Om privatisering inom vården

Coronakrisen har ställt samhället på sin spets, speciellt sjukvården. Sjukvården var redan från början hårt belastad med personal som behövde arbeta långa hårda timmar för låga löner, någonting som blir värre allt eftersom belastningen på vår sjukvård ökar.

Varför vården var så belastad redan från början är inte ett mysterie. Svaret är privatiseringar.

När delar av vården har privatiserats så har regioner och landsting tvingats konkurrera med privata aktörer, samtidigt som de delar på samma pengar från skattebetalarna. Detta har lett till att pengar har behövt sparas både av privata aktörer och regionerna, vilket har lett till sämre löner och längre arbetstid för personalen. I många av de privata vårdbolagen går dessutom en del av vinsten, alltså våra skattepengar, rakt ner i aktieägarnas fickor, som inte var särskilt tomma från början.

Någonting annat som följer privatiseringar är segregation, speciellt i de fall då patienten direkt betalar den privata aktören för behandlingen. Den med tjock plånbok kan då välja en annan, möjligen bättre aktör än den som inte har det så flott kan.

Det är inte bara i sjukvården privata aktörer ökar klyftor, det fria skolvalet är ett ännu tydligare exempel på det. Det används ofta av de som har en tjock plånbok och därmed möjlighet att placera sina barn långt ifrån “de andra” som inte sällan är de som har det värre ställt. Men även vanliga friskolor som eleverna inte betalar en avgift för att gå i kan öka klyftorna då den särskiljer elever av olika intressen som inte sällan är från olika socioekonomiska grupper.

Det enda sättet att minska de växande klyftorna är att skapa ett gemensamt samhälle. Det gör vi inte genom en skola för de rika och en för de fattiga, eller en sjukvård som gör de rika rikare. Vi gör det genom att förena alla invånare, oavsett socioekonomisk ställning i ett gemensamt samhälle. Det enda sättet vi kan göra det är att förbjuda privata aktörer i välfärden och istället se till att de som arbetar hårt i välfärden får den lön de förtjänar istället för att de rika ska bli rikare.

För hur kan det vara slöseri med skattepengar när en arbetslös ensamstående mamma med tre barn får bidrag för att hennes barn ska få somna med mat i magen, eller att ge flyktingar ett liv här i Sverige, men inte när miljoner skattekronor rinner ner i mångmiljonärers fickor? Högern, ni måste se över era värderingar.

Wilhelm Wirén
Aktiv i SSU Värnamo