vet ju att sådana här är de allihop och vi måste göra någonting åt det.” Och så uppviglar man hela det tyska folket. Man ringer till vartenda nazistkontor i hela Tyskland och natten mellan den 9 och 10 november så slår man bokstavligt talat sönder varenda judiskt kvarter i hela Tyskland. Man förstör butiker, över 300 synagogor förstörs och många, många judar får sätta livet till. En fruktansvärd händelse, och ändå reagerar många fortfarande inte. Jag har funderat mycket på vad det är med antisemitism som gör att den är så legitim, som gör att den får frodas utan att människor säger ifrån och bara tittar på. Det är något mycket, mycket märkligt med det här.
– Den här händelsen blir startskottet på det som vi svenskar känner som förintelsen och jag tror att vi har oss otroligt svårt att ta in hur man kan ha ihjäl sex miljoner människor på ett sådant industriellt vis. Tänk när de har sina möten, nazisterna, och så diskuterar de att ”det går för långsamt att skjuta ihjäl dem, hur ska vi göra?” Det är så otroligt, otroligt sjukt och jag har svårt att tro att europeiska ledare inget visste. Jag tror att många visste mer än vad vi kände, men antingen så vågade man inte eller så ville man inte. Och det är ju den svåra frågan till oss i dag: vågar vi, vill vi säga ifrån?
– Antisemitismen frodas ju mer än någonsin. Det är så knepigt med det här som hände den 7 oktober, vilket ju är en fruktansvärd händelse: när Hamas går in tillsammans med andra terroristorganisationer med bara ett mål: att vi ska mörda så många vi hinner och vi är beredda att dö för den saken. Det är sådant otroligt ologiskt hat. Är det någonting vi lär oss genom historien om antisemitism så är det att den har ingen logik. Det finns ingen logisk förklaring utan den enda förklaringen är att det är djävulskt, för det märkliga är ju att sedan den 7 oktober så har ju antisemitismen väckts till liv när det skanderas i Sverige, och då gäller det inte bara i Sverige utan i hela Europa och hela Västvärlden, vecka ut och vecka in där det som kallas för legitim Israelkritik blandas med ren antisemitism och hur lagstiftningen står helt handfallen. Jag vet ju att ni har koll på det här med den här hemska händelsen uppe i Umeå, när man i konstens namn hänger dockor iklädda koncentrationslägersdräkter så tänker man att det finns ingen människa som kan missförstå det här och ändå läggs förundersökningen ner. Man blir ju mörkrädd. Det är ju som 1920- och 1930-talet återupprepar sig på nytt. 7 oktober blev en slags väckarklocka för mig, det var det som gjorde att jag gick med i Shalom Värnamo. Jag kände att jag måste visa att det som jag har i mitt hjärta också betyder någonting, berättar Joakim Kling och går sedan över till att prata om temat.
– Jag vill säga någonting som jag tror att de flesta av er har koll på. Varför för mig som kristen är det judiska folket och landet Israel är så viktigt och varför har det kommit till? Det finns en bakgrund, säger Joakim Kling och läser ur första Mosebok kapitel 12 vers 1–3 om när Gud talar med Abraham:
Herren sade till Abram: »Lämna ditt land, din släkt och ditt hem, och gå till det land som jag skall visa dig. Jag skall göra dig till ett stort folk, jag skall välsigna dig och göra ditt namn så stort att det skall brukas när man välsignar. Jag skall välsigna dem som välsignar dig, och den som smädar dig skall jag förbanna. Och alla folk på jorden skall önska sig den välsignelse som du har fått.«
– Gud utväljer vem han vill och så valde han Abraham. Jag är inte så säker på när han ser i backspegeln Abraham om han tänker att ”var det verkligen bra att jag blev den utvalde?” att livet blev lätt. Det blev en ständig kamp genom hela historien för Abraham och hans äldre, men det är viktigt att ha med sig att i dig så ska alla på jorden bli välsignade. Titta bara på att det är så mycket innovation från Israel som får välsigna hela världen. Jag har en svåger som är fruktodlare i Australien, som håller på med bevattningssystem. Ja, för honom är det ett skäl för Israel är bäst på det i hela världen.
Det är ju ett sätt att välsigna världen men den stora välsignelsen, Gud blir människa genom det här och att vi alla bjuds är mitt andra sammanhang, säger Joakim Ling.
– Någonting som har spätt på antisemitism genom historien väldigt mycket är det som kallas för ersättningsteori. Alltså att de kristna skulle ha ersatt judarna som Guds folk, att när Gud har kommit till världen genom det här folket så har det judiska folket inget med historien att göra längre, med Guds frälsningsplan att göra. Det är en av de största lögnerna som kyrkan har bidragit till. Martin Luther var ju otroligt behäftad av den här idén, men det var han ju långt ifrån ensam. Utan kyrkan har ju varit ersättningsteologisk genom stora delar av historien, det finns än i dag och då är kapitel elva i Romarbrevet jätteviktigt, säger Joakim Ling och läser Romarbrevet kapitel 11 vers ett och två:
Jag frågar nu: Har då Gud förskjutit sitt folk? Visst inte. Jag är själv israelit, av Abrahams ätt och av Benjamins stam. 2 Gud har inte förskjutit sitt folk, som han tidigare har känt som sitt.
