Om en groda

Anekdoten om grodan som sitter i grytan och inte märker att den kommer att bli kokt har figurerat i samhällsdebatten i Värnamo på senare tid. Det hoppar ut grodor från dess mun som skall förtydligas med ett vitt dokument. Detta för att färgen blåbrun skall bli beige enligt färgskalan.

Ett beige parti kanske vi har här när det kommer till förslag om hur vi löser klimat- och samhällsfrågor. Om nu grodan då representerar oss människor i världen. Då verkar det lättare att förklara vad vetenskapen säger som denna anekdot än alla vetenskapliga rapporter som sänds ut av dem som verkligen jobbar med att ta fram fakta och vetenskapliga modeller. Kanske skrämmande och svåra att ta in för det är bara du som kan göra något åt det. I stället ifrågasätts fakta och kommuniceras som lögner för att den är obekväm att höra. Så då kan grodan i vattnet symbolisera vad vi nu ser sker med vårt klimat.

Vi i västvärlden kan om vi bemödar oss lite och kravla oss upp lite och leta efter termostaten – och om vi är duktiga så når vi strömbrytaren. Men det jobbet får vi lämnar över till våra grodyngel om de klarar av det allt varmare vattnet.

Om vi lämnar grodan i anekdoten och gå till de biologiska grodarterna så är de inte kokta ännu men de är utrotningshotade på grund av att våtmarker utdikas och blir odlingsmark eller bebyggelse.

Våtmarker behövs för att klara våra allt större nederbördsmängder och för vårt grundvatten men också för grodan och den biologiska mångfalden.

Vilken flicka vill inte kunna kyssa en groda även i framtiden. Och storken som älskar grodor och kommer med vår nästa generation.

Jörgen Skärin
Miljöpartiet Värnamo