Nyordning eller oordning i Värnamo kommun?

På det senaste kommunfullmäktigemötet den 19 december skulle Johan Hildings (c) interpellation om Värnamo kommuns skolverksamhet behandlas. Den numera partilösa ordförande i barn- och utbildningsnämnden (BUN) Maria Johansson skulle ha besvarat interpellationen, men hade inte möjlighet på grund av sjukdom.

Kommunfullmäktiges ordförande Stefan Widerberg (c) frågade fullmäktige om interpellationen kunde läsas upp av Johan Hilding och fick ett jakande svar. Med andra ord lästes interpellationen upp och därefter ”bordlades” ärendet till nästa kommunfullmäktigemöte, som kommer att hållas den 30 januari 2025. En mycket udda ordning i synnerhet som Marias svar på interpellationen kunde publiceras av den kommersiella tidningen Värnamo Nyheter den 28 december och detta bakom en betalvägg. Förmodligen hade Maria tillsammans med tjänstemännen på barn- och utbildningsförvaltningen redan skrivit klart svaret till fullmäktigemötet och det kunde lika gärna ha föredragits av någon av de två vice ordförandena Kaj Larsson (M) och Ardita Berisha Cani (S).

Även Marias väg till partilös väcker frågor. Efter valet hade alliansen kommit överens om vilka personer som skulle få ordförande och vice ordförandeposterna i nämnderna. På mötet i december 2022 protesterade företrädare för alliansen mot att Marias namn bytts ut mot Emma Söderhjelm och efter omröstning valdes Maria på nytt. Marias ohörsamhet mot sitt dåvarande parti (c) ledde till att hon numera är partilös.

Marias svar på interpellationen är bra och ärligt. Maria påpekar det udda att företrädare för majoriteten i Värnamo kommun ställer en interpellation, det brukar i normalfallet vara oppositionen som vill få i gång en diskussion. Majoriteten äger ärendeuttagen och beslutar över dagordningen via sin majoritet i kommunstyrelsen. Att Johan står som undertecknare är också lite förvånande. För det första så är Johans son Axel suppleant i BUN, barn- och utbildningsnämnden.

Axel har tillgång till samtliga handlingar i BUN inför dess möten och är det en särskild fråga som han som ledamot vill bevaka och väcka i BUN så brukar partierna låta suppleanten träda in i den ordinarie ledamotens ställe. I detta fallet är Thomas Carlzon (c) ordinarie ledamot. Exempel på detta tillvägagångssätt är när Johan Hilding enligt sitt eget parti hade fel åsikt när det gällde tidsplanen (budgeten) för arenabygget och då fick lämna plats för sin suppleant Inger Axelsson som ”röstade rätt”.

För det andra har centerpartiet kommunalrådet Mikael Karlsson, kommunstyrelsens vice ordförande, som är en tungviktare inom politiken i Värnamo. Mikael känner den kommunala organisationen utan och innan och har direktkontakt med samtliga förvaltningschefer.

Johan ställer fem frågor i interpellationen. F

råga 1 är ”Vilket är barn- och utbildningsnämndens mål för hur stor andel av eleverna som ska nå godkänt i alla ämnen?”. Nivån för 2024 var 64,9 procent för Värnamos del. Motsvarande siffror var för Vaggeryd 66,3 procent, Gislaved 56,6 procent, Gnosjö 44 procent och Vetlanda 61,6 procent och rikssnittet 71,9 procent. Med andra ord är det inget lokalt problem.

Maria skriver i sitt svar att målet måste vara 100 procent. Vad är då meningen med betyget F om politiker tror att samtliga elever skall klara målet? Det är ju ett kunskapsmål. Att våra lärare sätter betyget F visar på att de tar problemet på allvar och signalerar att de berörda eleverna behöver mer och anpassat stöd. Tyvärr blir konsekvenserna negativa för eleverna då betyget F stigmatiserar och inte tar hänsyn till elevens individuella utveckling, samt att stödet borde satts in mycket tidigare. För att få bättre ordning i betygssättningen har ånyo en ny betygsutredning igångsatts.

Johans andra fråga är om möjligt än mer udda, nämligen ”Har barn- och utbildningsnämnden rätt budget för att nå dessa mål?” Jag trodde i min okunnighet att den budget som centerpartiet lagt fram tillsammans med allianskamraterna tog hänsyn till den aktuella målbilden. Vänsterpartiet och Socialdemokraterna har hävdat att alliansens budgetförslag inte räcker till för att möta skolans behov.

Johans övriga frågor handlar om varför inte budgeten är i balans, vilka åtgärder som satts in när de låga siffrorna på behöriga till gymnasiet blev kända och åtgärder vid långtidsfrånvaro. Marias svar på dessa frågor är utförliga och självfallet jobbar alla inblandade parter med att skapa goda förutsättningar för goda studieresultat, men utmaningarna är många och kräver resurser både finansiellt och professionellt. Våra lärare gör ett digert arbete långt utöver sin arbetsbeskrivning.

Farbror Fjodor