– Det är ju egentligen jätteviktigt. för det säger ju någonting om vem Gud är. Om Gud har valt ett folk och det sedan är det mitt folk, ”jag har gjort ett evigt förbund med er”, skulle Gud ha ändrat det sedan då kan vi plötsligt inte lita på någonting. Det är vår största vikt att vi förstår att det judiska folket är och förblir Guds utvalda folk. När Paulus säger så här: ”har Gud förskjutit sitt folk? Visst inte”, då är det i den grekiskspråkiga kontexten ett kraftuttryck. Det är nästan som att han svär, fast precis på gränsen. Alltså han riktigt tar i och säger ”absolut inte! Visst inte!”
Romarbrevet kapitel 11 vers 24–25:
Ty om du har blivit borthuggen från det vilda olivträd som du av naturen tillhörde, och mot naturen har inympats på ett äkta olivträd, hur mycket lättare kommer då inte dessa naturliga grenar att ympas in på sitt eget olivträd. Bröder, jag vill att ni skall känna till denna hemlighet, för att ni inte skall ha för höga tankar om er själva: förstockelse har kommit över en del av Israel och så skall det förbli, till dess att hedningarna i fullt antal har kommit in. Och det är så hela Israel skall bli frälst, som det står skrivet: Från Sion skall Frälsaren komma och skaffa bort all ogudaktighet från Jakob. Och detta skall vara mitt förbund med dem, när jag tar bort deras synder.
– Här talar Paulus i ett bildspråk. Han talar om det äkta olivträdet och att det finns en äkta rot. Paulus talar om att det finns ett förfall bland det judiska folket. Många av judarna tog inte emot Jesus. Så var det. Det var inte så att hela Israel var av Jesus, utan det fanns ju naturligtvis väldigt många som var mot den första kristna samlingen. Men det Paulus säger är att det finns ett äkta olivträd och vi som är inte judar och blir kristna vill liksom ympas in i det äkta trädet, och så säger han att om vi då kunde ta del av det äkta trädet, alltså av frälsningen, hur mycket lättare ska det inte då vara för det judiska folket att ta emot Jesus den dagen? Så Paulus målar upp en framtidsvision: när det judiska folket ska ympas in i det äkta olivträdet igen. Det finns ett äkta olivträd, så vi har ju förfäder. Som kristen så är du inympad, adopterad in i det judiska släktet. Du ska inte bli jude, men du är inympad i det äkta släktet. Det är ju därför vi åker i väg på resor och studerar synagogor, lär oss om judiska högtider och allt det där, för att det har med vår egen historia och med kristendomen att göra.
När ni ser Jerusalem omringas av härar, då skall ni veta att staden snart skall bli ödelagd. Då måste de som bor i Judeen fly bort till bergen, och de som bor inne i staden måste lämna den, och de som är ute på landet får inte gå in i staden. Ty detta är vedergällningens tid, då allt som är skrivet skall gå i uppfyllelse. Ve dem som väntar barn eller ammar i de dagarna! Ty landet skall drabbas av en stor nöd, och vredesdomen skall komma över detta folk. De skall falla för svärdsegg och föras bort som fångar till alla hednafolk. Jerusalem kommer att trampas ner av hedningarna, tills hedningarnas tider är fullbordade.
– Och vi vet ju att det var det som hände år 70: hur man förstör templet, hur man förstör Jerusalem och hur man sprider ut det judiska folket, bland hela folket, utöver världen. Så har gudarna levt och det är ju ett Guds under att det judiska folket är det huvudet kvar. Fundera på hur många andra folk som hade klarat av att spridas ut på det sättet och ändå förbli ett folk. Bara det är ju Guds bevis någonstans. Men nu läste jag inte färdigt väsen. Och det är det här som är nyckelversen: Jerusalem ska trampas ner av hedningarna tills hedningarnas tid är förbi. Så det är som att Jesus säger att Jerusalem kommer förstöras, att det kommer att bli nedtrampat av hedningarna.
Det vet vi hur det hände, år 70 bland annat, men så ger han en framtidsvision. Att det kommer en dag när hedningarnas tid är förbi och Guds folk får återvända staden till landet. Tänk när Israel blev ett land 1948, judarna fick ett eget land och började återvända till landet och återvänder än i dag. Det var så osannolikt, hur kan det gå till? Det är ett Gudsunder, det var fantastiskt och det talade alltså Jesus om. Vi lever i tiden när hedningarnas tid är förbi, säger Joakim Ling och går över till att diskutera Israelkritik.
– Någonting man slås av med antisemitismen så är det att det kommer en harang med hat. Det hänger inte ens ihop utan det är väldigt mycket ologiskt. Det jag vill skicka med till oss som står upp för Israel och som är Israelvänner, är följande: Ha Israel i hjärtat när du pratar med människor, så att inte du själv hamnar i hatet. Den onde har en fälla och det är att vi börjar hata den som är emot oss, det vill han lura i oss. Vi får ju faktiskt erkänna att vissa människor är ju knepigare att älska, men som kristen så är det vår plikt att älska även de som är emot oss. Stå upp för Israel, stå upp mot alla dumheter och läs på, men framför allt: ha Israel i ditt hjärta. Mer än allt annat så ska du vakta ditt hjärta, för hjärtat styr ditt liv.